Så var det åter dags…

Dags att ta farväl

Vår högt älskade Lyran har gått över Regnbågsbron

Hon finns nu däruppe hos sin dotter Piano som dog den 13 februari i år då hon blev påkörd av en bil

och sin gamla kompis Larissa som hon också delade sovplats med

Våra omsorger räckte inte till, jag kommer för evigt att fortsätta undra om jag hade kunnat göra något mer för henne.
Vi märkte redan i våras att hon inte åt som vanligt men skyllde det på att hon säkert fick ett och annat byte utomhus.
Vi bytte foder i början av sommaren till ett kraftigare då vi märkte att hon började bli smal.
Vi åkte till veterinären för en vecka sedan med en utmärglad katt som vägrade äta, dricka och slicka sig ren.
Vi tvångsmatade henne med vatten och välling.
Men igår morse var hon så försvagad att hon inte längre kunde stå på benen, och vi förstod att nu var den ojämna kampen definitivt över och vi hade förlorat.

Vi förlorade en knävärmare av sällan skådat slag

Vi kommer aldrig mer att få vakna av små söta trampdynor på magen och högljutt spinnande vid örat

Den mest personliga och kärvänliga kisse vi mött finns inte längre, och mitt hjärta blöder.
Pörtet känns oerhört tomt nu när bägge våra små katter har lämnat oss.

Även våra hundar saknar sitt promenadsällskap, hon var ju en i flocken som ville vara med vad vi än gjorde.

Jag vet att hon fick ett gott liv tillsammans med oss även om det livet blev alltför kort, hon var endast fem år gammal.

Med detta sorgliga budskap önskar jag alla en trevlig helg, ta vara på dig, på dina nära och kära oavsett om dom är två- eller fyrbenta

0

16 Comments:

  1. Oerhört fina minnesbilder över en förlorad familjemedlem och älskat husdjur.
    Kramen!

  2. Men åhhh, nu blev jag alldeles tårögd.
    Så jobbigt att återigen mista en kär familjemedlem :(

    Men så vackert du har skrivit om henne och så fina bilder, och Du… jag tror oxå hon återförens med sina “djursyskon” där på andra sidan.

    Kram Kajsa

  3. Nu trillar tårarna igen hos mig.
    Nu har ni mist både Piano och Lyran….
    Håll hårt i Blinka och Loppan nu.
    Min bäste vännina fick ta bort sin ena katt för inte så länge sen. Han åt inte, var utmärglad och svag.
    Vi tror han hade njursvikt.

    Hoppas att du och Hasse har det bra trots allt.

    Jag vet att Lyran har det bra där hon är nu.
    Tillsammans med Piano och Larissa….
    Jag älskar den bilden på henne där hon kisar mot kameran.
    Vackert skrivet om en riktigt kamrat. Om det kan vara till någon tröst så gjorde ni det rätta.
    Tänk inte på vad du kunde gjort, eller inte. Det tjänar inget till……

    Spisen ja. Nej har inte det problemet, men skruvar på fel platta iallafall….
    Men du lär dig.
    Nu får jag önska er en fin fredagskväll, en härlig helt trots det trista som hänt.
    Styrkekramar från grannkärringen.
    KRAM.

  4. Så sorgligt att ni mist en pälsklingsvän igen…

    Kram
    från Eva

  5. *Suck* Jag blir också ledsen att läsa om Lyran och jag känner verkligen med Er. :cry:
    Skulle tro att hon haft ett riktigt gott kattliv hos Er och vovvarna! Men, samvetet gnager hur man än gör och Ni gjorde absolut det bästa att låta henne somna in, istället för att börja medicinera och låta henne plågas ytterligare.
    Och ju äldre man blir desto svårare blir beslutet att låta en liten vän vandra vidare. Nu är det i alla fall gjort och snart blir det förhoppningsvis bättre väder, så Ni kan ger Er ut med Pärlan igen. Jättefina bilder på flocken!
    Idag har det regnat hela da´n här!
    Visst är Famos fin? När han är klippt, vill säga. Snart flyttar han till dottern och även om det blir lite mindre jobb, så blir det trist ändå.
    Hon fyller 30 på söndag och vi åker ner och grattar “gamlingen”. :D
    Ha en skön helg, trots förlusten!

  6. Så tråkigt att läsa din blogg i dag, jag känner verkligen med er.

  7. Sörjer med Er. När de fyrfotade lämnar oss blir tillvaron tom o ledsam.
    De betyder så mycket.
    Var rädd om Er, tänker på Er.
    Kramiz Anki N

  8. :cry: Nämen gumzan, så oerhört tråkigt att höra att Lyran har vandrat vidare. Men så vackert skrivet av en familjemedlem till en annan och vilka underbara bilder. När de små fyrfotade lämnar oss så känns det verkligen hårt. För de tar minsann lika stor plats som resterande tvåfotingar.
    Jag hoppas att du och Hasse har det bra trots det tråkiga.
    Kramis

  9. Jag förstår din sorg…att förlpra ett husdjur är en de väsrsta sakerna som finns. Jag grät floder när jag tvingades avliva min hund som jag fick av min pappa, en golden retriver. Nu hoppas jag bara att vår enögda hund ska leva länge länge.

    Vandringen blir på en del av Klosterleden med slut mål i Vadstena. Jag kommer inte gå hela leden då jag inte kan gå hur långt som helst pga min sjukdom men jag ska kämpa tappert och göra så gott jag kan, vill det verkligen. Dina anklar lät inte så bra.
    Kram till dig

  10. Nej men så trist, beklagar verkligen er sorg …
    Tittade in på länken om Regnbågsbron, såå vackert …
    Sköt om er !
    Kramar, Doris

  11. Det var trist att høra men jag hade næstan mina aningar sist jag læste hær inne…att det kunde gå så hær. Tur dær ær hundar kvar som ger liv och rørelse åt lyan. *kram*

  12. Så fina bilder på Lyran. Men så tragiskt att ni miste henne – lika jobbigt varje gång ett djur försvinner från familjen.

    Vet att du gillar regn, men jag blir snart TOKIG på detta eviga skvalande :exhausted:

    Sköt om er.

  13. Kan tänka mig det känns sorgligt och att ni är ledsna och saknar kissen Lyran.
    Det är alltid svårt att mista en kär fyrbent vän.
    Vet själv hur det var när min kisse Grållis gick till regnbågsbron.
    Så mysiga och underbara foton av henne och de andra fyrbenta vännerna.
    Kan tänka mig att vovvarna också saknar sällskapet av kissen.
    Stor Kram till dig

  14. Så tråkigt med Lyran, men jag tror inte Ni kunnat göra ngt mer, hon har det bra nu hos sina gamla vänner och kompisar, men jag förstår att Ni är ledsna nu när Ni mist även Lyran, alltid tungt vare sig det är tvåbenta eller fyrbenta, det gäller verkligen att ta vara på tiden vi har tillsammans, så många fina bilder Du visar, och det är ju tur Ni har dom att titta på och minnas alla fina stunder.
    Mitt moln, jag tycker det ser ut som framdelen på en kräfta;)

    Ha det så bra Ni kan ha det i Pörtet!

    Stora Kramar!

    annette

  15. Min kära vän så ont det gör att höra om er sorg. Att ni nu har mist ännu en av era fyrfotingar det är verkligen inte rättvist. Förstår att du funderar mycket, men jag tror att du har gjort allt som du kunde göra. Min moster har också nyligen mist sin katt, 10 år gammal. Inte heller någon ålder på en katt. Den hade krupit in under altanen och lagt sig för att dö. De hade letat efter den i flera dagar, men sen en dag så märkte de att den andra katten och hunden plötsligt vägrade att gå på ett ställe på altanen. Och då tittade de in under den och där låg kissen.
    Ni får tänka på, och minnas allt trevligt ni har varit med om, med henne.
    Ha det så gott du kan, tänker på dig.
    Många varma kramar

Kommentera