Jag har läst..

Trädens hemliga liv Bokomslag Trädens hemliga liv
Peter Wohlleben
natur
Norstedts
2016
213

I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och sina äldre, de hjälper drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.
Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar om extraordinära förmågor hos träden. Han kombinerar de senaste vetenskapliga rönen med sina egna erfarenheter av naturen. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen. Men den som läser denna bok kommer att gå ut i naturen med helt nya ögon.

Utdrag ur boken:
"För många djur är bladlöss en välsignelse. Till att börja med gagnas andra insekter, som nyckelpigor, som begärligt slukar den ena lusen efter den andra. Skogsmyror är i stället förtjusta i sockersaften och sörplar i sig den direkt från lössens bakdel. För att skynda på processen pillrar de på lusen med sina känselspröt, vilket framkallar en retning som tvingar bladlusen att urinera. Myrorna agerar som regelrätta boskapsskötare uppe i trädkronorna och ser till att inga andra rövare ska få för sig att äta upp luskolonierna."

"De stora växter som vi kallar träd har ingen hjärna, kan bara röra sig mycket långsamt, är intresserade av helt andra saker än vi och upplever sin vardag i extrem snigelfart. När vedklabben knäpper muntert i kaminen är det ett kadaver efter en björk eller en ek som brinner upp. Eller ta pappret i den bok som du just nu håller i din hand: det består av sönderrivna, enkom för detta ändamål fällda (och därmed dödade) granar och björkar. Men, liksom i fråga om djuren gäller även här att det är i sin ordning att använda trä när träden får leva som det passar deras art. Och det betyder att de kan leva ut sina sociala behov, att de får växa i ett äkta skogsklimat och föra sitt vetande vidare till nästa generation. Åtminstone en del träd bör få åldras med värdighet och till sist dö en naturlig död.

"Skogar är inte främst träfabriker och råvarulager och bara i andra hand komplexa livsmiljöer för tusentals arter, så som dagens skogsbruk ser det. Det är precis tvärtom."

När jag äntligen fick hämta denna så omskrivna och omtalade bok efter en lång väntan på biblioteket så blev jag först besviken. Jag hade sett omslaget och förväntat mig ett formidabelt praktverk med glänsande sidor, massor av foton och illustrationer. Istället är boken liten och oansenlig och inte en illustration så långt ögat kan nå.
Men det dröjer bara två sidor in i texten så är jag totalt förtrollad.
Så mycket kunskap i så liten förpackning. Inte ett ord för mycket, fantasin börjar flöda, varför inte? tänker jag, allt i naturen samverkar på ett rent fantastiskt vis. När bara någon upplyser oss om hur det hela fungerar.

Om du ibland går skogspromenader så kommer du aldrig att se skogen som förut efter att ha läst boken.
Jag måste ge en eloge till översättaren för ett otroligt fint språk som både drabbar och roar.

Att visa vördnad för naturen och dess avancerade samspelande system är vad allt handlar om, och som vanligt, kunskap är makt!
Och vet ni, jag saknar inte en endaste bild i boken, jag kan när som helst gå ut och se träden i dess naturliga miljö, skogen!

0

En solig kylslagen vinterdag

I morse hade jag lite mer bråttom än vanligt, men gosestunden med djuren tummar jag inte på..
Men idag gick det inte så bra, låg och klappade Torsten när plötsligt alla hans fyra tassar med utspända klor satt i handen på mig!
Ajaj, blodvite uppstod, jag var väl inte lika försiktig som vanligt…
Torsten är nämligen en mycket speciell kattindivid, ja det är alla katter, men Torsten än mer än andra, för om man kommer åt någon annan kroppsdel än huvudet eller ryggen ja då klöser han, obarmhärtigt!
Jag brukar skratta åt stackars Hasse som inte ens kan närma sig Torsten med handen innan alla klor sitter i handen på honom…
Idag skrattade jag så lagom…när klorna satt i min egen hand!
Torsten hade det besvärligt som ung, dels bröt han svansen när han klämde den mellan en dörr och sedan fick han problem med inflammerade tänder som fick opereras bort, så han har nog blivit extra osäker och försiktig.
Astrid skulle aldrig komma på tanken att hugga hur mycket man än kelar med henne, det värsta som kan hända är att hon sätter tänderna i mina tår, och det gör inte ont utan kittlar mest för hon nafsar väldigt kärleksfullt och försiktigt och slickar med sin sträva tunga.

Det är underbart när solen åter tittar fram mellan granarna, men attans vad kallt det var, 13 kalla grader

och Blinka fick faktiskt finna sig i att klä på sig idag..
Vi hade kallat de flyktingar som ännu ville gå på svenskalektioner till vår lokal klockan tio, och ett tiotal kom men vi förstod att många ännu inte vaknat..
dom är minsann minst lika morgontrötta som jag!
Vi gjorde lite kunskapstester för att kunna dela in gänget i två grupper beroende på hur mycket de hunnit lära sig, och det var nog bra då det visade sig att vi hade några som ännu inte fått chansen att gå någon kurs alls. Hur länge vi kan hålla på vet vi inte, då alla asylboendena ska stängas under våren, men vi kör på så länge det går..

På hemvägen hörde jag en hackspett jobba intensivt och lyckades till slut få syn på den.
Jag har läst mig till att hackspetten har oerhört bra hörsel och kan alltså höra insekterna som rör sig i trädstammen och hacka sig in till dem för att skaffa föda.
Jag som i min enfald trodde att de bara hackade ett hål att bo i…

Burr så kallt det forsande vattnet ser ut!

Nu ska jag försöka bringa ordning i mitt undervisningsmaterial som jag bara samlade ihop i en hög efter kursavslutningen före jul, för på torsdag startar vi igen!

0

Jag har läst..

Man måste inte alltid tala om det Bokomslag Man måste inte alltid tala om det
Åsa Foster
Noveller, Sydafrika
Bokförlaget Forum
2014
241

En cancersjuk arkitekt träffar en tonårstjej på glid och bestämmer sig för att för en gångs skull sätta sina egna önskningar främst.
Tre pojkar ger sig ut på jakt efter en grön mamba som dödat en liten flicka, ovetande om att det finns andra faror än de som de vuxna varnat för.
Ett hembiträde försöker avvärja katastrofen när hennes arbetsgivare bestämmer sig för att hjälpa hennes sjuke man.
Dessa är några av berättelserna i novellsamlingen.

Tjugo år efter apartheid präglas det nya Sydafrika fortfarande av segregation, rädslor och våld. I regionen KwaZulu-Natal på östkusten gränsar milslånga stränder till kåkstäder, zulubyar och inhägnade villaområden. Men något pågår bakom fasaderna. Något som får människorna som lever där att bryta med det invanda, eller att ta kurs mot mörkret inombords.

Utdrag ur boken:
"Graham, så här kan ni inte bo, var det första han sa. -Ni är lätta måltavlor här. Vem som helst kan gå rakt in.
Graham svarade artigt: -Javisst, den det är ett bra område.
-Ett bra område? Det spelar ingen roll. Se dig omkring! Alla på gatan har höga murar och taggtråd. När rånarna kör förbi här, vilket hus tror du att de väljer? Gör dig inte dum."

En spännande annorlunda bok var det här.
Främst skildringen om våld och segregation, om maktbalansen mellan svarta och vita, rika och fattiga, män och kvinnor.
Det är väldigt skickligt skrivet, på några få sidor kommer man direkt in i en främmande värld där man känner en isande kyla i ådrorna. Man kastas in i nya scenarion, som att man står i smyg och tittar in genom en dörrspringa, får en sneak-peak av ett liv som pågår någonstans just nu.
Det är mycket som händer mellan raderna...

0