Förberedelser..

Nu har tanten blivit riktigt darrhänt, vilket uselt foto!
Det ska föreställa min alldeles nybadade jycke!

Då måste hon rista och ruska och när hon äntligen slutar skaka av sig varenda vattendroppe, ja då ser hon ut så här…söt som socker!

Här kommer Astrid smygande, vad har försiggått här månntro?
Kanske vill hon också duscha?

Nu kan inte Torsten bärga sig heller, vad pysslar dom med där borta i badrummet?

Här kom den igen, den blicken, den blicken!!!
Blinka tycker numera faktiskt att det är skönt att bli duschad, men när huvudet ska blötas, då är det inte kul längre…men nu är både hals och öron rena och fina

Imorgon ska fröken få en ny höstfrisyr, nej, jag ska inte vara elak och trimma bort hela pälsen som jag brukar göra på våren, men en del ansning måste göras och klor måste klippas!

Från det ena till det andra:
Här kommer en bild på dagens lunch, gissa vad?

Lunchen inhandlad på Rosahöjdens bageri:
kaninkött i sås…riktigt gott och otroligt mört!
Nu vet jag att diskussionens vågor går höga, många anser att man inte äter kaninkött, små söta kaniner har man som sällskapsdjur.
Och det tycker jag också, de är jättefina sällskapsdjur.
Det är också getter, höns och hästar. Till exempel…
Jag är inte vegetarian, jag äter mat som smakar gott, helst ska det vara svenskt o lokalproducerat.
Och har man de kriterierna kan man inte komma mycket närmare optimala maten förutsatt att man inte är vegetarian!
Delge gärna hur du tänker?

Som avslutning bjuder byns eminenta naturfotograf Jan-Eric Nygren …

på dagens soluppgång innan tunga regnmoln rullade in…(det hade regnat länge när finnkäringen öppnade sina stålblå)

1

Höstmys

Det har stormat, regnat och blivit kallt, allt på en gång. den här helgen, hösten har sannerligen gjort entré!
I helgplanerna ingick att putsa fönster men risken att glasrutorna skulle skallra i blåsten var för stor.
Ärligt, tror du jag blev ledsen för det?
Nää, man kan ju alltid gå och gömma sig i skogen där det är betydligt lugnare…

Närmaste tassemarkerna, här brukar det växa…

..jättegoda blodriskor! Yes!

Vad är nu detta för en konstig prick?

Mamma stod bredvid och hade tappat fräschören, men nog är det en flugsvamp allt!

Hopgyttrade filurer, stora och köttiga, fanns i flera grupper, ingen aning om vad de är! Absolut inget att plocka..

“Matte, kom, dom här känner jag igen!”

“Ja jag tänker inte hjälpa dig att plocka dem, men jag kan hålla vakt så ingen snor dem…”

Och så bidde korgen full igen, och allt fick inte plats utan en del fick stanna kvar i skogen…
Numera har jag bara minsta korgen med mig då jag får sån värk i axel och arm när jag bär tungt.
Men det känns rätt skönt, jag får njuta av att strosa i skogen och av plockandets glädje utan att behöva överdriva!

För första gången hittade jag mängder av gulröd taggsvamp, jag kände faktiskt inte igen den innan jag plockade upp en och tittade på undersidan. Det lönade sig, nu har jag utökat min svampkunskap en aning, jag som annars bara plockat den bleka taggsvampen

En härlig palett av olika svampsorter blev det, och gissa vem som ätit svamp i helgen!
Svamppaj, svamppizza, svampsoppa, därtill har jag torkat och förvällt och fryst in.
Finnkäringen känner sig rik!

2

Skyltsöndag # 227

Jag var fiffig nog att spara på några skyltar från förra helgens marknad i Filipstad medveten om att det råder ökentorka på skyltar nu här i bygden!
Vi börjar med dem:

Helikoptern hovrade ovanför våra huvuden mest hela tiden, en nöjestur var inte aktuell för mig, jag associerar helikopterljud med ambulanstransport eftersom vi sedan ett par år tillbaka har en ambulanshelikopter i Dalarna. Vi som bor i glesbygd är tacksamma att den finns!

Tänk hur det har blivit! Och inte hade jag själv några kontanter på mig…även fast jag anser att vi inte kan sluta med kontanter i samhället, vi blir på tok för sårbara då om tekniken fallerar.

Knyckt från nätet…

Hoppsan!

Och så tackar jag Carina för veckans dass-skylt!

BP förvaltar det roliga skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

3

Söndags-smakbit # 37

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

Jag har precis avslutat uppföljaren till romanen Jag for ner till bror, nämligen

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

där vi träffar glesbygdens gestalter i en oefterhärmlig prosa!

Smakbit sid.187

“Borde jag vara rädd för dig sa jag.
Nej nej sa han och reste sig för att betona sitt nej.
Markokorhonen var inte mycket längre än jag själv. Hans armar var slanggurkor benen zucchinis. Som alla bibliotekarier hade han håret i page. Han påminde om mördaren i nocountryforoldmen. “

0