Månad: mars 2012

Idag är det Earth-hour och vi ombeds att släcka ner lamporna mellan klockan halv nio och halv tio ikväll för att medvetandegöra vårt klimat och vår miljöpåverkan.
Jag har sett att 147 länder har meddelat att de deltar i denna aktivitet och det är stort,
men,
jag vete sjutton om jag själv släcker ner, jag föredrar nog att göra min insats på något annat vis.
För att kunna göra det har jag som älskar att läsa plöjt igenom boken:

Jag skulle ha bytt till lågenergilampa i hallen – en koldioxidbantares bekännelser av Staffan Lindberg

Ett beslut växte sig starkare. Jag lovade mig själv att gå ner på en hållbar nivå av utsläpp av växthusgaser.
Att minska mitt ekologiska fotavtryck till en rimlig nivå, men fortfarande vara en del av det samhälle jag satts att leva i.
Det finns de som flätar skägget, tovar sin musli, flyttar ut i finnmarkerna och lever på svedjebruk med fjorton getter. All respekt till dem. Men jag gillar ju stan. Jag gillar att köpa mat i affären och ha elektriskt ljus. Så vad kan man göra inom ramarna?

Efter ett års koldioxidbantning under överinseende av en hoper forskare och klimatexperter kan Staffan berätta en hel del om hur den enskilda människans livsstil påverkar vårt klimat.
Boken innehåller livsnödvändig information, onödig information och fullständigt förvirrande information. Vad som är vad? Döm själv!

Författaren är musiker och komiker och han har nu satt ihop så många ord att det räknas som en bok. Om det som ligger honom varmast om hjärtat: att lämna sin planet som man själv önskar finna den.

Jag är ju ingen miljömupp…men, jag bor i skogen, jag är fattig och deltar därför inte i prylhysterin, jag lagar min mat från grunden och jag flyger inte på semesterresor.
Men framför allt vill jag att kommande generationer som innefattar barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna leva i en sund värld.
Och jag vill försöka påverka mitt eget fotavtryck så gott det går. Jag skulle till exempel uppskatta helt ny information på varorna i affären. Jag skulle önska mig skyltar där jag får reda på varifrån varan kommer, hur den kommit till Sverige och hur hög miljöpåverkan är.
Säg att man skapade en ny metod att mäta miljöpåverkan som alla kunde lära sig. Hur lätt vore det inte då att t.ex avstå från sockerärtorna från andra sidan jorden som flugits till Sverige?

Nå, denna bok var för mig en aha-upplevelse skriven med en stor portion humor!
Humor är mycket viktigt när det gäller allvarliga ämnen!
I aha-upplevelsen ingår att erkänna att jag inte blev så mycket klokare, med mitt dåliga mattesinne och avsaknad av professors- eller ingenjörstitel räcker inte min förstånd till för att ta inmig alla fakta.

Boken är indelad i kapitel som lite kort kan beskrivas med orden -bilen, -biffen, -bostaden, de tre b:n som miljötänket handlar om

Jag skulle kunna dra hur många exempel som helst ur boken för den är både mastig men samtidigt lättläst, men jag tycker en bättre idé är att du läser boken själv och skaffar dig några egna aha-upplevelser. För jag kan lova att du får några, garanterat!
Och jag har förstått att även om det mesta är eländes elände så visst kan vi med små medel förbättra statistiken bara genom att skaffa oss kunskap som gör det lättare att välja rätt!

Mitt betyg ****

Ha en fin lördagskväll, i ljus eller mörker!

Porto Francos väktare av Ann Rosman

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen.
Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik hisstoria upp.

Du som känner mig vet vid det här laget att deckare inte är min största passion. Men, det är däremot historiska romaner, och när jag såg att denna deckare hade historisk anknytning beslöt jag mig för att läsa den.
Det var inget jag ångrade, jag har funnit en ny favorit!
Detta är tredje romanen om Karin Adler men den första jag läst.
Författaren har gjort en gedigen research och har en stor kärlek för miljön ute i Marstrand.
Drivet i berättelsen är stort, det händer något hela tiden och man blir uppslukad av den spännande historien om sjörövare och fiskare ute i skärgårdsbandet.
Berättelsen som ligger till grund för “fallet” är spännande och karaktärerna verklighetstrogna.
För mig är utredningen i nutid endast utfyllnad till den ursprungliga berättelsen och den har ingen större relevans för mig.
Jag fick blodad tand och ska nu tag mig an hennes andra två böcker

Mitt betyg ****

Fyrmästarens dotter av Ann Rosman

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand håller man på att ställa i ordning en ny turist- och konferensanläggning. Det som tidigare var fyrpersonalens bostäder ska rustas upp, och vid invigningen kommer den renoverade krinolinfyren Pater Noster frrån 1868 åter att ställas på plats.
Men så gör man ett obehagligt fynd – i fyrmästarbostadens matkällare påträffar man kvarlevorna av en man, som av allt att döma har legat där länge.
Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter – bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Samtidigt är Karins förhållande med sambon Göran på upphällningen, och relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten.
Alltmedan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Glad i hågen tänkte jag att då den förra boken jag läste var såpass bra så ska jag ge mig i kast med hennes två tidigare böcker, och detta är då hennes debutbok.
Men, nu blev jag besviken, jag hängde inte med alls!
Himla rörigt, jag orkade inte hålla reda på alla kreti och pleti som var helt ovidkommande för själva berättelsen, men som någon gång lämnade eller hämtade någon unge på dagis osv.
Boken var pratig och inte alls i min smak, helt ostrukturerad och osammanhängande.
Kanske är det så jag upplever deckare, därför jag inte läser dem oftare? Men nog sjutton har jag läst bra deckare också, och hennes tredje historia är ju så mycket bättre! Det finns en bra story i botten av denna också men tyvärr får den inte blomma ut utan göms bland en massa onödigt bladder.
Besviken ger jag den betyget **