Lisa och hennes bror Ivan är soldater i Afghanistan, men reser hem när deras yngsta syster, Marie, en begåvad konsertpianist, försökt begå självmord.
Nutid varvas med återblickar från syskonens uppväxt på den ensligt belägna bondgården, ett hem präglat av våld, rädsla och svek. Barnen tvingas tidigt skydda sig själva och varandra i den otrygga tillvaron, främst orsakad av faderns våldsamhet. Men på vems sida står egentligen modern?

Denna skakande men samtidigt poetiska roman, med verklighetsförankring, kunde publiceras först då författarens far gått bort.

Utdrag ur boken:
"Jag hittar en kulspetspenna på golvet och tittar på tapeten. Jag fyller i en av de små krumelurerna på det gula, bruna och vita 70-talsmönstret. Det är min protest, ett uppror på två gånger två centimeter. Ett lite mörkt märke i världen"

"Det är ett flipperspel. Mamma är en blank silverkula och den faller och faller ner genom en rad med hinder, och vi är de små paddlarna som far upp och ner och försöker få bort henne från farorna och upp på banan igen. "

Den här boken sträckläste jag, så intressant och välskriven är den!
Jag brukar ha lite problem med nutid och dåtid i berättelser om det inte tydligt framgår av texten, här hade jag inte minsta problem med att följa med i sammanhanget.

Jag fattar omedelbart tycke för syskonen, faktiskt allihop fast de är så totalt olika, för de strävar alla mot att värna varandra och hjälpas åt när vuxenvärlden visar sig vara ofattbart grym. Med helt olika förutsättningar att tackla sina barndomsupplevelser tar de sig an vuxenvärlden men kan också återförenas när en av syskonen behöver de andra.
Rekommenderas varmt!