Söndags-smakbit # 5

 

 

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag har idag börjat läsa Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm, en skildring av författarens mor som drabbas av alzheimers sjukdom, hennes liv, familj, drömmar samt reflektioner över deras mor-dotter-relation.
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken.

Min mormor blev dement när jag var i tonåren, hennes sjukdom eskalerade snabbt, och hon kunde inte längre bo med mig och min mamma när hon började traska omkring i grannskapet om nätterna iklädd endast pyjamas och stövlar. Hon glömde spisplattorna på och var nära att orsaka bränder.
Mormor var min stora idol och min barndoms trygghet och det var så sorgligt när hon försvann in i glömskans dimmor.
Min största fasa är att jag också ska drabbas….

Smakbit sid.39

“Jag försöker följa dig, försöker se var du är, i vilken tid du befinner dig i varje ögonblick. Det blir allt svårare. Skeenden glider genom varandra, personer ur ditt förflutna vandrar fritt genom ditt livs olika periioder. Jag tappar bort dig oftare och oftare, förstår inte vilken tid du nu talar om. Du har inte förlorat ditt minne (ännu), det är bara ingen ordning i det längre.”

sid. 55

“Sedan kom fars lön, då var det fest! Fet helmjölk, fläskkotletter och isterband, kanske apelsiner om det var vinter. Du ville ha det så, hellre fest någon vecka och snålt en annan, än jämntjockt och försiktigt. Det enda som fanns i överflöd var lingonsylt!”

0

14 Comments:

  1. Jag läste den i somras och jag tyckte så mycket om den.

  2. Känner igen författaren, men har inte läst något av henne.

  3. Känner igen titeln. Tack för smakbiten!

  4. Min mor fick sannolikt depressionsdemens. Lätt att få då man är rn social människa och kroppen strejar, vännerna för bort och livet blir grått.
    Viktig bok! Har faktiskt också “skrivit” en bok. Om min mamma och hennes demens. Skickade in till tre förlag. Nej tack! Sen blev det inte mer! ??
    Ha det gott! Kram!

    • Den diagnosen har jag inte hört talas om men den säger ju vad det handlar om. Det låter väldigt tragiskt. Men inte alls ovanligt att kroppen strejkar och att umgänget försvinner. Du kanske kan ha en kategori i bloggen där du skriver utdrag ur din bok. Den skulle säkert intressera många! Kram

  5. Min mor fick sannolikt depressionsdemens. Lätt att få då man är rn social människa och kroppen strejar, vännerna för bort och livet blir grått.
    Viktig bok! Har faktiskt också “skrivit” en bok. Om min mamma och hennes demens. Skickade in till tre förlag. Nej tack! Sen blev det inte mer! ??
    Ha det gott! Kram!

  6. min 90-åriga far dog med alzheimers, träffade på patienter när jag jobbade, inte sugen på att läsa.

  7. Jag har läst boken med stort intresse och stor sorg. Min pappa fick Alzheimer runt år 2000 och han blev sedan allt sämre och sämre. Ingen bot fanns så jag önskade ibland att jag hade kunnat avsluta hans liv innan sjukdomen gjorde det. Men så blev der inte. Hans två sista år var inte värdiga på något sätt. Minns så väl att några månader innan han avled kom vänner från Finland och de talade ytterst lite svenka och pappa kunde väl 15 ord på finska. Men hans lycka när de kom. Han kände igen dem och mindes upplevelser från 1939 och Vinterkriget då han träffade dem. Det blev en livslång vänskap. Och tänk att de kom till Sverige bara för att träffa pappa Sann vänskap. Och pappa kom ihåg dem. Minns att fru Sinikka Häätönen bjöd upp pappa och dansade vals. Det hade de gjort förr. Mina tårar trillade ner för kinderna i det ögonblicket.
    Varm kram

    • Livet som svårt dement är inte värdigt på något vis, men är det inte oftast så att sjukdomen drabbar de anhöriga nästan mer än den som är sjuk? Fantastiskt att din pappa kände igen sina gamla vänner från Finland, men det är väl så demensminnet fungerar, man går tillbaka i barndom, och jag vet ju att många gamlingar här i Sverige glömmer bort svenskan och börjar prata finska när de blir dementa. Därför behövs finskspråkig personal som kan kommunicera med dem. Du fick trots allt ett vackert minne av träffen mellan din far och hans vänner, jag ryser nästan.
      Kram

  8. Det här tyckte jag jättemycket om. Den innehåller så mycket och är väldigt tankeväckande. Palm är en av mina favoritförfattare. Tack för smakbiten och påminnelsen!

  9. Den ska jag absolut läsa. Lika tragiskt varje gång detta händer våra kära äldre. Jag har ju arbetat mycket på äldreboenden och hemma hos åldringar. Det var roligt när man under nån behandling fick höra om deras liv.
    Men också väldigt svårt att se äldre anhöriga till t.ex dementa kämpa natt som dag i hemmen med att ta hand om många gånger aggresiva partners. Den sjuke kunde ju i sin förvirring inte rå för sitt handlande och den anhöriga/anhörige fick kanske inget gehör för sin situation. Då fick man kämpa och ge dom hjälp och stöttning, för att få t.ex biståndshandläggare att förstå hur det var.

    • De som har hand om dementa är otroligt duktiga och behöver få mer uppskattning och även utbildning. Min mamma var ju den som tog de flesta smällarna med mormor, men jag minns dels hur arg hon var när hon skulle flytta, hon menade förstås att mamma bara ville bli av med henne. Och där på hemmet beskyllde hon alla för att stjäla från henne när hon själv gömde sina värdesaker och pengar och sedan inte hittade dem…Hon kände igen mamma och mig men förstod inte hur vi kände varandra…Ja boken är fint skriven, jag läser gärna fler böcker av författaren.

      • Det gör så ont i en det du berättar. Den demente själv förstår ju inte. Men det är en tuff situation för de anhöriga.
        Måste berätta om Kenths moster. Det är lite tragiskt eller roligt hur man ser de. Hon skulle flytta till ett äldreboende. Jag var där och hjälpte henne att packa. När jag kom dit dagen efter så hade hon plockat in allt i skåpen igen :-). Nu kan man skratta åt det men det var jobbigt då.

  10. jag har läst boken och tyckte att den var väldigt fint skriven. tack för smakebiten

Kommentera