Jag har läst..

Lilla smycket Bokomslag Lilla smycket
Patrick Modiano
Elisabeth Grate bokförlag
2012
paperback
126

"Tolv år hade nog gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Chatelet vid rusningstid. Jag följde med folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa. Jag hade lagt märke till färgen på kappan och jag såg henne bakifrån på rullbandet. Sedan fortsatte hon framåt gången med skylten "Mot Chateau-de-Vincennes". Nu stod vi alla orörliga i en tät klunga i trppan upp till perrongen och väntade på att spärrgrinden skulle öppnas. Hon var bredvid mig. Då såg jag hennes ansikte. Likheten mellan det ansiktet och min mors var så slående att jag tänkte att det var hon".
Artonåriga Therese tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ner i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

Jag har nu läst nobelförfattaren Modianos tunna lilla roman. Vad tyckte jag? Att jag dessvärre inte förstår hans storhet. Och det var inte oväntat alls, jag brukar inte begripa finlitteratur.
Jag har läst att hans böcker alltid skildras i Paris-miljö. Det kanske tillför boken en dimension om man känner väl till staden. För mig som aldrig satt min fot i Frankrike upplevde jag det ganska tröttsamt att läsa sidvis med outtalbara franska gatunamn. Jag bryr mig liksom inte om var i geografin huvudpersonen befinner sig. Jag tror faktiskt att om jag lyckats skala av de ointressanta detaljerna så hade jag njutit av själva historien. Författaren skriver väldigt detaljerat vilket kan vara ganska intressant som omväxling. Jag får känslor för den unga kvinnan, över hennes utsatthet.
Trots att jag lämnar läsningen med lite av en axelryckning så är jag glad att jag ändå läste boken. Man behöver ta sig "vatten över huvudet" ibland, läsa något man kanske inte känner sig bekväm med, det är ett led i ens egen utveckling. Nästa gång jag ger mig i kast med någon utmanande författare kanske jag har ett lite annat utgångsläge. Men jag kommer nog knappast att läsa flera böcker av författaren.

2 Comments:

  1. Hm, snyggt jobbat av dig Paula, men jag avstår eftersom lässuget är lågt nu.

    Ha en fin pingsthelg!

  2. Det är väl konstigt att nobelpristagaras böcker så ofta är obegripliga? Försöker alltid traggla mig igenom åtminstone en bok varje år men det brukar stanna där, det värsta jag läst var det året en kines fick priset har till och med lyckats förtränga hans namn, kanske var det Mo, klarade en tredjedel av boken sen var jag så äcklad att jag mådde dåligt…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.