London 1893. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och sin mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.

Utdrag ur boken:
"Francis satte sig på huk, slog armarna om knäna och betraktade Cracknell med milt intresse. En mal hade bosatt sig i pälskragen och här och var syntes bleka fläckar på rocktyget som rentav kunde vara mögel. Francis såg hur saliv bubblade fram i gubbens mungipor och hur bröstkorgen hävde sig innanför rocken. Även i halvmörkret syntes det att hans hud hade antagit en vaxblek nyans och ögonhålorna hade redan blånat runt de insjunkna ögonen. "

Det var lite orättvist mot denna bok när jag började läsa den. Min senast lästa bok var fortfarande kvar så stark i mitt medvetande att jag inte kunde tränga undan den och riktigt hänge mig åt en annan bok.
Men, när jag väl kom igång så var ju detta en både intressant och spännande skildring som var fylld av gamla riter, trolldom, magi, förbannelser, offerriter och vidskepelser. Karaktärerna är välporträtterade och unika och de levandegörs väl.
Boken är intelligent och charmerande och innehåller egentligen samtliga av livets kryddor och ingredienser i en härlig kombination. Helt igenom en sympatisk bok lite i Dickens anda.