Jag har läst..

Någonstans brister himlen Bokomslag Någonstans brister himlen
Erika Olofsson Liljedahl
roman, 1920-tal Bohuslän
Historiska media
2017
351

Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar.
Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.

En finstämd skildring om skuld och förlåtelse, och om att våga acceptera livets skiftningar. Men det är också en historia om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om de som hamnar på efterkälken.

Utdrag ur boken:
"Trots att Elis svettades blev fötterna fort kalla när han satte dem i golvet. Han tog ljusstaken med sig ut i storstugan, men ljuset var en osäker följeslagare som han var tvungen att vänta in och övertala att följa med. Vid varje steg framåt blev lågan liten och flämtande och när han stannade upp växte den sig stor och rykande, trasade sönder mörkret och gjorde lönlösa utfall mot taket"

"Han undrade vad far gjorde nu. Trots att det var söndag var han säkert i hamnen och sålde fisk. Middagsmaten skulle snart förberedas och alla hade inte råd med kött, inte ens på en söndag. Då fick man nöja sig med sill och makrill. Elis kunde se far framför sig, hur han mätte upp fisken med nävarna och torkade av sig på byxorna innan han tog emot slantarna. En nick till tack med hakan och ner med mynten som luktade av salt och metall."

Detta är en imponerande debutroman. Jag trivs som fisken i vattnet i berättelsens kölvatten, texten flyter lätt och ledigt och jag kommer karaktärerna nära. Ja förutom fadern, men honom kommer ju ingen nära.
Den enda invändningen är kanske lite för omständiga detaljformuleringar och en viss naivitet som dock är ganska charmig.
Trots att många känslor trängs i den unga Elis och hans storasyster så känns berättelsen naturlig och innerlig.

0

Ny prövning väntar..

Alltså, jag skulle nästan hellre vara en nålfisk just nu än Paula…

För imorgon, då är det åter dags..

Spöken är jag inte rädd för, men tandläkaren!
Ändå gick det så fantastiskt bra förra gången!
Han drog ut tre tänder som ska ersättas så småningom, det blödde förstås till att börja med, men när jag suttit en halvtimme och bitit ihop så hade blodflödet stannat av.
Jag trodde jag skulle få ont efter att bedövningen släppt men icke sa nicke, jag kände ingenting!
Jag var lite försiktig så jag inte fick in smulor annat innan tandköttet hade läkt, men i övrigt var det helt problemfritt!
Men, nu kommer verkligheten ikapp, det som jag förträngt totalt…

Det står nämligen på åtgärdspappret “komplicerad utdragning”, fattar ni?
Fy bubblan, jag vill inte vara med om något komplicerat!
För några år sedan misslyckades en tandläkare kopiöst att dra ut en tand, till slut kom den ut i bitar, fast inte hela tanden, nej, jag behövde komma tillbaka och operera bort de sista bitarna! Det är delvis därför jag vägrat gå till tandläkaren utan att få lugnande, men det får jag inte nu så hur ska detta sluta??

Igår kväll kom jag på att det var imorgon som jag hade tid, innan dess hade jag bara diffusa tankar på att “det var någon dag nästa vecka…”

Självklart kunde jag inte somna så istället steg jag upp och registrerade min profil på Livsarkivet

Så nu har jag talat om precis hur jag vill ha det, när jag antingen dött eller inte är tillförlitlig längre…
Mitt ex fick tydliga instruktioner men nu är ju han inte längre min närmaste anhörig så jag tyckte att det var lika bra att få det på pränt!
När mor min dog i unga år hade hon inte förberett någonting, och det gjorde att jag kände mig osäker på hur hon hade velat ha det.

Se där, om tolv timmar ska jag vakna, äta lite frukost och ta bussen till stan. Om jag tolkat tidtabellen rätt så har inte sommartidtabellen börjat ännu, annars får jag BIG PROBLEM

Jag överväger starkt att istället välja en annan lösning på problemet, o dessutom mycket billigare!

0

Äntligen nypotäter

Nypotäter kallas dom i svenskFinland, den goda färskpotatisen, och nu hittade jag dem i butiken!
Jag har varit smått orolig då det varit en kylig vår, men tack o lov finns de och priset kan jag leva med, det sjunker vad det lider.
Otvättade ska dom vara, de ska skrubbas med borste och det är inte det lättaste då jag helst vill ha dem så små som möjligt.
Rejält med salt och dillstjälkar i kokvattnet, sen behövs bara en klick smör och gräslök som tillbehör.

Regnar gör det fortsättningsvis, skurar som skvätter lite nu och då, men naturen tar tacksamt emot vattnet

Här har ni “mot-alla-odds-granen” som växer mitt i grusgången och bildar enorma mängder nya skott

Vacker som en julgran, och vilken växtkraft!

Tänk att jag inte kunde låta bli att gå o riva lite i pionrabatten vid torpet, den som ingen skött om de senaste tio åren. Men den kämpar så fint, pionen, men riskerar att helt utmanövreras av gurkörten som spränger sig in överallt. Nu band jag upp busken för jag vet hur tunga pionknopparna blir om ett litet tag och jag vill gärna njuta av blomprakten.

Dalklockan kommer snart att slå ut..

och syrenklasarna är tunga och regnfyllda

Det blir vackra kontraster i blomsterfotona

Men en del börjar tycka att det räcker nu..

Ibland tittar solen fram, såpass att vi inte glömmer bort att den finns..

..men bara kortare stunder.

Det är lätt att lista ut hur vädret är bara genom att spana in vad katterna pysslar med…att följa med på promenad är uteslutet.

Uttråkade jyckar får träna på lite konster

Lika duktiga både liten och stor! Allt för att fånga en räka!

0

Tur som en tok

Ojoj, som det har stormat idag!
Jag hade bokat tvättstuga, masade mig iväg i skapligt väder vid halv tio-snåret och kände att vinden lekte i håret.

När jag varit hemma och vänt, käkat lite frulle gick vi för att tömma maskinerna. Då var blåsten kraftigare, och jag var glad att Blinka var kopplad, hon med sina stora fladderöron!
På hemväg med alla mina bylten av blöt men ren tvätt ser jag

att ett stort träd fallit, bara en kort stund efter att jag passerat förra gången!

Ingen risk för att just det trädet hade slagit mig i huvudet, men det finns ju några till att välja på…
Jag ringde kommunen och bad att de skulle flytta trädet som låg en bit ut i vägbanan, hon som svarade suckade djupt och sa att det var rätt många träd som fallit idag…

Turen då, ja det var inte så mycket att jag slapp få ett träd i skallen som att regnet kom bara en kort stund efter min hemkomst. Och som det regnade! Jag som gillar oväder hade nog inte varit så himla glad ändå just idag…

Bäst att byta samtalsämne till något somrigare och trevligare!
Jag har under flera veckors tid följt och beundrat alla vackra fjärilar som flyger och svärmar framför näsan på mig när vi är ute på grusvägarna.

Självklart har jag försökt fånga dem på bild, men om jag säger att detta är det bästa fotot då förstår ni att det inte fungerade alls!
För att kunna få några bra foton hade jag behövt göra mig ett gömsle och sitta stilla och knäpptyst en stund och det fattar ni ju är helt ogörligt…

Men mitt intresse för fjärilar var plötsligt väckt, för vad visste jag egentligen om dem och deras liv? Bara att de kan se ut nästan hur som helst och att de har ett kort och intensivt liv..

Så, jag lånade förstås min vana trogen hem en bok…om fjärilar!

Den jag fångat på foto heter aurorafjäril

Det finns 2600 arter av olika fjärilar, detta torde vara en av många blåvingar.

Rapsfjärilen ser jag många av varje dag trots att jag inte har några rapsfält i närheten

Citronfjärilen är en av de få arter jag visste namnet på..

Läser mig till att den vuxna fjärilen lever av vätska, den gillar sockervatten och kan alltså inte äta fast föda med sin snabelliknande mun.
När jag sedan läste att det fanns fjärilar som flyttade söderut över vintern höll jag på att baxna, jag trodde ju de levde bara en mycket kort tid.
Det visade sig att jag delvis hade rätt, många lever bara mellan 2-4 veckor, och de som lever 9-10 månader och därför måste emigrera är ett fåtal arter.

Visst är världen fantastisk och vår natur med den!
Efter fjärilsboken ska jag slänga mig in i…..pingvinernas värld! Boken ligger redan och väntar på nattduksbordet :mrgreen:

0