Boken skildrar ur kulturhistorisk synvinkel vanliga människors liv i Karelen från 1800-talets mitt till evakueringen efter kriget. Med de evakuerade spred sig den karelska kulturen till hela Finland. Hur skilde sig männens och kvinnornas roller åt? Hur var vardagen och festerna? Perioden rymmer stora omvälvningar såsom ryska revolutionen, Finlands självständighet och vinterkriget. I boken skildras hur dessa påverkade människornas liv. Boken är rikt illustrerad med autentiska foton.

När jag växte upp i Finland ansåg man karelare vara ett väldigt flitigt och godlynt folk som hade nära till skratt och som pratade ofta och mycket. Min dotters farmors släkt kom från Karelen och precis sådan var hon.

Jag fann den här boken otroligt intressant, just för att den handlar om den lilla människan och dennas livsföring samt hur allt förändras när kriget kommer. Så många som 400 000 karelare fick lämna sina hem två gånger, andra gången blev permanent. Många blev också kvar på fel sida om stridslinjerna och fick tillbringa åratal i sovjetiska fångläger innan de släpptes och fördes till Finland där de fick sätta ner sina bopålar på helt nya marker. Dock var de flesta nöjda över att få komma till sitt hemland, det självständiga Finland.
Boken är indelad i kapitel som handlar om alla faser i livet, från födelse till död. I Karelen fanns lika många ortodoxa kristna som lutheranska och de hade förstås olika sedvänjor och högtider beroende på vilket trossamfund de tillhörde.
Jag läste förstås med extra stort intresse om det karelska köket som ju är mycket ryskinspirerat och därifrån Finlands nationalrätt härstammar. Den heter "kalakukko", direktöversatt fisktupp, och nu rodnar jag, för jag har aldrig smakat denna delikatess som görs på abborrar och fläsk och bakas in i rågdeg.
https://www.kokaihop.se/recept/kalakukko-fisktupp Kan inte länka direkt, men kopiera länken så kan du läsa om hur denna rätt tillagas, här talar vi verklig slow-cooking!

Tavallisen ihmisen historiaa !
Evakkotaival ja siirtolaisuus olivat siihenastisen karjalaisen elämäntavan loppu. Jatkosodan jälkeen rajar vedettiin uusiksi, ja noin 400 000 karjalaista joutui jättämään synnyinseutunsa, kotinsa ja aloittamaan alusta muualla Suomessa.
Kirja johdattaa lukijan rikkaan ja monimuotoisen karjalaisen arjen äärelle hienojen vanhojen valokuvien kera.