Modersmålets sång

Hur härligt sången klingar
På älskat modersmål!
Han tröst i sorgen bringar,
Han skärper sinnets stål.
Vi hört den sången ljuda
I ljuvlig barndomstid,
och en gång skall han bjuda
Åt oss i graven frid!

Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!

2.
Vad ädelt fädren tänkte,
Vad skönt de drömt en gång,
Det allt de åt oss skänkte
I modersmålets sång.
Hur våra öden randas,
Den sången är oss kär.
Vår själ i honom andas,
Vår rikedom han är!

Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!

Johan Fridolf Hagfors

Det blev nostalgi i pörtet när jag såg klippet Modersmålets sång

Det dök upp som gubben ur lådan när jag surfade på Youtube för en tid sedan.
Ärligt kan jag säga att jag inte hört sången sedan jag gick i skolan i Helsingfors.
När jag nu lyssnade så kunde jag sjunga med, texten satt som en schmäck!
Efter alla dessa år…

Men kan man verkligen skriva en sång om sitt modersmål?
Och vad säger texten?
Den låter mycket märklig i mina öron, något jag inte reagerade på som barn, psalmer hade ju också konstiga texter som man inte begrep…

Ja oavsett vad man tycker så sägs denna sång vara “lystringssång för finlandssvenskar” och den spelas speciellt på svenska dagen den 6 november.

Mitt fosterland är fantastiskt…<3

4

Jag har läst…

Här brusar strömmen förbi Bokomslag Här brusar strömmen förbi
Stina Ekblad
memoarbok
Weyler förlag
2020
263

"Jag ska bli författare. Författarinna, förresten. Mitt huvud är nämligen sprängfyllt av ord. De ska ut, de ska skrivas ner på ett papper av min hand, fast ännu hellre av en skrivmaskin, som jag ska knacka på så det smattrar lustigt i hela huset. De ska tryckas och skickas ut i världen och läsas. Jag ska bli berömd. Det ska stå om mig i tidningarna."

I denna memoarbok skriver Stina Ekblad för första gången om sin livsväg, från barndomen i finlandssvenska Österbotten till de stora scener där hon syns idag.

Det handlar om den rasande modern och den stillsamme fadern, om barndomens drömmar och vad som krävs för att de ska bli verklighet. Det handlar om att lämna sin hembygd och hitta sin väg i livet, om roller och människor, och om bilder som stiger upp ur dikternas framkallningsbad.

Stina Ekblad är skådespelerska. Hon är sedan 1987 verksam vid Dramaten och är flerfaldigt prisbelönt.Detta är hennes debut som författare.

Smakbit sid.19
"Om man som jag är född i mitten av femtiotalet i Finland är man ett barn av kriget. Krigstidslukten, krigstidsfattigdomen, surrogatkänslan, pliktkänslan och soldatkänslan har man i sin ryggsäck, även om ingen någonsin sagt något, visat något eller ens andats något om allt detta."

sid 63
"Jag vill gärna något annat än de andra.Jag känner mig ibland lite förmer och döljer det. -Tror du att du är något? Ja, det tror jag, fast det är en dödssynd att visa det. Jag slingrar in mig själv i en väv av uppblåsthet, självförnekande, skuldkänslor, storhetsvansinne och självförakt..."

sid.180
"Som ung kan man få för sig att saker och ting kommer till en liksom av sig själva bara för att man händelsevis har talang. så är det inte. Det behövs teknik. Min röst måste bära, min kropp balansera. Jag måste artikulera utan att känna mig tillgjord. Jag måste identifiera en texts rytm och täthet, skapa inre bilder, öppna känslan för orden, växla om från en stämning till en annan.."

Jag tyckte mycket om den här boken.
Stina och jag är årsbarn.
Vi är födda och uppvuxna i Finland, vi är båda finlandssvenskor men äger den finska mentaliteten, arvet efter krigen, sparsamheten, fliten och pliktkänslan, fosterlandskärleken.

Stina har aldrig varit särskilt lättillgänglig som person, hon har inte figurerat i skvallerpressen och hon avslöjar heller inget om sina nära och kära i boken.

Stina har ordet i sin makt, trots att hon inte blev författare så har hon lätt för att uttrycka sig.
Hon har både humor och värme och äger en stor självdistans.

I boken ingår många vackra dikter, dikterna visar vägen till Stinas minnen.
Dessa minnen bygger den här boken.

2

Olen lukenut – Jag har läst

Sitten alkoi sade Bokomslag Sitten alkoi sade
Laura Lähteenmäki
romaani
WSOY
2020
317

Terapeutti Paula kuuntelee asiakkaiden suruja, vaikka hänellä olisi jo omissaan tarpeeksi: puoliso on kuollut ja välit parhaaseen ystävään poikki. Eikä Paula ymmärrä tytärtään, joka erosi pitkästä, hyvästä liitostaan. Rakkaat katoavat ympäriltä.
Nuori Ojo joutuu luopumaan paitsi perheestään myös kotimaastaan. Hän lähtee pitkälle, vaaralliselle matkalle ja päätyy espanjalaiseen turistikaupunkiin. Siellä hän tapaa ystävällisen, kalpean rouvan, joka ottaa nänet luokseen asumaan. Heillä molemmilla on menneisyys, josta on parempi vaieta.

1

Blicken i backen

Jag har fotat oändligt många vackra höstfärger i naturen, i träd, gräs, buskar….
men dagen idag började med att jag gick med blicken ner i backen

Vad har hänt här?
Det är vanligt att både fyrhjulingar och motocross-cyklar kör på skogsstigarna men det här såg ut som ett djur hade bökat

en hårtuss? Från en älg?

Följer spåren med kameran

Det ligger flera tussar bland avtrycken…kanske kan någon läsare bekräfta om det är älg som gått här

Vi traskar vidare, det prasslar under fötterna, massor av löv har fallit efter gårdagens hårda blåst

Och vad har vi här då?
Förmodligen rävbajs som legat ett tag och fått ett hölje av mögelsporer?

Nu får jag belöningen av mitt spanande….visst finns det fortfarande kantareller! Inte var de många, men vad gör väl det!

Nu kan jag lyfta blicken och njuta av höstens färgprakt, för underbart är kort!

5