1940, Kent
Alice är egentligen inte modig. Hon håller sig helst till äventyren på sidorna i sina böcker. Men den tyska invasionen hotar och krigstider kräver mod. När ett plan kraschar nära Alices hem väcker det en styrka hos henne som sedan länge legat gömd. Hon beslutar sig för att dra sitt strå till stacken och finner sitt kall i kriget. Hon ska hjälpa till att rädda brittiska barn ut ur landet.
1940, London
Lily har två livliga barn och en kärleksfull make som är allt för henne men en dag skiljer kriget dem hjärtlöst åt. Plötsligt är hennes make borta och hon ställs inför ett omöjligt val att låta barnen stanna kvar i England där hon inte kan garantera deras säkerhet, eller sätta dem på ett fartyg över Atlanten mot en trygghet bortom hennes kontroll.
När nazisternas ubåtar sänker ett av fartygen med brittiska barn på väg till Kanada räddas alla livbåtar utom en som nu flyter fritt på Atlantens stormande hav.
Utdrag sid. 192
"-De är mörkrädda och fasar för att ovädret ska komma över dem igen. Arthur klättrar upp i hennes knä och slår armarna runt hennes hals. Evakueringen var ofattbart grym. Den presenterades som något osjälviskt och ärorikt, en patriotisk handling som skulle bevara nästa generation och trygga Storbritanniens framtid. Nyhetsfilmen hon sett på bio visar hur "Storbritanniens unga ambassadörer ler och vinkar när deras fartyg avgår". Nu ser hon framför sig barn som förtvivlat skriker på hjälp."
Jag blev gripen av den här välskrivna romanen, kanske delvis också för att jag drog paralleller mellan dessa barn vars historia var helt okänd för mig och de finska krigsbarnen som kom till Sverige.