Jag har läst..

Vild En vandring till mig själv av Cheryl Strayed

strayed

När Cheryl är 22 år dör hennes mamma hastigt i cancer. Cheryls familj splittras, hennes äktenskap spricker och hon hoppar av studierna.
På kort tid förvandlas hon från en vanlig collegestudent till en drogberoende, självdestruktiv människospillra.
I ett desperat försök att ta tag i sitt liv bestämmer hon sig för att vandra 200 mil på 100 dagar, genom öken, över berg, med sig själv som enda sällskap.
En vandring som förändrar hennes liv.

Hon har aldrig gått mer än på vanliga promenader i skogen men ska nu går Pacific Crest-leden som sträcker sig genom hela den västra bergskedjan i USA från gränsen till Mexiko ända upp till Kanad.
Hon möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna.
Mot alla odds kämpar Strayed på under den tre månader långa vandringen som först bryter ned henne, men sedan gör henne starkare och slutligen hel igen.

Utdrag ur boken:
”Jag stapplade norrut mot Kennedy Meadows, rasande på mig själv som fått för mig något så urbota dumt. Alla andra hade grillfester och lata sommardagar, kopplade av vid sjöar och dåsade. De hade tillgång till isbitar och kalla drycker och luftkonditionerade rum där det var tjugo grader varmt. Jag älskade dem. Och jag avskydde dem – eftersom de var så öångt från mig, som försmäktade på en vandringsled ingen ens hört talas om. Nu skulle jag lägga av. Jag skulle gå till Kennedy Meadows, hämta mitt proviantpaket, trycka i mig varenda godisbit som låg i det och sedan lifta och åka vart jag ville. Till Alaska, där måste det ju finnas is!”

”När jag slängde ifrån mig persikokärnan såg jag att jag var omgiven av ett hav av azaleor i alla möjliga rosa och persikofärgade toner.Några av kronbladen lossnade och fördes med av vinden, och det kändes som en gåva till mig. Hur kämpig och jobbig vandringen än kunde vara gick det knappt en dag utan att den bjöd på någon yttring av det som vi vandrare brukade kalla för vandringsmagi: oväntade och fina händelser som bryter av mot ledens umbäranden. Jag hade just tänkt resa mig när jag hörde steg, och jag vände mig om. På stigen kom en hjort gående. Den tycktes inte ha sett mig, så jag gav ifrån mig ett litet ljud för att den inte skulle bli skrämd när den såg mig, men istället för att ta till flykten stannade den bara och vädrade i luften innan den makligt fortsatte åt mitt håll. Till slut var den inte mer än tre meter bort. Den såg lugn och nyfiken ut och sträckte nosen så långt den tordes.”

En mycket välskriven och medryckande berättelse. Man känner stor sympati med den unga kvinnan och hennes kamp för att hitta en mening i livet, något denna vandring verkligen hjälper henne att uppnå.

Mitt betyg ***

Wrooooom….

När jag sent omsider vaknade i morse så var det till ljudet av gasande rallybilar långt borta i skogen.
Jag har sovit extremt dåligt och allt var Blinkas fel 8-O
För några dagar sedan plockade jag fram ett märgben åt henne ur frysen. Sedan dess har benet ”legat till sig” under köksbordet…utan att väcka minsta lilla intresse från Blinka, tills i natt vill säga
Missinassen vaknar jag av ett ihärdigt gnagande ljud, det tog en stund att lokalisera vad och var det lät, men sedan upptäckte jag jycken som låg mellan gubben och mig mitt i sängen frenetiskt tuggande på märgbenet!

Vid en bläddring på Facebook efter första koppen kaffe ser jag en glad statusuppdatering med texten :Idag öppnar vi klockan 7, välkomna/ Coop Nära :thumbsup:
En glad Susanna hade morgonpasset!

Själv har jag blivit för gammal och bekväm av mig för att ge mig ut i skogen, det faller något blött från den stålgrå himlen och uppmuntrar sannerligen inte till utevistelse.

rallyno

Samtidigt minns jag hur fantastiskt kul det är bland publikhavet, speciellt norrmännen livar verkligen upp tillställningen!

rallyfinland

En och annan finsk flagga brukar visst också förekomma :lol:

Senast vi var ute gick en etapp på gångavstånd från byn, men ack så vi frös. Kylan trängde in genom fotsulorna och spred sig uppåt genom hela kroppen tills man stod och vibrerade :thumbsdown:

rallymossa

De flesta i byn är med ute som funktionärer, det är Fredriksbergs motorklubb som ansvarar för sträckan här, då får man denna fina myssa att värma skallen med.

Jag tar väl mig en promenad ner på byn i eftermiddag med kameran i fickan och kollar om jag får någon rallybil att fastna på linsen

Dagens OS:

osgoogle

Googles läckra ställningstagande i regnbågens alla färger..

ostoalett

..men hur tänkte man här? :help:

Jag har läst..

Jag njuter så länge jag varar av Erik Ståhl

stahl

Erik föddes med Wiskott Aldrich Syndrome. Det är en ärftlig, ovanlig och dödlig immunbristjukdom som bara drabbar pojkar. Han vårdades på det enda ställe där man hade en gnutta kunskap om en sådan typ av sjukdom – en avdelning för barn med cancer, trots att det inte var cancer han led av.

Men det här är inte bara en berättelse om en svår sjukdom. Det är en berättelse full av liv. En historia om hur man tar sig igenom livets mörkaste partier och hur man lär sig att vända sina brister till fördelar.
Genom Eriks ögon får vi ta del av en värld kantad av tvivelaktiga läkarbeslut, starka familjeband och död. Med ett ärligt och berörande språk berättar han om uppslitande episoder ur sin uppväxt, men låter oss också möta de människor som funnits där och ingett hopp och trygghet.

Det här är en bok som inte väger särskilt många gram, men erfarenheten som ligger bakom väger flera ton och förmedlar en historia som få människor tvingas uppleva under en hel livstid.

Erik Ståhl, fördd 1986 arbetar idag som föredragshållare och inspiratör i hela Sverige. Genom sina uppmärksammade föredrag lär han oss människor att se livet med andra ögon -. och att njuta så länge vi varar.

Utdrag ur boken:
”Det har kostat blåmärken, blödningar, skrik och tårar för att inse och komma en bit på vägen. Jag tror aldrig att jag, fullt ut, kommer förstå alla mina begränsningar och frågan är om jag ens vill det. Att utmana sig själv och sitt handikapp är en del av utvecklingen, även om det ibland gör ont och skapar problem. Som liten kämpade jag med att passa in. Jag har blivit lite av en mästare på att förändra ögonbryn, pannveck och röstläge för att inte avslöja hur jag känner och mår.”

”Jag är livrädd för att bli som vem som helst. Ignoranta, naiva och gnälliga går många människor genom livet och tycker det är skit att åldras. Alternativet till att åldras är trots allt att dö, jag föredra att åldras då.”

En modig ung man talar ur djupet av sitt hjärta. En ung man som har fått kämpa från barndomens dagar, som har sett alltför många av sina vänner gå bort, som har förlorat mycket av sin ungdomstid liggande på lasarett.
Han har en livsglädje som få, han vägrar låta sig nedslås, han ger oss alla en anledning att fundera över vår tillvaro, vad vi begär, vad vi har fått och vad vi kan förbättra, för oss själva och för våra medmänniskor.

Du kan även läsa på hans hemsida här

Mitt betyg ****

Dunderförkyld

Jag brukar klara mig bra från förkylningar här i glesbygden :wink: Man vistas inte i några större folksamlingar om man så säger :wink:
Men nu lyckades maken få en släng av sleven och delade givmilt med sig till mig.
Han är på bättringsvägen medan jag tror att peaken för mig infaller idag.
Tur att det inte är kallt utan Blinka kan hänga med Hasse i bilen medan jag kurerar mig.

Igår köpte maken en ”ny” bil. Han fick kostnadsförslag för att åtgärda alla anmärkningar på besiktningen och där flög många tusenlappar sin kos.
Med tanke på att vi det senaste året redan investerat massor i bilskrället så var måttet rågat.
Nu får vi hoppas att denna Saab93 inte är ett måndagsexemplar utan ger valuta för pengarna ett tag framöver.
Hasse provkörde inte ens bilen, det brukar han inte göra, han bara kollar så den har fyra hjul och en ratt :-x
Inte visste han säkert vilken färg den hade heller, svart eller mörkblå fick jag veta… 8)
Nå, på fredag får jag se den med egna ögon!

Nu har OS-studion börjat sändas varje kväll och det är riktigt sevärda kvalitetsprogram.
Jag är faktiskt positivt överraskad av ankaret i studion, Ola Wenström, som nästan håller Pops-klass

ostv3

Expertkommentatorerna är ju de allra bästa, så detta ska nog bli bra.

ostoa

Kul med all kuriosa runtomkring, här en bild på anslaget vid toaletterna, observera att fiske är förbjudet i toastolen!

osvatten

Mindre roligt var kvaliteten på kranvattnet, visst ser det ut som något man absolut inte häller i sig :angry:

De första bilderna jag sett över området visar ett otroligt vackert bergslandskap med sol och vita vidder.

2010feb

Ifjol knäppte jag detta vackra foto, i år är det grådaskig färgskala som gäller, men det kommer väl bättre tider!

Nu ska jag lägga mig i bingen med ett gäng katter och boken om Gatukatten Bob som sällskap, kanske blir det en liten lur också.

kattigarderob

Något att klura på, vad gömmer sig i bilden? (obs. inte fotat i min egen garderob)