Dags för nästa bubbla..

Om ni visste vad jobbigt det är att sitta och titta på en sportsändning där kommentatorn håller på fel land!

Nu menar jag framför allt den mycket duktiga Blomkvist som kommenterar skidtävlingarna. Hans entusiasm är smittande, men, han håller ju på Sverige, och det gör inte jag!
Sitter ensam i min soffa och blir vansinnig, ibland funderar jag på att stänga av ljudet rentav!
Ja ni anar inte vad ederna osar här ibland, det kan gå hett till i tevesoffan minsann..
Idag kollade jag på finsk teves nätsidor och mycket riktigt sände dom på Play-kanalen.
Jippi, tänkte jag, då kan jag titta på datorn istället och få finsk kommentator men se icke sa nicke.
Så irriterande att tekniken finns där men teverättigheterna till Sverige saknas!

Så här ser min heja-lista ut:

1/ finnar, det gamla fosterlandet, i alla lägen, trots att jag bott mer än halva livet i Sverige
2/ lokalpatrioten hejar förstås på dalfolket!
3/ svenska personliga favoriter, skidåkare jag gillar speciellt mycket är bl.a Emil Jönsson, Johan Olsson, Daniel Rikardsson, Anna Haag
4/ övriga svenska deltagare
5/ deltagare från hemmanationen, dvs. där tävlingarna sänds ifrån, tycker alltid att hemmapubliken bör unnas några fina resultat!
6/ Blåbärsland, dvs. länder som har ett fåtal duktiga i grenen
7/ Norge, förutom Northug
8/……ingenting ingenting och så Northug!

Haha det gäller att ha rätt prioriteringar eller hur?

Imorse var det ovanligt kyligt utomhus

talgboll

fågelmaten hade frostskador

frysgubbe

tur man slapp tillbringa natten utomhus i minus 15

blahimmel

men solen strålade och värmde snabbt upp luften till behagliga -3

Lite skamset får jag erkänna att Blinka fick följa med husse idag då det var skidåkning och tvättstuga samma dag! Då hinner inte matte gå längre promenader!

Och så får jag gratulera Ida till silvret, heja Sverige!
Finland vallade bort sig, men det var nog säkert inte hela sanningen, det gäller att orka köra alla heat och inte bara kvalet…

Ja nu fortsätter min sportbubbla, klockan åtta fri-idrott och i helgen mer vintersport så jag önskar alla en

vitkisse

riktigt mysig och avslappnad helg!

Hund-make-over

hundmanikyr1

Igår fick Blinka följa med i bilen då Hasse jobbade i Ludvikatrakten.
Förhoppningen var att han skulle hinna till hund-manikyristen..
Det gjorde han, i sista stund, men, inte målade vi klorna, vanlig kloklippning fick räcka ;-)

jyckeklippt

Snart är det vår, då ska Blinka få en ny frisyr, kanske något åt det här hållet skulle passa :lol: eller så blir det som vanligt, bara kortklippt så det känns svalt och skönt och alla fästingäckel syns med en gång!

jyckebatman

Vilket spetakel, att klä ut sin jycke till Batman! Min hund hatar att få på sig kläder så kvicksilvret måste långt ner för att det ska vara mödan värt att ta på ett täcke!

rut

Undrar om hon istället kunde hjälpa mig med städningen?

storjycke

Jag är i alla fall nöjd med att ha en hund i lagom format, även om de stora jyckarna är minst lika charmiga!

ragghund

och en del verkar vara i det närmaste osynliga…

Vad säger ni om detta tramsiga inlägg?

rasisthund

Min hund rasistisk? Kan jag väl aldrig tro! :twisted:

Jag har läst..

Vi kom över havet av Julie Otsuko

otsuka

“På båten undrade vi ofta: Skulle vi tycka om dem? Skulle vi älska dem? Skulle vi känna igen dem från fotografierna så fort vi fick syn på dem på kajen?”

1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet.
Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som har lovat att möta dem i San Franscisco.

Detta var en oväntad och annorlunda läsupplevelse!
Jag har stått i kö på biblioteket på romanen som jag hört talas om. Förväntade mig ett praktverk, det skulle ju handla om ett brett och vitt ämne – postorderbrudarna från Japan som emigrerade till USA.
Vid lånedisken får jag i min hand en liten tunn bok, lika liten och sirlig som en japanska!
Men, skenet bedrar, i den här lilla boken ryms många livsöden, förfärande många faktiskt.
Hela boken är nämligen skriven i “vi-form”!

Utdrag ur boken:
“till en början undrade vi ständigt över dem. Varför klev de upp på sina hästar från vänster sida istället för höger? Hur kunde de skilja varandra åt? Varför skrek de hela tiden? Hängde de verkligen upp tallrikar på sina väggar och inte tavlor? Och hade lås på sina dörrar? Och hade skorna på inomhus? Hur många gudar hade de? Var det sant att de faktiskt såg en gubbe i månen och inte en kanin? Och drack mjölk från kor? Och den där luken? Vad var det? “Smörstank”, förklarade våra makar.”

“De beundrade oss för våra starka ryggar och flinka händer. Vår uthållighet. Vår disciplin. Vår foglighet. Vår ovanliga förmåga att tåla hettan, som på sommaren kunde nå upp till 49 grader på melonfälten. Vi hade kinesernas alla goda egenskaper – vi arbetade hårt, vi var tålmodiga, vi var osvikligt hövliga – men vi hade inte deras dåliga sidor – vi spelade inte och rökte inte opium, vi bråkade inte, vi spottade aldrig. Vi var snabbare än filippinarna och mindre arroganta än hinduerna. Vi var mer disciplinerade än koreanerna. Vi var nyktrare än mexikanerna. Vi var den bästa arbetarrasen de hade anlitat i hela sitt liv.”

Detta är alltså en märklig historia, skriven på så tät prosa att varje ord är genomtänkt och lika viktigt. Det tar lite tid att vänja sig vid skrivformen, man hör en kakofoni av kvinnoröster som berättar brottstycken ur sina liv som blev så annorlunda från deras drömmar.

Jag skäms att erkänna men jag hade ingen aning om att japaner som bott i USA i tjugo år och mer förvisades efter Pearl Harbour-attacken 1941, horder av människor bara fördes bort.
Och vart tog de vägen? Det framgår inte av denna berättelse där man bara vagt antyder att de hamnade “på andra sidan bergen”
Med minsta möjliga medel har författaren skapat ett mastodontverk. En roman som får mig förundrad över hur människosläktet är funtat, lär vi oss aldrig vår läxa?
Det som hände då händer fortfarande idag, snart hundra år senare, bara någon annanstans
Kulturkrockar, traditioner, rasism. Rätt vanliga uttryck i medierna även idag…

Utmana dig själv och läs denna fantastiska roman som förvirrar och berör
Mitt betyg ****

Hej världen!

Sedan i torsdags förra veckan har jag befunnit mig på en annan planet…
Där har tillvaron bestått av skidåkning på längden och tvären, med och utan gevär på ryggen, ändock fast förankrad i min egen soffa!

bubblaivatten

I denna egna lilla bubbla där min make också befunnit sig har vi kunnat konstatera att VM i skidskytte avlöpte sisådär….8 norska guld, grattis Norge, ett svenskt brons och ett katastrofalt misslyckande för Finland

Alpina VM bjöd på en svensk medalj och fjärdeplatser för både Sverige och Finland

slalom1

Trots att jag följt alpina cirkusen sedan jag flyttade till Sverige 1978 så begriper jag fortfarande inte hur banan läggs med alla dessa käppar! Det är röda käppar och blå käppar, det är flera käppar i en enda hög, ensamma käppar och käppar i par, ibland en käpp långt åt skogen från alla andra käppar!
Det är rena plockepinn i min värld, och jag skulle inte kunna kunna tråckla mig igenom en slalombana på ett regelrätt sätt! :mrgreen:
Nå, tack och lov är det ingen som förväntar sig det heller…

Nu är skidfesten tillfälligt slut men längdåkningen börjar på torsdag och sen har vi även Vasaloppet att se fram emot.

tulpaner

Visst fick jag min bukett med tulpaner som jag önskat mig .. än så länge är dom krispiga och fina.

Idag kändes det nästan som vår ute, det är nollgradigt och lätt snöfall men ändå…fåglarna kvittrade, thermokläderna ratades, liksom mössan, vågat va?
Även vantarna åkte ner i fickan efter en stunds sparkåkning.
Min kära voffe löper och har kottar i öronen och dofter i nosen och blicken stint nere i backen bland små gula markeringar…hon är med andra ord inte kontaktbar för tillfället.

Själv ska jag försöka återgå till normala rutiner under denna vecka.
Jag känner mig “avstängd” och inte särskilt mottaglig, ibland blir informationsflödet från tidningar, bloggar, facebook, teven….bara för mycket!
Jag förlorar min förmåga att gallra och sortera bland alla intryck och fakta, bland bilder och texter.
Det blir helt enkelt rörigare än vanligt i finnkäringens överhettade hjärna!
Då behöver hon en bra bok att läsa, ett klurigt korsord att lösa, och många långa promenader!

Slutgnällt för idag, dags för nästa motionspass innan eftermiddagskaffet!

vig

Det här skulle kunna vara jag…..NOT!