Svacka
Upp som en sol..
..och ned som en pannkaka..
Så labil känns min tillvaro just nu, humöret svajar, jag försöker samla ihop mig men lyckas inte alltid
Det är mycket skit som hunnit ikapp, saker som jag själv inte kan påverka ett dugg, och det är så frustrerande!
vissa spår försvinner aldrig utan ligger och skaver precis under ytan, hur gärna man än vill radera dem ur sitt liv
Det är inte bara från taket som rasrisken känns uppenbar..varje dag är en kamp och det är så tröttsamt
Jag har mycket att glädjas åt i tillvaron, bara härom dagen hade jag köksbordet fullt av blomster som jag fått..
men tyvärr, sånt man gömt i snö som kommer upp i tö..
Det var längesen jag jag såg på livet genom ett rosa skimmer, och det är heller inget jag förväntar mig
Men en strimma av hopp behöver jag sannerligen för att orka kravla mig upp ur gropen jag konstant verkar ramla ner i …
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Mia
Ja du vännen…hur undviker man att tänka, grubbla, undra, fantisera….det är så lätt att säga det men ingen säger hur man ska göra…. och själv vet man varken ut eller in i det läget. Önskar jag kunde hjälpa dig på nåt sätt men skickar en varm kram och massor med kärlek! :love: :love: :love:
Astrid
Ja det där låter ju som skit, men livet är ju så
Men vackra foton visar du som vanligt
Gråhundar har ständigt problem med fettknölar eller talgkörtlar som det heter
De brukar gå att fixa, dom tömmer sig själv och så brukar jag klämma direkt efter och tvätta
Klippa bort hår så det håller sig rent
Men det här gången gick det åt skogen
Vi var ju i bil två dagar så det blev väl inte så bra med rengöring av såret
Vår förra Gråhund Stella fick dom inte så stora
Det var Sambal Oelek som jag hade i soppan men det blev för mycket
Skäm bort dig och gör något annat i morgon
Menageriet
Jag håller med Dig! Alltid är det något som dyker upp och aldrig får man vara glad! :thumbsdown:
Men skam den som ger sig och det ordnar sig alltid med skridskor när det blir is, brukar jag säga. :tunga:
Det är i alla fall inte kul när det håller på? Hoppas det ordnar sig och att Du får njuta av Din fina omgivning och blommorna igen?
Styrkekramar och nospussar! 🙂
Bia
Usch ja, just när allt verkar lugnt – då dyker verkligheten upp!
Rantamor på näthinnan
Nu vill jag bara skicka dig en stor, stor varm KRAM,
efter att jag har läst dina rader.
Känner så mycket sorg och lessamhet i din blogg ikväll,
hoppas verkligen att du orkar resa dig och borsta av dina knän å säga att,
nu jävlar är det min tur att få må bra,
min tur att få leva och vara lycklig.
KRAM från Rantamor.
Mia
Önskar att allt vänder snart och att du åter kan se ljusare på tillvaron.
Ju äldre vi blir, desto mer har vi i våra ryggsäckar. Tungt att bära för en del… vackra blommor och vackra bilder kan lysa upp tillvaron en liten stund… kanske…
BrittMarie
Vilka otroligt vackra bilder! Texten är sorgsen, men du lyckas som den värsta författare att få bilderna att passa med texten. Jag hoppas, hoppas du snart mår bättre. Krama Blinka, Torsten och Astrid. Jag kommer inte på något bättre. Många stora kramar till dig också!
Kajsa
Stor kram kommer här till dig från mig!
Herr Nilssons Fru
Bästaste Paula. Livet är lite upp och ner men jag lovar dig att de kommer en dag när du ser livet i rosa skimmer igen. De e jag helt säker på. Att sjunka ner o må pyton är jobbigt värre men de finns alltid en väg upp, att ha dagar som gnager o tär kommer o går. Du är en stark, du är en fantastiskt människa, du är bästaste Paula och
och jag vet att du kommer upp ur alla svackor som lurar. Mycket har hänt i ditt liv sista åren o det tar tid att gå vidare, de tar tid att få ordning på allt. Jag tror på dig. En dag kommer du känna full tillfredsställelse med livet igen.
Många många goa kramar och en bra helg till fina du
Kramiz
Anki
Så ledsen jag blir för din skull… ååh om jag bara kunde göra något för att hjälpa dig.
Kan bara skicka en varm tröstekram och önska att allt ordnar sig så fort som möjligt…
Tänker på dig…
Kram ?
Malin
Lilla gumman, skulle vilja krama om dig!!
Punatukka
Kära Paula jag känner verkligen med dig och vet hur jobbigt det här är….Tröstande ord är nog bra men tar inte bort det man känner.EN sak vet jag iaf. Att ,som du redan gör,pratar om och vågar vara öppen istället för att vända känslorna inåt,det är jättebra! Önskar sååå att jag kunde ta dig ur “mörkret”. “Svarta hålet” är ett hemskt ställe och jag hoppas innerligt att du hittar en stege och kan ta dig upp,ett pinnhål i taget….Du är inspirerande,rolig,en fantastisk vän,sjusärdeles bra på att plocka svamp….INGEN hittar svampar lika bra som du 😉 En BRA människa helt enkelt! Extra-allt-snygg också förstås *Nickar o Ler*
Jag har blivit lika förundrad varje gång jag kravlat mig upp….att det fanns ett hål att komma upp genom!?
Allra varmaste kramen till dig kära vän
Gun
Himla tråkigt att du känner dig så nere, inga ord i världen hjälper, blir lätt floskler men jag tror ändå att du har en inneboende styrka och jäklaranamma som kommer att få dig på rätt köl igen. Barn och barnbarn brukar ge lindring då det är som mest smärtsamt, men du kanske känner för att vara ensam?
I vilket fall som helst sänder jag dig många varma tankar…
Andra året i Hjo
Visst ramlar man ner ibland. Vad kan jag göra? Säger bara: Upp till ytan igen!
"LillaSyster"
Fina bilder bjuder du på i alla fall!
Nä, livet är inte spikrakt…… och tur är kanske det.
Men jag hoppas att det reder upp sig för dig, för det är så jobbigt när man inte mår bra.
Jag finns här och hejar på dig!
Massa kramar och kärlek till dig fina Paula :love:
Nette Cecilia
:thumbsup: Här är nog tillvaron ganska hopplös nu för tillfället men vi går mot ljusare tider och jag hoppas glädjen återvänder ,en hjärtekram till dig ,Nette :love:
Kicki
Vad lessen jag blir att du ska behöva känna det så.
Dina bilder och den talande texten till får mig att känna sån medkänsla, men också maktlöshet, för jag kan inte göra ett skit för att du ska må bättre (tyvärr).
Men jag är säker på att du reder ut det den här gången också.
Förresten, vad är en varggrop, som du nämner i kommentaren på min blogg?
Storkramen, jag önskar jag kunde ge den i.r.l.
Glada gumman
Skickar dig en stor kram på Alla Hjärtans Dag!
Så trist och energikrävande med dessa svackor. Hamnade själv i en under gårdagen och vi får väl se hur det hela avlöper.
Vissa saker bär vi med oss livet ut. Ibland faller de i “glömska” men sedan kan en helt annan händelse få dem att komma upp till ytan igen.
Marja
Åh, vad jag känner igen det där! Kämpa på, Paula, och kläm dig igenom det tjocka och sega, så du kan komma ut på andra sidan igen. För det gör du ju, förr eller senare.
Kramar! 🙂