Månad: september 2020

"Jag ska bli författare. Författarinna, förresten. Mitt huvud är nämligen sprängfyllt av ord. De ska ut, de ska skrivas ner på ett papper av min hand, fast ännu hellre av en skrivmaskin, som jag ska knacka på så det smattrar lustigt i hela huset. De ska tryckas och skickas ut i världen och läsas. Jag ska bli berömd. Det ska stå om mig i tidningarna."

I denna memoarbok skriver Stina Ekblad för första gången om sin livsväg, från barndomen i finlandssvenska Österbotten till de stora scener där hon syns idag.

Det handlar om den rasande modern och den stillsamme fadern, om barndomens drömmar och vad som krävs för att de ska bli verklighet. Det handlar om att lämna sin hembygd och hitta sin väg i livet, om roller och människor, och om bilder som stiger upp ur dikternas framkallningsbad.

Stina Ekblad är skådespelerska. Hon är sedan 1987 verksam vid Dramaten och är flerfaldigt prisbelönt.Detta är hennes debut som författare.

Smakbit sid.19
"Om man som jag är född i mitten av femtiotalet i Finland är man ett barn av kriget. Krigstidslukten, krigstidsfattigdomen, surrogatkänslan, pliktkänslan och soldatkänslan har man i sin ryggsäck, även om ingen någonsin sagt något, visat något eller ens andats något om allt detta."

sid 63
"Jag vill gärna något annat än de andra.Jag känner mig ibland lite förmer och döljer det. -Tror du att du är något? Ja, det tror jag, fast det är en dödssynd att visa det. Jag slingrar in mig själv i en väv av uppblåsthet, självförnekande, skuldkänslor, storhetsvansinne och självförakt..."

sid.180
"Som ung kan man få för sig att saker och ting kommer till en liksom av sig själva bara för att man händelsevis har talang. så är det inte. Det behövs teknik. Min röst måste bära, min kropp balansera. Jag måste artikulera utan att känna mig tillgjord. Jag måste identifiera en texts rytm och täthet, skapa inre bilder, öppna känslan för orden, växla om från en stämning till en annan.."

Jag tyckte mycket om den här boken.
Stina och jag är årsbarn.
Vi är födda och uppvuxna i Finland, vi är båda finlandssvenskor men äger den finska mentaliteten, arvet efter krigen, sparsamheten, fliten och pliktkänslan, fosterlandskärleken.

Stina har aldrig varit särskilt lättillgänglig som person, hon har inte figurerat i skvallerpressen och hon avslöjar heller inget om sina nära och kära i boken.

Stina har ordet i sin makt, trots att hon inte blev författare så har hon lätt för att uttrycka sig.
Hon har både humor och värme och äger en stor självdistans.

I boken ingår många vackra dikter, dikterna visar vägen till Stinas minnen.
Dessa minnen bygger den här boken.

Terapeutti Paula kuuntelee asiakkaiden suruja, vaikka hänellä olisi jo omissaan tarpeeksi: puoliso on kuollut ja välit parhaaseen ystävään poikki. Eikä Paula ymmärrä tytärtään, joka erosi pitkästä, hyvästä liitostaan. Rakkaat katoavat ympäriltä.
Nuori Ojo joutuu luopumaan paitsi perheestään myös kotimaastaan. Hän lähtee pitkälle, vaaralliselle matkalle ja päätyy espanjalaiseen turistikaupunkiin. Siellä hän tapaa ystävällisen, kalpean rouvan, joka ottaa nänet luokseen asumaan. Heillä molemmilla on menneisyys, josta on parempi vaieta.