Smidig som ett kylskåp..

Jag bjussar på mig själv och berättar vad som hände mig igår…

Jag har som vana att lägga ut överblivna grönsaker och frukter till rådjuren som går här kring gården…
Nu då det ligger ett snötäcke har jag inte plumsat in i skogen som annars, utan tänkt att jag kollar var rådjuren passerar vägen och lägger maten där…
Tanken var god igår, jag såg var rådjuren hade gått, tog fram min påse med grönsaker, vände påsen upp och ner och liksom kastade innehållet en bit från vägen…
problemet var bara att påsen också for iväg….och det såg inte så trevligt ut..
Därför klev jag med ena benet ut i vägkanten för att plocka upp påsen…men…hoppsan, benet sjönk rakt igenom snön, ända ner till ljumsken!
Där stod jag…med ett ben fast i snön och det andra med knäet böjt uppe på vägen..

Nå, för att komma loss fick jag liksom vända och vrida på min lekamen, alltså i klartext fick jag lägga mig ner på mage och rulla runt samtidigt som jag drar upp benet som satt fast..
Det gick riktigt bra, och ingen såg mig…ja förutom Blinka då som såg ut som ett levande frågetecken…
Men, något hände när jag vred mig som en mask, det knäppte till i ryggen och idag har det känts sådär i slutryggen…

Men igår fortsatte vi vår promenad som om ingenting hänt, kanske stod jag en stund längre än vanligt och beundrade utsikten..

Blinka hade fullt upp med att läsa alla tidningar som kommit ut sen sist vi gick här

Och nu kan jag ju inte låta bli att visa vägen ner på byn igen…för femtielfte gången… jag vet, men är ju så himla tjusigt nu!

Visst börjar man ana hur härligt det kan vara i mars när solen värmer

vyn med den fina gärdesgården vid Susannes ostkoja

Det är nästan lite läskigt hur mycket all snö ljudisolerar! Jag brukar höra på långt håll när bilar närmar sig, nu hör man ingenting innan fordonen passerar, samtidigt är det ju så skönt med tystnaden!

Så fort vi kommit över stora vägen så släpper jag lös Blinka så hon får gå och sniffa och sniffa och sniffa…

Nu ska jag överraska och avsluta det här inlägget med något heelt annat!

Jag har nämligen gått på en reklamkupp och köpt mig en sweeper-borste!
Så här ser mina mattor ut allt som oftast, djuren ligger och gosar på dem och lämnar efter sig ett helt fågelbo..

Borsten har mjuka piggar av plast som snabbt befriar mattorna från alla djurhår, fort går det och man slipper plocka fram dammsugaren!
Jag är nöjd med köpet, men, en sopskyffel är nödvändig för att kunna få upp dammet och pälsen.
Vill du ser hur det fungerar, kolla här

0

Tema: lämplig

Tema: lämplig

I rådande väderlek är det mest lämpliga transportmedlet en spark!

Några har funnit det lämpligt att sätta ner rumpan på en parkbänk men det skulle jag nog inte välja denna årstid!

0

Jag har läst..

Allvarligt talat Bokomslag Allvarligt talat
Lena Andersson
filosofi
Natur & Kultur
2015
199

I två omgångar har Lena Andersson deltagit i Sveriges Radios programserie "Allvarligt talat" och tillsammans med PO Enquist respektive Horace Engdahl svarat på lyssnarnas frågor i existentiella frågor.
Bland annat om hur man bör förhålla sig till döden, om huruvida man måste älska sina föräldrar och om potatisen är en varelse eller inte.
Denna bok innehåller Lena Anderssons alla svar.
Det är tankeväckande, stärkande och roande läsning.

Utdrag ur boken:
-"Varför är jag rädd för lyckan?" Man kan vara rädd för lyckan av många skäl, Ett av dem är att man vill vara på botten för att slippa hamna där.
Jag tror inte att någon är rädd för lycka egentligen, utan för att mista den. Det är förfärligt att mista sin lycka. Men med den lycka man själv skapar åt sig och som inte kräver andras inblandning är risken nästan försumbar.

"-Gör man bäst i att bli en egoist som skärmar av allt elände för att kunna se framåt utan att känna sig hjälplös. Hur kan det gå ihop, det egna livet och den stora världen?"

Detta var högst intressant läsning. Jag har tidigare läst Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" och den föll mig inte på läppen.
När jag sett henne i olika tv-program har jag uppfattat henne som allvarlig och tråkig, en person utan karisma.
Kanske ska jag omvärdera henne, i alla fall hennes förmåga att dissekera och tydliggöra svåra frågeställningar.
Hur man än vrider och vänder på vissa frågor så har man ändå ändan bak...men man behöver ändå fundera och kanske ta ställning till vad man själv tycker och varför.

I förordet skriver hon själv att
"Det är olyckligt om sådana här frågor fastnar i terapirummen eller predikstolarna, och om man genom att inte ta sig an dem i offentligheten underblåser ideér om att vi gör bäst i att låta bli- Att förnuftet inte för oss fram till visshet och absolut förståelse betyder inte att vi bara ska följa känslan, odla den intellektuella lättjan eller bejaka dunklet och mystiken."

Det finns en bok till i samma ämne, jag kommer definitivt att läsa den också!

0

trassel,,

Nej, inte hände det något särskilt dramatiskt fredagen den trettonde…

Men allt förlöpte inte helt friktionsfritt ändå.
Vi skulle ta en skön sparktur ner på byn för att sköta några ärenden.

Precis innan vi var framme vid Harmonys lokal så såg jag att jag hade ett trassligt nystan i handen istället för rullkopplet..
Kopplet hade helt enkelt fått nog…och det gick inte att dra in linan som istället låg flera meter lång på backen.
Så kunde man ju inte ta sig fram, Blinka blev nästan hysterisk när hon kände kopplet vid fötterna, så hon stannade upp och vägrade gå längre..

Osch tänkte jag, nu ska jag vara lite smart, vi åker ner till Älgsjön och tar skoterleden hem för då kan Blinka gå okopplad!

Det var ju ingen tokig idé, förutom att jag inte begripit att nästan inga skotrar hunnit åka upp leden!
Medarna sjönk direkt ner i snön, liksom förstås också tanten själv…

Det blev att träna överkroppen denna dag, jag fick i stort sett bära den förbenade sparken genom skogen och ända hem!

Men vad gjorde väl det, bråttom hade jag rakt inte, jag fick stanna och sträcka på armarna emellanåt

..och träna inkallning på en höglöpande Blinka som hade betydligt högre fart i spåret än jag!

Igår var musklerna stela och det var skönt att ta ett inomhuspass på loppis, idag är det 15 kalla nu på morgonen, men vad gör väl det när det är skidåkning på teve hela långa dagen!

Hittade förresten en ny skyddsutrustning för dagar när halkan blir för svår, med principen “man tager vad man haver”

0