Tisdagstema
Tisdagstema – en utmaning för dig och din kamera varje tisdag!
Vill du vara med så hittar du länken i vänster marginal
Tema: Okänd
En av dessa sötnosar känner jag, den andra är för mig helt okänd!
Bor man ute på landet så är det inte helt ovanligt att få syn på vilda djur…
En dag höjde vi dock på ögonbrynen när denna skönhet stod där, på vår tomt!
Nej, inte ett vildsvin, utan en för oss helt okänd storvuxen minigris!
Här försöker sambon sätta på henne ett hundkoppel, men förgäves. Hon slank elegant undan varje gång han närmade sig!
Så småningom hittade han en annan lösning, han gick ut till vägen och ner mot grannen som bodde några hundra meter bort, och den glada grisen följde efter hela vägen.
Mycket riktigt var det på gården grisen hörde hemma!
Slutet gott allting gott!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anna
Ja det var ett okänt besök minsann. Inte varje dag man får sådant besök. 🙂
elisabeth
det gäller att ha kameran laddad för jämnan…. vad *rolig* bild och roligt att slutet blev gott…. man hinner ju tänka lite innan man får svaret på bilden, som t e x vad i hela friden kommer den ifrån … det gillar jag 🙂
Åsa
Häftigt, att stöta på en minigris “bara så där”.
Tur, att det inte var ett vildsvin….
Rolig bild tycker jag.
Ha dé!/ Kram
Ingalill
Jag älskar grisar 😀 härligt att ni hittade ägaren.
Gunvor
Åhh vilken gullig historia. Och vilken snäll liten gris, som följde med hem igen! :laugh:
Scaniatjejen
*skrattar* Roligt med sånt oväntat besök. Tur du var redo med kameran!:-)
Lissen
Sådana okända besök får man inte där jag bor.*Ler* 🙂
Gunnel
Haha…annorlunda besök kan jag ju säga
Sara
Vilken söt rymling :yes:
Malin
hihi, ja det var verkligen en ovanlig gäst! eller jag menar okänd förstås
Randi
Vilken sötnos. Den gästen verkar ju kärvänlig till skillnad mot de vildsvin, som vi får besök av.
Think Twice
Lite som reklamen….
När man får oväntad besök;)
Fast ett kul inslag i vardagen!
Doris
Hi,hi, sicken liten sötnos !! Kan tro att ni blev lite förvånade ;0).
Sköt om dig !
Kramar, Doris
Sirpa
Haha, ja det var då en riktig skönhet!
EVA
Hihihi ! Vilken fin bild !
***
KRAM EVA
Rajson
Ja du tycks vara stor djurvän som alla fyrbenta vänner dras till. Minigrisar, älgar och vad sen?
Mia
Vilken härlig bild! Och vilken söt gris… 😆
Wickan
Tror inte att minigrisarna kan vara mini nåt mer. En av mina elever har också en STOR minis!!
Pia
Haha, så söt gris!!
Pialotta
:run: Hade det varit jag hade jag sprungit lång väg om jag stött på den där, men de är kanske snälla:-)
Har aldrig varit i kontakt med vare sig ett vildsvin eller minigris.
Tjing kramar
Victoria
Hahaha! Dagens bästa.
Oj så söt han var… grisen alltså…
Sofie
Vilken solskenshistoria! Tur att grisen visste vart han bodde!
emma - rubyblue.se
Vilken vansinnigt söt gris! :hjartan:
Carina
Det var en mysig liten okänd krabbat som hälsade på 😉
Monica
Men oj vilken “gogris” – tänk att få sånt besök. Men det var en stor minigris.
Kram
britten
å vad roligt…jag tänker på emil i lönneberga..och på när jag var liten , vi hade grisar och farfar och jag vi kokade grisgröt ute i en stor järngryta..jag var proffs på koka grisgröt..
kram och ha en bra dag
lelu
Det är ju tur det är långt till JUL , det visste nog den “lilla” grisen annars fär din man söka till Bodils Circus och träna till domptör ! En hejans rolig bild
Gela
Vilken söt gris!
Eva-Lena
Till skillnad från många andra så tycker jag INTE att minigrisen var söt, snarare jätteful, men bilden är som vanligt underbar för det! Jag tycker att hundar, katter och hästar är vackra djur!
Tack snälla Paula för att du skriver hos mig! Jag blir så glad när någon hör av sig.
Angående svampproblemet, så kan det inte vara att den är gammal, om det nu inte är så att den bara håller ett halvår eller så. Vi äter numer upp säsongens skörder under kommande vinter. Detta eftersom vi för tre år sedan råkade ut för att vår extrafrys (200 liter) som stod i garaget pajade och ett antal liter surt förvärvade blåbär, lingon, hallon och kantareller fick lämas tillbaka till skogen! Det var hårt, speciellt för mitt ekorrhjärta. Jag är/har varit en sådan samlare (fylld frys=trygghet) som inte ens kan stoppa ett blåbär i munnen när jag är i skogen och plockar. Allt ska/skulle in i frysen för att ätas senare.
Nu har jag emellertid ändrat mig och de senaste somrarna har vi mumsat friskt på färska bär. Färska blåbär med vaniljvisp är underbart gott!
Vi har inte heller hus (apropå boende), men däremot en liten stuga vid en sjö. Vi har t o m en egen brygga och i sommar ska vi göra en sandstrand. Detta är något som jag drömt om i många för att inte säga alla år (att ha en egen stuga med sjötomt alltså). Så för sex år sedan gick drömmen i uppfyllelse.
Vad tror du händer då: Jo, jag som alltid varit ett vattendjur, får helt plötsligt superångest av att simma ut, och kan definitivt inte åka i ekan eller kanadensaren! Så d-a typiskt! Men jag badar från badstegen och simmar ut två-tre simtag. Nu gör vi stranden för att jag ska kunna gå i och stå i lugn och ro i vattnet, och för att det ska bli barnvänligare! Jag vill ju såååå gärna ha barnbarn!!!!
Det lät så underbart att ha ett vandrarhem och pensionat. Vi skulle också vilja göra nå’t sådant; driva företag ihop.
Vi är intresserade av möbler och inredning (det är väl alla nu). Jag är en sådan som hatar slit-och-släng, utan köper i princip allt begagnat. Är det slitet så kan man ju göra undervek med tyg och färg. Vi har gått tapetserarkurs båda två, och jag började redan i tio-årsåldern till mina förädrars (åtminstone mammas) förtret att måla om arvegods som stod hemma i vår källare och skräpade.
Vårt koncept skulle vara: Möbelaffär med både nytt, antikt och loppis. Det är så trist att gå in i en möbelaffär där allt är nytt och matchat efter nå’n mall. Skulle vara kul att möblera upp rum med en blandning!
Tyvärr blir det nog bara en dröm: Jag har så svårt att trycka på av-knappen när något är roligt och till slut springer jag rätt in i den välkända väggen! Resultatet har blivit ångest och depressioner som ständigt finns med mig.
Ooops nu blev det ju en roman (åtminstone novell) igen…
Jag ska gå och låna “Hela kvinnan 50+”, blev inspirerad av det du skrivit. Undrar om det finns hopp för en som är trött-fet-och-femtitvå!?
Kram till dig, skönt att du är tillbaks!
Inger Maryissa
Nämen vad kul!
Och måste varit en överraskning att hitta denna lilla nasse.
Vilken tur att han kom hem igen med er hjälp.
Anki
Oh så söta de var på bilden. Tänk jag hade också en ganne en gång (känns som 200 år sedan)) som hade en minigris som alltid hälsade på nere hos oss. Hunden var tokig i början men sen lärde han sig att valla hem grisen där han hörde hemma. ((de var en vallhund ja))
Idag har vi underbart vårvärder här. Man vill inte vara inne, men jobbar man så måste man. Jag är nere i söder på jobb igår o idag, har sovit hos äldsta sonen i natt och kollat in svärdotterns mage som börjat växa vackert…
Kramiz Anki
Mimo
Åh, en sån härlig bild!
Förstår att det inte kan vara det lättaste att koppla grisen 😆