Det är sommar 1969 i New York. I ett nedgånget hyreshus har ett medium flyttat in. Hon säger sig kunna förutspå människors dödsdagar.
Uttråkade på gränsen till desperation nappar de fyra syskonen Gold direkt. Simon, Klara, Daniel och Varya smyger ut för att ta reda på sina öden. Men de är för unga för att förstå vidden av det de ska få veta.
Under åren som kommer måste syskonen välja hur de ska leva med de profetior de gavs den dagen. Kommer de att acceptera, ignorera, fuska eller trotsa dem?
Simon, yngst i syskonskaran, flyr till San Fransisco i jakten på kärlek och frihet. Klara blir illusionist i Las Vegas, besatt av att testa gränsen mellan fantasi och verklighet. Daniel försöker kontrollera sitt öde genom att bli militärläkare i armén. Och Varya, den äldsta i syskonskaran, blir forskare för att finna svaren hon söker.

En stark och gripande roman som ställer frågor om hur vi lever, hur vi dör och vad vi gör med den korta tid vi har.

Utdrag sid. 72
"I de flesta balettensembler fungerar manliga dansare som menlösa sagoprinsar eller erbjuder möbelliknande stöd åt dansöserna - men Galis koreografi är modern och akrobatisk, och sju av Corps tolv medlemmar är män. "

sid.319
"Nu deltar hon i studiecirklar om sådana ämnen som "Slag under andra världskriget" och den populära "Presidentaffärer". Hon spelar mahjong med en grupp högröstade änkor. Hon utnyttjar biblioteket och till och med poolen, där hon guppar omkring på en uppblåsbar soffa som en kändis i en kortegevagn".

Det är inte så lätt att beskriva hur jag upplevde den här berättelsen.
I början slogs jag av myllret av intryck och antal ord, så många detaljer som pressades in i varje mening.
Det tog ett tag innan jag fann en läsrytm som så småningom blev till en fascination över scenariot som verkligen triggar fantasin.
Boken väcker alltså många tankar och man kan inte låta bli att fundera över hur man själv skulle reagera och agera om man fick veta sin egen dödsdag!
Jag kan nog säga att jag hellre lever i ovisshet men jag förstår att andra kanske har en annan uppfattning där man kan tycka att man tar bättre vara på den tid man har när man vet vad man har till sitt förfogande.
Intressant tanke-experiment och en välskriven bok.

Amanda har levt ett lugnt och skyddat liv i ett litet hus i stadens ytterområde. Allt föröndras dock när hennes och en ung flyktingpojkes vägar korsas.
Amanda vill hjälpa en medmänniska i nöd men anar inte att hennes eget liv kan äventyras. I centrum står människor på flykt från kriget och svårigheten att förstå världen omkring oss alla. Läsaren ställs inför svåra frågeställningar kring moral och att möta våld.

Amanda on viettänyt suojattua ja rauhaisaa elämää pienessä talossa kaupungin laidalla. Kaikki kuitenkin muuttuu, kun hänen ja nuoren pakolaispojan tiet kohtaavat.
Kertomuksen keskiössä ovat sotaa paenneet ihmiset ja vaikeus ymmärtää meitä kaikkia ympäröivää maailmaa. Lukija kohtaa vakavan haasteen; millainen on meidän moraalimme ja mitkä mahdollisuudet meillä on kohdata kulttuurien törmäyksestä kasvava väkivalta.

siv. 19
"Amanda löyhäsi kaulaliinaansa, venytti villapuseroaan ja kaivoi rintaliiveistään muovikortin. Hän käytti rintaliivejä vain rahannostopäivinä, sillä hän ei tahtonut suotta kuluttaa niitä. Hän oli laskenut, että hän pystyi ostamaan rintaliivien hinnalla kolmen kuukauden vehnäjauhot."

siv. 107
"Ihminen saattoi haista pelolle. Se oli äitelä haju ja samalla enemmän: näkymätön verkko, ihmisen yllä harsoava kauhun kudelma, jossa h än sätki kuin hätääntynyt kala. Hän voi yrittää kätkeä pelkonsa, mutta se uhosi hänestä auttamatta. Hän saattoi vain yrittää vältellä sitä"

Detta är den andra romanen jag läst av författaren och jag är trollbunden över både hans vackra prosa och hans angelägna ämnen som han med stor varsamhet och kärlek tar sig an.