Bloggen

Vemodigt vackert i Skifsen

Av
den
18 november 2012

Det har rått surväder hela helgen, blä!
Men, vi har trotsat vädergudarna och åkt iväg en sväng längs småvägarna varje dag.
Inte kanske med livet som insats men nästan…
Det är så vattensjukt att grusvägarna är mjuka som gungfly och bilen slirar i hjulspåren som bildats.
I fredags då vi kommit några kilometer på en skogsväg mot Skifsen var det nära att vi satt fast i den kletiga vägsmörjan. Vi konstaterade krasst att om vi blir sittande och inte tar oss loss då får vi gå en mil, för ingen av oss hade mobilen med och någon trafik förekom definitivt inte!

Nåväl, fram kom vi så småningom även om jag hunnit bli åkskjuk i bilen!

Det råder en mycket speciell stämning här som snarast förstärktes av det grådisiga vädret.

Hit invandrade släkten Puuroinen på 1600-talet och det finns en hel del nedtecknat om släktens historia.

Man känner historiens vingslag i luften, gamla stengärdesgårdar vittnar om svett och kanske tårar…

Inga byggnader står kvar från den tiden, men nu har föreningen Skifsens vänner tagit sig an uppgiften att återskapa miljön som den en gång var.

Man vill återskapa byn som den såg ut kring 1750 och man har byggt en ria, ett stolphus och ett kokhus enligt gamla tekniker och av naturmaterial.

Och det mest spännande, en rökbastu!
Den är igång några gånger på sommaren och jag hoppas vi ska kunna åka dit för ett bad i sommar, det vill säga om jag lyckas böja mig som en fällkniv och ta mig in genom den lilla öppningen :mrgreen:

Och sedan, ett dopp i det blå förstås!
Jag har i min ungdoms dagar i Finland badat rökbastu och vill minnas det som mycket angenämt. Röken samlar sig under taket och ger en mjuk behaglig värme, man kommer alltså inte ut därifrån svart som sot om nu någon trodde det!

Ska nog passa på att ta med mig finsk korv att grilla också..

Här är träden alldeles lurviga av lav, jag har aldrig sett så mycket! Ett bevis på att luften är ren och frisk!

Vintertid går ett skidspår, Skifsenleden, hit och samma sträcka kan man vandra även sommartid.

För ett tiotal år sedan vandrade vi Skifsenleden och övernattade i denna koja. Jag minns att det var så mycket mygg så man inte kunde stanna och dricka ens utan att få munnen full av dem, och ju mer man svettades desto fler insekter surrade omkring en…

Nu blir det inga fler äventyrliga bilfärder på grusvägarna innan tjälen går i marken, vi får hålla oss på asfalten ett tag framöver istället.

TAGS
16 kommentarer
  1. Svara

    TT

    18 november 2012

    Rökbastu skulle jag vilja testa, det fanns en vid mitt hemställe men den revs innan jag föddes.
    Jättefina bilder trots grådis… nu vill jag ha snö! Kram!

  2. Svara

    Elna Elvin

    18 november 2012

    Underbara foton! Jag njuter av vartenda ett.
    Kollade nyss var Skifsen egentligen ligger. Nära Fredriksberg kanske?
    Jag har en anfader född någonstans söder om det området, ev inom Värmland. Nog undrar man om han också hade finska rötter.

  3. Svara

    Darkangel och fröken Jokkmokk

    18 november 2012

    Underbart!

  4. Svara

    Darkangel och fröken Jokkmokk

    18 november 2012

    Underbart! Vackert! Vill gå runt där själv och fota 🙂
    (Texten försvann visst i förra kommentaren)

  5. Svara

    Barbro Z

    18 november 2012

    Du är en mästare på att förmedla stämningar via dina foton. Intressant information bjuder du på köpet. Tack Paula 😉

  6. Svara

    kajsa

    18 november 2012

    Väldigt vackra bilder. Jag njuter. <3

  7. Svara

    Kicki

    18 november 2012

    Som vanligt bjuder du på jättefina bilder. Så trevligt att man tagit vara på och/eller återskapat det gamla.
    Jag förstår att du håller på att bryta ihop av det tråkiga vädret, men samtidigt gillar jag att kylan dröjer.
    Kramen

  8. Svara

    Ninni

    18 november 2012

    Vilka underbara bilder!!! Och vilket spännande ställe även om det som kanske var mest spännande för er var om ni skulle ta er därifrån… 😉 Låter vettigt att ni håller er till asfaltsvägarna nu tills tjälen kommit i backen.
    Vore det inte för att det är en massa mygg där så skulle det varit roligt att se stället på sommartid men vi får nog vänta på tjälen vi med om vi vill dit och titta. 😛
    Kramen.

  9. Svara

    AprilSus

    18 november 2012

    Nog ser det allt lite vemodigt ut och med lite fantasi kan man ta sig tillbaka i tiden. Det är så rofullt på platser som påminner om en svunnen tid. Det var säkerligen både hårt och slitigt på den tiden, men de slapp nog ifrån den stress som man känner i dagens samhälle.

    Kul att komma iväg och fördriva tiden lite i det grå trista vädret. Tur att ni inte körde fast.

    Massor av kramisar! <3

  10. Svara

    Mia

    19 november 2012

    Vad glad jag blir i hjärtat när jag läser att det rustas och återskapas, dessa miljöer med sin historia…Sånt värmer… Himla tur att ni inte körde fast!!!
    Kram på er i gråvädret…

  11. Svara

    malin

    19 november 2012

    Fantastiska vyer, din fotonisch är solklar 🙂

  12. Svara

    Menageriet

    19 november 2012

    Vilken underbar plats! Man förstår ju varför dom bosatte sig där. Jakt och fiske in på knutarna. Tänk om man hade fått bo sådär? Fast med tvättmaskin, torktumlare, varmvatten osv. såklart. 😉
    Ett riktigt drömställe! Men, det var säkert ett hårt liv dom hade och inget vi avundas dom idag.
    Men, att bada rökbastun får Du väl vänta med tills det blir vinter och is på sjön, eller? :mrgreen:
    Ha det gott och kram! 🙂

  13. Svara

    Helen

    19 november 2012

    Härliga bilder 🙂 där måste det vara mysigt o fint o vara.. 🙂

  14. Svara

    Gun wiik Plls

    20 november 2012

    Vilka fina omgivningar du har runt om, här i stan finns egentligen bara en promenad vid havet eller runt en anlagd fågelsjö! Som du vet har Skåne ingen skog att tala om i alla fall inte södra Skåne. Blev full i skratt då jag jobbade och kollegorna tyckte vi skulle åka till skogen med barnen. Vi fick ta en buss och kom fram till en skogsdunge som låg nära E 6.an och där fanns lite lövträd och en liten anlagd vattenpöl, det var skogen för dom!

  15. Svara

    Marketta

    21 november 2012

    Du borde göra ett besök på finnstigen, om du redan har gjort det. Vi gick den för länge sedan. Då gick pjäsen i skogen, från plats till plats. Mamma kunde fortfarande gå ganska hyfsat då. Men om jag har förstått det rätt så är det inte samma pjäs mer, utan den här hålls på ett ställe.

    Kramizzar
    Marketta

  16. Svara

    Mias Mix

    23 oktober 2017

    Så fantastiskt vackert! Bra att de underhåller gamla leder och skönt att ni inte fastnade i lera. Nu var det väl i alla fall myggfritt!

Svara Barbro Z / Avbryt svaret

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 501
  • 624
  • 1 607 342
  • 5 038
  • 64 980
Sök här