Veckans ord att tolka är väg
Jag har allt sedan ungdomens dagar kallats för stig-finnare, men egentligen är jag minst lika mycket väg-finnare.
”Vart tar vägen vägen?” är ett av mina vanligaste uttryck, alltid driven av nyfikenhet.
Nyfikenhet i den meningen är en dygd, tycker jag, för den har under åren lett…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor