Ostronmusslings-avsmakning och ett trevligt matminne
För flera månader sedan fick jag en jättefin present av min bloggvän Anki, en påse torkad blekt ostronmussling, en för mig okänd svampart som jag inte hittat här i mina skogar.
Nu har jag äntligen smakat, jag har med avsikt dragit ut lite på det, för det är så roligt att ha något att se fram emot!
Det kändes som ett speciellt tillfälle när svampen avnjöts och det var spännande att smaka, och det var himla gott!
Som med all torkad svamp så blötlade jag den i lite vatten.
Sedan fräste jag på den i smör, pudrade över mjöl och hällde över spadet. Kryddade med salt och peppar.
Hade i en burk kikärtor som jag kryddat med garam masala, en mustig och god kryddblandning och så hade jag kokat pasta till. Färsk spenat vände jag ner när rätten var färdig.
Mums filibabba, tack så mycket Anki, smaken var lite nötaktigt aromatisk och jättegod.
Det blev kvar en hel del av stuvningen så nästa dag svepte jag in härligheten i ett libabröd tillsammans med en god salladsblandning och en klick yoghurt
Jag har sett libabröd i affären länge eftersom vi har invånare som kommer från länder där det äts lika mycket som vi äter limpa.
Men trots att den legat där i frysdisken så har jag inte kommit mig för att handla hem ett paket.
Brödet är så tunt att det tinar bums, jag värmde det någon minut i micron innan jag lade på fyllningen.
Har sett att brödet används till en typ av liba-pizza, det kan jag tänka är riktigt gott, så det ska jag också testa framöver.
Har ni något gott recept med liba-bröd, skriv gärna i en kommentar!
När jag nu är inne på matavdelningen kan jag också visa ett härligt mat-minne som dök upp i mitt flöde härom veckan.
Året är 2016 och vi har väldigt många asylsökande på vår lilla ort.
Vi har bildat en grupp, Harmony, som försöker erbjuda dem lite sysselsättning och förutom svenska-lektioner så ordnar vi bland annat matlagningskvällar i skolans hemkunskaps-kök.
Att efter flera månader med svensk mat få smaka sin egna traditionella mat är förstås en höjdpunkt
Och det var en ynnest att få avsmaka all den goda maten det här gänget åstadkom på tallrikarna. Innan matlagningen har vi tillsammans handlat ingredienser i vår lokala affär.
Killarnas flinka fingrar tog snabbt hand om disk och undanplockning.
Vi ordnade matkvällar en gång i veckan med små grupper så alla fick möjlighet att stå vid en spis. Ibland var det grupper med män, ibland kvinnor och ibland deltog barnen.
Anna-Lena
Ser gott ut. Jag är lite rädd för kikärter i maten…men det förstår jag att jag inte behöver vara.
Tänker att Fredriksberg är en otippad invandrarort.
Fast… vi har många som fått flytta in i lilla Grimsås också. De allra flesta flyttar därifrån så fort de kan.
Men en ganska stor grupp Kosovoalbaner finns kvar. Och dem ser man ju i det närmaste dom svenskar numera.
Paula
Vi hade många tomma hyreshus så dom lämpade hit 600 flyktingar, lika många som vi hade invånare i byn. Som du förstår blev de inte så långvariga här, vi hade ju varken skolor eller jobb åt dem. Men jag har kontakt med flera fortfarande, det har gått bra för dem. Kikärter tycker jag om, de är lite nötiga i smaken. Goda att ugnsrosta och äta som snacks också.
Ditte
Så fint med din nya design! Kul att dte blev så bra.
Så roligt med denna matlagning och få testa andra rätter än de man är van vid. Och alla ser verkligen lyckliga ut. Väldigt vackra uppläggningar! Kan tänka mig att detta var annat än den ”svenska maten”. Tack för att du delade matminnet med oss.
Libabröd köper jag ofta och hos oss blir det ofta till pizza. Lägger på det vi tycker om och sedan en kort stund in i het ugn. T.ex. https://sandahlsmatprat.com/2020/09/09/calzone-av-libabrod/Tror endast fantasin begränsar.
Så generöst av Anki att skicka svampen och jag förstår att du sparat den. Maten såg väldigt god ut. Och perfekt att du hade till två gånger.
Vad roligt det vore om vi vid tillfälle kunde slå våra huvuden ihop och laga mat.
Kram!
Anki
Tack Paula … så bra att du gillade svampen! Hm … fick du stolt fjällskivling, eller är det någon annan som fick dem – ingen som provat den än i alla fall. Ostronmusslingen brukar gillas av de flesta, medan fjällskivlingen är lite knepigare – jag och många med mig gillar den skarpt, medan en del inte gillar den alls.
Roliga minnesbilder från matlagningsträffarna!
Ha en fin dag! Här snöar det idag! Vill inte! Suck …
Kram
Mirjam Halvarsson
Åh vilket bra tips till mig för en vegmiddag! Libabröd, det finns faktiskt nån i Vindeln som bakar det och då brukar det finnas i butikerna. Jag använder det ungefär som tunnbröd eller tortillas men måste nog utforska det lite mer, kanske nåt i fritösen??
Jag minns när du skrev om de där matkvällarna, vilket härligt initiativ för alla som var med. <3
Kram på dig goa Paula <3
Susie på Stjärnarve...
Det där med matkvällar var en utmärkt idé. Speciellt som inte bara kvinnor deltog utan också en massa unga män – dom behöver nog lära sig lite om sånt…..
KRAM/Susie
Ama de casa
Vad snällt av Anki och det såg verkligen gott ut också!
Vilket härligt minne som dök upp. Såg väldans trevligt ut 😀
Ha en fin dag!
Minton
Så trevligt ni ordnade för de asylsökande. Provar gärna mat från andra länder och det är alltid gott. Har några grannar som jag umgås och har hjälpt och de bjuder ofta på mat som är spännande.
Anki är så gullig som delar med sej av sin svamp.Kramar från oss
ElisabetR
Gottigott ser det ut som alltihop. Skulle ha suttit fint nu. Vi var helt insnöade i morse. Så nu har vi skottat snö i två tim var. Inte för att ägorna är så stora utan för att det kommit mellan 25 och 35 cm snö. Lätt och fluffig som tur var. Nu ska jag lata mej, sova en stund. Ha det gott.
Tove Olberg
Paula, det här är ett underbart inlägg! Mat, bloggvänskap och det mänskliga goda som kan uppstå när orten befolkas av nya och möten görs <3
ibod11 - Ingrid
Det ser verkligen gott ut och nästan helt veganskt är det också 😀 Jag har aldrig smakat ostronmussling men Anki plockar ju så många sorter.
Men oj, vad kul att ni ordnade matkvällar tillsammans och vilken glädje det måste ha varit för er allihop. Att få laga sitt hemlands mat att få smaka på rätter från andra länder samtidigt som kanske svenska språket användes, det låter som ett alldeles perfekt upplägg.
Kram
bpz3
Ostronskivling heter ju den odlade varianten av ostronmussling. Så den har jag ätit. Alldeles nyligen till och med som ”ljummen sallad” med bland annat friterad grönkål. Det skulle du också ha gillat! Din pasta såg gudomligt god ut. Att ”marinera” kikärter i garam masala är ju en strålande idé!
Liba bröd är Susjos expert på. Hon gör nog mest pizzor. Men vi använder brödet istället för tortillabröd och gör quesadillas. Gott!
Så kul att ni anordnade matkvällar för de nyanlända. Tycker det är imponerande att det var killarna som lagade maten. För i länderna där migranterna kommer ifrån är det väl ”kvinnogöra” att laga mat. Det finns hopp! Gissar att det var flera röror som ni fick smaka – MUMS!