Paris, 1885. På sjukhuset Salpetriere håller doktor Charcot föreställningar för en fascinerad publik där han sätter de kvinnliga patienterna i trans. Kvinnorna anses galna, sjuka eller bara besvärliga och har lagts in på Salpetriere av fäder, bröder och makar. Varje år anordnas en bal på sjukhuset, en fest där den parisiska societeten nyfiket kan beskåda de inlagda och ett sällsynt ögonblick av hopp för kvinnorna.
Genevieve är sjuksköterska och har hängivit sig till vetenskapen efter sin systers död. Men allting förändras när hon möter den unga Eugenie som hamnat på Salpetriere mot sin vilja. Under balen flätas deras öden samman för alltid.

Utdrag sid. 104
"I och med det nya seklet följde en strimma hopp då mer hängivna läkare tog över behandlingarna av dem som fortfarande kallades för de "galna kvinnorna." Salpetriere blev en plats för neurologisk vård och behandling. Helt nya kategorier intagna bildade olika avdelningar på området: hysterikor, epileptiker, melankoliker, maniska eller senila. "

sid 141'
"Genevieve läste inget annat än vetenskapliga böcker. Hon uppskattade inte romaner för hon förstod inte vitsen med påhittade berättelser. Inte heller tyckte hon om poesi eftersom den inte var till någon nytta. Enligt henne borde böcker vara prraktiska - de måste leda till kunskap om människan, eller åtminstone om naturen och världen. "

Jag tyckte bra om boken, ämnet är intressant och samtidigt skrämmande. Äkta män eller andra manliga familjemedlemmar kunde ostraffat stänga in kvinnliga släktingar på dårhus för alltid, utan pardon! Det räckte med att de tyckte kvinnan var besvärlig....och hon hade förstås ingen talan.
Experimenten som de manliga läkarna "lekte" med var stötande och inte sällan var kvinnans underliv forskningens huvudsyfte.