Söndags-smakbit # 52

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Jag har inte sett att hon idag lagt in en ny länk, kanske har hon jullov. Men jag lägger in mitt bidrag här i bloggen i alla fall.
Ute är det slaskstorm, det som kommer ner ser vitt ut men är otroligt blött och termometern visar några plusgrader.
Efter en tiominuters hundpromenad fick jag hänga både jacka, mössa och byxor på tork
Hade gärna sett några kallgrader så snön hade fått ligga kvar.

Idag började jag läsa En cowboy lämnar stan av Conny Palmkvist

Baksidestexten lyder:

“Om att vara ung och stark och leva en dröm. Om att vara modig och rakryggad och våga ifrågasätta rådande normer. Om att vara gammal och skör och ständigt behöva vänta på hemtjänsten. Men istället få besök av en ung indianflicka som håller en i handen.

I centrum för romanen står 95-årige Johan som bor ensam i en lägenhet i södra Sverige. Hans vardag består av att vänta på hemtjänsten, som inte alltid gör som han vill och önskar, men då hotar han med sin påhittade brorson Conny som är journalist och kommer att skriva i tidningen om hur illa Johan behandlas.
Och så får vi följa med Johan till vilda västern när han på 30-talet som sextonåring lämnar fattighdomen i Sverige för att söka lyckan i det förlovade landet. Allt han kan säga på det nya språket när han anländer dit med M/S Kungsholm är “Hello. I`m from Sweden. I`m seventeen years old and I want to work as a cowboy on a ranch.”
Sedan är vi tillbaka i Helsingborg igen och Johans sista dagar i livet. Vi lär känna Anders från hemtjänsten och hans kamp mot spriten – två år tidigare har han förlorat sitt barn. Anders får i sin tur lära känna indianflickan som Johan en gång för länge sedan hjälpte att få dö en värdig död och upptäcker det trösterika i att en människa finns så länge man minns henne.
En berättelse om en ung svensk pojke som lämnade ett fattigt land för inte så länge sedan för att som ensamkommande söka lyckan och bygga upp ett nytt liv i ett främmande land. En hommage till en älskad morfar.

Smakbiten kommer från sid. 12

“Jag är där jag är, förpassad till en gammal rullstol som kommunen har lånat ut till mig. Från april till augusti är den min enligt avtalet jag skrev på. Det var hemtjänstchefen som i egen hög person kom med den. Jag undrade varför jag bara fick behålla den fram till i höst?
Trodde de verkligen att jag mirakulöst nog skulle resa mig upp och börja gå igen? Nå, käre Johan, det är som det är. Det syntes i hennes klara ögon att de inte räknade med att en sådan som jag skulle hinna fylla nittiofem.”