Årets svenska fackbok. Med motiveringen:

"Bland blomster och brusande vatten leds läsaren mellan iakttagelser, infall och fakta. Det är blått gräs, blöta fötter och Busjöns läge. Det är världen via ett grässtrå. Det är nya infallsvinklar på tillvarons vindlingar. Allt omgivet av lerinska akvareller och bilder som gör detta till en bok att ofta återvända till."

Lars Lerin anses vara Nordens främsta akvarellmålare, en mycket produktiv sådan, hyllad av både kritiker och publik.
I Naturlära samlas akvareller där han med säker hand skildrar den natur som omger honom, framför allt i hans värmländska hemtrakter. Årstidens skiftningar, lövens färg, vasstrån fångade i is och snö varvas med målningar av bleknande, flagande ödehus och detaljstudier av en skalbagge, en fågelvinge, en uppnålad fjäril.

De uppslukande och stämningsfulla målningarna fördjupas av Lars Lerins egna tonsäkra texter: dagboksanteckningar, nedkastade funderingar och naturbetraktelser. De kompletteras med citat ur kända och okända verk av författare som August Strindberg, Werner Aspenström, Eva-Stina Byggmästar och Harry Martinson, som har det gemensamt att de i sina texter liksom Lerin själv utgår från naturen som inspiration och ämne.

Naturlära är ett verk att sjunka ner i, att vila i, där Lars Lerin visar sin unika talang både som konstnär och författare.

Utdrag ur boken:
"Morgonpromenad längs Stora Hafsjön. Molnspegel, svämvatten. Bjurbäcken så gott som uttorkad. Det vackra gruset...Skapelseprocessen in i minsta kvadratcentimeter, det som tinar. Som ljudkuliss: långtradarsus, kråkkrax och talgoxsax.

"Som vanligt lever jag i min egen årstid, där det råder konstant snålblåst med inslag av dimma och regn, mot kvällen dock som oftast uppklarnande. Det gäller att manövrera oron, övervinna Motståndet. Jag kom på mig själv med att längta efter kemi i morse. Ville plötsligt bli kolugn. Det kanske inte är så konstigt, livet är skört om våren. Ljuset skälver, sav och safter stiger och hormonerna är i kokning."

Jag ler när jag skriver dessa rader. Min rättstavningskontroll skriker rött vid nästan varje ord, vad är det för påhittade ord jag försöker klämma in här? Jo det är Lars Lerins egna ord, egna påhitt, underbara, beskrivande, talande, jag sitter och uttalar orden högt när jag läser i boken!
Jag har lånat om den så den har legat på mitt köksbord i två månader nu och jag har separationsångest!
Jag vill inte lämna ifrån mig detta praktverk!
Nu hoppas jag att många andra tar till sig boken med alla dess fina illustrationer, dess underfundiga meningar och Lars Lerins ande som svävar över detta verk.