Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år. De har fortfarande känslor för varandra, men den flammande passionen har sedan länge lämnat plats för ett väl inövat rollspel.
Jodi har lärt sig att se mellan fingrarna med Todds ständiga otrohet och slagit sig till ro i den bedrägligt bekväma tillvaro som hans framgångsrika fastighetsaffärer bekostar. Hon är psykoterapeut, men tar bara emot några få, inte alltför ansträngande, patienter och har därför gott om tid att träna pilates, odla kryddor, umgås med hunden Freud och servera Todd middagar när han kommer hem - om han kommer hem.
Jodi har vandrat förnekelsens väg under många år, och hon varken tror eller hoppas på en förändring.
Men när Todd inleder ett förhållande med den unga Natasha går han ett steg för långt. Den välpolerade fasad Jodi arbetat så hårt för att upprätthålla krackelerar och makarna dras nu in i ett psykologiskt maktspel där inssatserna är betydligt högre än vad någon av dem kunnat ana. Och det är först nu som Todd på allvar inser vem hans en gång så fogliga hustru egentligen är..

En mästerligt konstruerad psykologisk roman om hur ett mångårigt äktenskap faller samman, och om de inre mekanismer som kan förvandla även den mest kontrollerade människan till en hänsynslös mördare.

Utdrag ur boken:
"Någonting måste göras, men vad? Hans tankar är ett virrvarr av disharmoniska toner som klingar smärtsamt i hans överhettade hjärna, bultande mot hans tinninglober. Men det är någonting annat också. Mitt i sitt uppjagade, missnöjda och oroliga tillstånd är han medveten om en viss ambivalens. Någonstans i bruset hörs någonting svagt och harmoniskt med ett inslag av någonting välgörande, roande, nästan komiskt, en klart klingande liten visa som utkristalliserar sig i det orkestrala kaoset."

"Samtalet visar sig bli helt omvälvande. När hon lägger på befinner hon sig redan i en förändrad värld, en värld skapad av deras återuppväckta kärlek som den en gång var, en yngre version av den, hel och obesudlad, utan de sprickor som uppstår när man börjar vända och vrida på olika delar av den andres personlighet - den här biten är bra, den där biten är dålig."

"När hon kommer tillbaka känns hennes hem som ett odjurs motbjudande kula. Klara hade varit där för bara någon dag sedan och gett hela stället sin vanliga överhalning, men allt som inte har städats förstoras upp i Jodis febriga fantasi. Det är stanken som slår henne först, kaffesump och övermogen frukt, och sedan upptäcker hon att det är smutsigt överallt: fett i avloppen, mögel mellan kakelplattorna. Hon skrider till verket med hink och trasor, stålull och en tandborste. Skurar kaklet och avloppen och avfallskärlen med desinfektionsmedel. Medan hon sliter är hon samtidigt medveten om att hennes hem egentligen är rent, att hennes känsla av att utföra någonting viktigt bara är något som hon har hittat på för att skapa en illusion av att ta kontroll och ställa allt till rätta."

Jag gillar upplägget med vartannat kapitel tillägnat turvis henne och honom. Det känns som en vettig struktur som det är lätt att ta till sig. Karaktärerna blir tydliga liksom deras mål med livet.

En riktigt läsvärd psykologisk relationsroman med ett oväntat slut

Klokhet, värme och galenskap - välkommen in i Mark Levengoods värld, med illustrationer av Ilon Wikland.

Utdrag ur boken:

"Ibland blir gamla människor så vackra, på något sätt genomlysta och kloka, och de sitter där i en sky av gamla minnen och rosenvatten. Ibland blir det så.
Ibland blir det på annat sätt, och de blir skinntorra och sura och misstänksamma och sitter i en sky av gamla oförrätter och skuldkänslor som de skvätter omkring sig."

"Saken är den att det inte blir så mycket arv idag.
Den där mormodern som satt i gungstolen och sög på sin egen gom medan hon passade barnbarn, hon har rest sig ur stolen, skaffat nya tänder och åkt till Spanien där hon spelar golf med en instruktör som heter Carlos. Och då blir det inte så mycket arv att vänta på."

Ja vad säger man? Enda felet med boken är att den tar slut alldeles för fort.
Mark som drömde om att blir en musikalartist men sjöng som en katt som isdansar över en glasruta med utspärrade klor...
Språket, det jag så väl känner igen från min egen barndom, får mig att fnittra högt...
Vem vill inte ha en del av Mark i julklapp?