Självklart sitter jag här och väntar otåligt och med lite bävan på att Daniel Ståhl ska påbörja sin resa mot VM-guldet i diskus!
Han är ju en sån härlig typ, glimten i ögat, busar med reportrar, satsar 110% men alltid med hjärtat med, skämtar och peppar sina medtävlare. Uppträder precis som en toppidrottare ska göra. Inte minsta divalater, bara äkta glädje över att vara i sitt livs form och få göra det han tycker bäst om!
Helgen gick med en rasande fart, i fredags blev jag bjuden på smörgåstårta med italienska smaker och i lördags..
bjöd grannen på den vackraste räkmacka jag skådat!
Men tro nu inte att jag levde på det, o nej, det blev en vinkokt fläsklägg i lergryta och då fläskläggen var stor så kokade jag också en sats med ärtsoppa.
Vi har vistats ute i skönt men mest mulet höstväder
Jag har verkligen mått bra och känt harmoni
i vår underbara natur med mina älskliga djur!
Nu sätter jag mig tillrätta och koncentrerar mig på att skicka goda vibbar till Daniel. För det är han värd!
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.
Boken är klassificerad som Ncag dvs. lokalhistoria Värmland
Författaren har intervjuat större delen av befolkningen på en liten ort i Värmland som heter Osebol där författaren själv är uppväxt.
Invånarnas funderingar och berättelser bildar bokens stomme.
Varje person är namngiven och får fritt berätta, en del gör det grundligt och långt, andra tvärtom i fåordiga meningar.
Fram växer ett helt samhälle sett genom invånarnas ögon.
Här kommer några röster ur den tjocka boken på 800 sidor, bli inte avskräckt, det är inte mycket text på varje sida!
s. 223 “Vi är polacker. Vi är mer öppna än det vi har fått se här i Sverige. Det är skillnad när det handlar om kontakt med människor och fester.
I Polen om man vill träffa nån så bara knackar man på hos grannen och går in. Här är det inte så. Det känns inte så i alla fall. Det känns som om man måste boka möte innan man ska träffa nån”. Mattias Danilowicz f. 1991
s.253 “När en kom hit…det var inte som där nere. Om en gick till affärn och köpte en limpa den skulle vara dagsfärsk och helst ljummen. När allting inte finns i lager utan en får vänta några dagar kanske veckor.
Det accepterade en inte där utan…en tyckte slå igen den här snusboa.
En tog allt för givet. En var väldigt krävande men det går inte att vara här.” Bror Andersson f. 1935
s.298
“När jag var på Gammelbyn jag sålde älgskit. Tjugofem kronor påsen töcker små plastpåsar enliters. Älgskit. Och varenda varningsskylt för älgar försvann.
De fick skjuta hål i dem för att de skulle få vara kvar. Då får de sitta kvar. Då kan inte tyskarna göra bord av dem. “ Åke Axelsson f. 1947
s 546
“Att det är hårt här så grovt det tycker jag är attraktivt. Jag vill ha den grovheten. Jag vill ha rå natur.” Ingrid Sarnefors f. 1965
s. 768
” När jag har haft mina grabbar med i skogen då berättar jag för dem att här heter det det här heter det det och den här skogen äger den och den.” Alvar Jansson f.1945
Jag blev trollbunden av den exotiska och annorlunda världen i Tusen och en natt
men jag älskade också berättelsen om Heidi som bodde med sin morfar i Alperna bland getter och får!
(Vem kunde då ana att jag själv skulle skaffa getter långt senare i mitt liv?)
–Vilken sagokaraktär passar bäst in på din personlighet?
Lilla My ur Mumintrollen
–Vilken sensmoral från en fabel gillar du?
Gilla och gilla…den här fabeln är i alla fall skrämmande verklig även idag!
Fabeln Vargen och lammet handlar om en varg som får tag i ett lamm och vill bevisa sin rätt att äta upp det.
“Du förolämpade mig i fjol” sade vargen. “Då var jag inte född” svarade lammet. “Du har tjuvbetat på mina marker” sade vargen. “Jag kan inte äta gräs ännu” svarade lammet. “Du har druckit ur min vattenkälla” sade vargen. “Jag är ett dilamm som bara dricker mjölk” svarade lammet. “Du står och säger emot hela tiden” sade vargen och åt upp lammet.
Fabelns sensmoral är att våldsverkare alltid finner argument utan hänsyn till sanningen!
Går att applicera på alldeles för mycket i vår nutida värld…
–Vilken film baserad på en saga är din favorit?
Jag minns inga filmatiseringar jag såg som barn! Men när min dotter var liten kom filmatiseringen av Neverending story som både hon och jag älskade!
Inte minst musiken!
–“Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta sagan om dig?
Det var en gång en blyg men glad liten flicka med livlig fantasi som växte upp med sin mormor som också var hennes bästa vän…
min momi Jenny till höger på fotot, tanten till vänster är för mig okänd
Flera svar till fredagstemat hittar du hos Elisa som är en fena på att komma med kluriga härliga frågor!
4
Välkommen
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
