Författaren har arbetat som sjuksköterska i England i tjugo år. I boken berättar hon om sina erfarenheter.
Vi får följa med när en orolig mamma för första gången vågar hålla sin för tidigt födda son i famnen. När akutlarmet går. Under plågsamt långa och komplicerade hjärtoperationer. Och vid det svåraste av allt, när ett barn har dött och den sörjande familjen ska ta farväl.

Utdrag ur boken:
sid.233-34
"Jag ser på sköterskan som ska avlösa mig. Det är antagligen hon som kommer att få hålla i Charlottes ben när det kapas. Hon är ganska ny, och den här veckan har hon redan fått släpa bort en mamma från hennes döda barn, eftersom mamman desperat försökte göra bröstkompressioner efter att läkarna hade gett upp.
Vilket pris får sjuksköterskorna betala för att det här, undrar jag, och hur lågt värderas det?
En kirurg kommer att kapa Charlottes ben. Och sedan försvinna. De fantastiska barnläkarna kommer att ta tio minuter till att förklara för familjen vad de var tvungna att göra och varför. Och sedan försvinna. Sjuksköterskan kommer först att hålla i benet när det kapas. Därefter kommer hon att sitta med Charlottes föräldrar i tio timmar, hela natten, vaka över Charlotte, utöva sitt yrke medan de ställer en miljon frågor som de kände att de inte kunde ställa till läkarna. Har hon ont? Kommer hon att kunna gå? Kommer hon att överleva?Varför hände det här? Tror du att hon kommer att klara sig."

sid. 273
"Äldrevården är den renaste formen av omvårdnad som finns. Tekniken är mindre viktig, läkemedlen är mindre viktiga. Tanken på att bota förlorar i betydelse. Det som räknas är sjuksköterskeyrkets innersta kärna: värdighet, stöd, omsorg, ömhet och respekt."

Det blev mycket att ta in när jag läste den här boken.
Författaren skriver mycket bra men ibland känns det som om hon har för bråttom och läsaren kanske inte hinner ta in texten innan hon ilar vidare till nästa "fall".
Det kan förstås också bero på att jag är en lekman som inte har någon som helst erfarenhet av vården mer än som patient.
Det är många sanningens ord som är nedskrivna, och problemen man stöter på inom sjukvården verkar vara universella, det mesta av Englands sjukvård går att direkt överföra till svenska förhållanden.

Jag blev ganska uppslukad av boken, nu när jag läst klart så tänker jag att jag kanske skulle ha portionerat ut avsnitten lite, haft tid till att smälta det jag läst innan jag gått vidare till nästa kapitel.
Men, nu gjorde jag inte så utan mer eller mindre sträckläste den, och när jag läst sista raden andades jag äntligen ut!
Det bästa med boken är nog att man förstår hur många änglar som jobbar inom vården, det sämsta att yrkena är låglöneyrken och inte uppskattas till fullo av andra än tacksamma patienter.
Bokens författare orkade inte jobba inom kåren längre än tjugo år och slutade alltså sin sjuksköterskebana vid fyrtio. Vilket slöseri!