Först fick jyckarna springa av sig nere vid sjön och sen tog arbetspasset vid i torsdags. Det funkar så himla bra, även om de inte gillar det förhatliga kompostgallret…
Igår morse nöp det i kinderna när jag öppnade altandörren, 7 kalla grader, men fick höra att det varit nere på 14 innan det vände uppåt.
Så skönt att kunna öppna dörren och låta Daniel gå lös och snusa och morgonpinka.
Vart ska man gå en fin dag som denna? Ja inte över denna bro i alla fall, jag trodde det bildats tjock is i kylan, men vattnet rinner ju i bäcken och då fryser inte vattnet
Längre fram på dagen tog vi en promenad runt sjön, och fick se vad senaste tidens blåsväder ställt till med!
Ett träd som blåst omkull med rotsystem, jord och stenar kallas vindfälle
Och här längs stigen fanns många sådana
Som plockepinnar låg de kors och tvärs
Nu har vi lämnat skogen bakom oss och Malte försöker få gamla farbrorn att leka, men det var inte Daniel intresserad av..
Stegmätaren visade på drygt 11000 steg, och det är ju mina steg, liten hund med fyra korta ben måste ha gått det flerdubbla, inte konstigt han var lite mör!
Voff och tack för idag!