Den stora tomten hade en levande atmosfär. Under träden gick hemlighetsfulla stigar i blåbärsriset, och i fonden glittrade ett sund. Allt kändes på en gång enskilt och öppet. Här vid den lyhörda gamla sommarstugan ville jag möta naturen.
så hur hittade jag platsens dolda arter? Och skulle jag ens kunna uppfatta deras språk? Skillnader kan ju bli hindrande väggar mellan olika livsformer. Men mina frågor skulle snart få mycket konkreta svar.

Nina Burton letar fram existensens olika former och uttryck. Ekorrar och fåglar, myror och bin, rävar och grävlingar, fiskar och växter - tillsammans ger de en aning om det mysterium som är livet.

Utdrag ur boken
Sid. 24

"Att bara se talgoxen som en rar liten pippi är inte längre möjligt, för sedan talgoxar visat sig använda både verktyg och planer har deras intelligens jämställts med schimpansers. Med hjälp av barr de håller i näbben pillar de ut larver ur trädens springor, och de noterar noga var andra fåglar gömmer mat för att kunna stjäla den. Är de riktigt hungriga kan de själva döda andra småfåglar eller sovande fladdermöss. "

sid 151-2

"Alla de hundratals bläckfiskarterna har sina sällsamheter. Den största mäter fjorton meter och den äldsta, den lilla pärlbåten, har oförändrad navigerat sig genom femhundra miljoner år. Underligast är den åttaaarmade bläckfisken. Den har tre hjärtan med ädelt blått blod, nio hjärnor och åtta undersökande armar- Varje arm är på sätt och vis en egen värld med synceller, känselceller, lukt- och smaksinne och en sorts korttidsminne. I akvarier kan de med armarnas hjälp lägga pussel, öppna skruvlock och dra korkar ur flaskor. De kommer ihåg vilka människor som varit otrevliga och vilka som gett dem mat....."