På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri ; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissarie Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh.
För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar - och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek.
Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång..

Utdrag ur boken:
"Det är lustigt vilka saker jag kommer ihåg. Till exempel att spelbordet var täckt med chokladbrun filt och hade en svag men tydlig kaffefläck som liknade en karta över Cypern. Jag minns att en brun gammal fuktfläck i ett hörn av taket påminde mig om en flygande havssula. Jag minns också doften av gammal piprök som alltid hängde runt Artairs pappa."

"En liten bit från vår landstigningsplats öppnade sig en av strandgrottorna. Den var mörk och kuslig, och det skvalpande ljudet av vatten mot sten långt där inne i mörkret lät som de flåsande andetagen från en levande varelse."

WOW säger jag bara!
Hur jag snubblade över denna deckarförfattare vet jag inte, bara att jag gjorde det, och han klarade testet med bravur!
För jag läser ju inte deckare...
Antagligen förstod jag redan innan att bara miljönskildringarna gjorde boken värd att läsa, och mycket riktigt är det så.
I början av boken sker ett mord, konstigt va? Och skildringen av den efterföljande obduktionen får mig nästan, men bara nästan, att slå igen boken...
Ingen trevlig läsning mao...
Men när de sidorna är avklarade så är resten av historien ren njutning att få ta del av.
De deckare jag läst tidigare har utan undantag haft en kvinna både som författare och huvudroll, nu har vi här en riktig råbarkad karl, lika vindpinad och karg som landskapet omkring honom.
Trots prototypen så får han min sympati!
Hela historien är ett gediget hantverk, med flera års studieresor och filmande i autentisk miljö på öarna för att fånga rätt atmosfär. Sånt imponerar på mig!
Detta är helt enkelt en sjutusans bra bok, och vet ni, det finns två till!
Så idag ilar jag till biblan och lägger beslag på bok nummer två!