Jag har läst..

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

En isande kall nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Pliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord och det visar sig snart att den skötsamma Hedda har levt ett dubbelliv.
En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har efter en uppslitande skilsmässa lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexårige adoptivson Nils. Hon hoppas att lugnet och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka.
Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Hon inser att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.

Men hallå, har hon läst en deckare? undrar kanske du som vet att jag inte är någon deckarfantast!
Men, inga regler utan undantag, det händer då och då att jag läser deckare, gärna svenska kvinnliga deckarförfattare.
Det som intresserade mig med denna bok var miljön den utspelade sig i, nämligen Hagfors. Vi bodde tidigare bara någon mil från värmländska gränsen och Hagfors åkte vi till ibland. Dessutom är det en gammal bruksort som i mycket påminner om både Ludvika och Smedjebacken där vi bott senare åren.
Det märks att författaren arbetat som journalist, hon skriver drivet och bra och handlingen förs framåt naturligt. Karaktärerna är helt okej, och fallet som tas upp i boken är till delar verklighetsanknutna.
Men nog måste jag ändå säga att en deckare är ren och skär underhållning för stunden, om en vecka kommer jag inte att minnas ett jota av denna bok. Jag som gillar när något liksom ligger och gnager och skaver långt efter att man läst ut en bok, antingen något man störde sig på eller för att man blev varm av glädje.
Så är alltså inte fallet, men en klar *** blir betyget för en i denna genre välskriven historia.

Nattönskningen av Anne B. Ragde

Ingunn har stor aptit på män och brukar alltid vara den som gör slut. Hon vill inte riskera att någon tröttnar på henne och tar därför det säkra före det osäkra.
Arbetet som musikjournalist innebär många resor och möten med artister – och män.
Genom dejtingsajter ordnar hon förbindelser som garanterat blir tillfälliga och on kastar sig från det ena passionerade förhållandet till det andra, utan att släppa kontrollen och låta någon komma för nära.
I ett svagt ögonblick bestämmer sig Ingunn för att bli en sundare människa. Hon ska börja träna. På den första rundan med de nyinköpta gåstavarna möter hon en sjuårig flicka i sällskap med sin hund och sin pappa. Han visar sig vara en man som inte låter sig glömmas så lätt.

Nattönskningen är en sinnlig kärleksroman om att möta det okända och om att våga välja.

Så står det i baksidestexten, ja, verkligheten är nog en annan.
Utdrag ur boken:
“Aborten ordnade hon utmärkt på egen hand. Hon lät minnet av det snabba knullet en söndagsmorgon i november döva tanken på att fostret var något mer än ett oönskat visitkort, något skräp i ögat som måste bort, ett fiskben i halsen, några vita hundhår på ett svart byxben, ett dött löv inkilat under vindrutetorkaren, en bit äggskal i våffelsmeten. Hon gick genast och fick en ny spiral insatt, den förra hade ramlat ut av sig själv”

Så här går det på i drygt tvåhundra sidor, sex, sex och sex i alla tänkbara situationer, miljöer och med alla tänkbara typer av män i olika åldrar.
Jag begriper inte?
Jag blev så oerhört glad då jag såg en ny bok av författaren till Berlinerpopplarna, och så är det bara dravel!
Skriva kan hon ju, men varför använder hon sin talang till billig chick-lit?
Jag är mer än besviken, om jag ville lära mig allt om fontänorgasmer så hade jag letat någon annanstans, men det kanske är så enkelt att jag är för gammal?
Fast, nog gillar jag också böcker som handlar om kärlek, svartsjuka, relationer…men denna huvudperson som man absolut inte lär känna vet inte vad relationer är. Det är väl det som ska skildras, men jag köper det inte.
Mitt betyg blir en * för människan kan ju fortfarande sitt hantverk, att skriva!

Sågspån och eld av Vibeke Olsson

Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker.
Då kommer Berta från kolbacken med nyheter: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan – han har kommit tillbaka!
“Sågspån och eld” är den tredje romanen om Bricken Eriksson på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. Handlingen utspelar sig i slutet av 1800-talet.

Utdrag ur boken:
“Frun har nedkommit med en liten Ulrika. Ungen ligger inte i en vagga utan i en liten, liten herrskapssäng av masurbjörk med tyg på insidan.
Det måste väl vara farligt för en tissunge att inte bli vaggad – men törs jag vara näsvis och säga det?
Jag har alltid hört att tissungar måste vaggas för att inte få kolik.
Fru Ada ger i alla fall sin unge tissen, lämnar inte bort henne till en amma. Hon sköter henne ofta själv också. Edla och jag kokar blöjor och byker småbarnstvätt, lägger fram rena ombyten och värmer tvättvatten.
Fru Ada lindar inte armarna på lilla Ulrika. Den lilla ligger där i sängen och fäktar med händerna så att hon kan riva sig i ansiktet. -Är det verkligen bra att låta henne fäkta så där? undrar fruns väninna
Frun svarar något om “barnläkare nu för tiden”. Herrskap frågar läkare hur de ska sköta friska ungar!
Det är förunderligt, detta med herrskaps hjälplöshet. Man kan nästan tycka synd om dem.
Får de aldrig känna arbetsglädje och stolthet?”

Äntligen en välskriven bok som jag förstår mig på!
En genuin arbetarhistoria som jag följt från första boken.
Jag har lärt mig en massa terminologi från sågverken, men också roliga ord, ord som supamat och kostkarlar.
Jag har följt med Brickens krokiga väg där hon blir sviken av först en och sedan ännu en man men finner ändå kärleken och glädjen. Bekymren som alltid ligger på lut när man är fattig, men även sammanhållningen och strejkerna som leder till bättre villkor.
Allt är otroligt väl skildrat, gestalterna är levande, språket är vackert som poesi!
En riktig läsupplevelse där man får känna med Bricken, följa hennes liv, hennes tankar, hennes mödosamma väg, hennes glädje och besvikelser.
Mitt betyg ****
Har du inte läst övriga böcker i serien så börja från början är mitt råd, då har du många timmars läsnjutning att se fram emot!

3 Comments:

  1. Hej lästanten. Om jag läste så mycket som du gör skulle jag inte veta om jag levde i verkligligheten eller i bokheten:)

    Kom inte till mig o fira lite vet ja!!

    Kramiz

  2. Oj, vad du ger bra lästips :smile:
    Idag är jag rätt så trött, har varit med tonårsdöttrarna o shoppat hela dagen! Blev så sjuk i kroppen….

    Ha en fin kväll!

    Kramizar

  3. ha,ha, det var precis det jag tänkte. Va, en deckare? För egen del är det mest just deckare för tillfället och ja, jag håller med dig om att jag inte minns ett jota av handlingen efter ett kort tag.
    Kramen

Kommentera