Doktor Bagge kan inte sova, och ägnar nätterna åt att skapa anagram. Om dagarna gör han sjukbesök till byarna kring det lilla jylländska samhället Thyregod. Det är tidigt 1900-tal, och läkarens arbete är förenat med motgångar och elände. Dessutom bär han på en sjukdom, som han håller hemlig till och med för sin fru Lilly.

I den första fristående delen, En ny tid, möter Lilly Høy, en nyutexaminerad lärare på väg mot sin första tjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Där gifter hon sig med den betydligt äldre distriktsläkaren doktor Bagge. Relationen är distanserad. Först när han tjugo år senare ligger för döden tar Lilly itu med sina känslor, förhoppningar, och sin innerliga längtan att komma nära den förslutna och gåtfulla läkaren. I Doktor Bagges anagram är det alltså makens tur, och vi följer parets äktenskap ur hans perspektiv.

Doktor Bagge är högt aktad i samhället. Rationellt tänkande, flitig och engagerad i bybornas välmående. Men inom honom döljer sig ett känsloliv han aldrig talar om. Där föregångaren utspelar sig efter hans död skildras nu doktor Bagges anteckningar från perioden före bortgången. Det är här han inser att han blivit obotligt sjuk och fortsätter fördjupa sig i sitt arbete, utan att inviga någon i att den stora nedräkningen har börjat. Om nätterna sitter han vaken, plågad av sin sjukdom, och formar anagram eller begrundar sig själv, sitt liv och äktenskapet med Lilly. Hans perspektiv sätter förhållandet i ett nytt ljus, men blir vi klokare på honom nu när han själv har ordet?

Jag har lyssnat till denna bok, uppläst av My Holmsten, det var en fröjd att lyssna till henne.
Har inte tillgång till texten och kan inte ge någon smakbit.
Jag tycker böckerna som bör läsas i ordningsföljd har något av ett kammarspel över sig.
De är ganska så annorlunda mot den litteratur jag brukar läsa, men alls inte mindre intressanta.

En kvinna skadas i ett flyganfall i London år 1941. Hennes hus är raserat och hon vandrar planlöst längs gatorna. Hon minns ingenting – inte sitt namn, inte sin adress, inte vilket år det är. Det enda hon vet är att hon har förlorat något mycket dyrbart.
På ett barnhem väntar den femårige Jack på att hans mamma ska komma och hämta honom. Åren går och när mamman dödförklaras skickas han med ett fartyg till Australien, där det är sagt att han ska få ett bättre liv. Men i det nya hemlandet blir inget som utlovat, och Jack tvingas arbeta hårt under hemska villkor. Det som håller honom vid liv är tankarna på modern – han har inte gett upp hoppet om att hon en dag ska komma och hämta honom. Men hur ska hon hitta honom på andra sidan jordklotet?

Haven som skiljer oss åt är Gill Thompsons hyllade debutroman, baserad på verkliga händelser. Efter andra världskriget skickades tusentals förmodat föräldralösa barn till Australien. De brittiska myndigheterna släppte taget om barnen som tvingades överleva bäst de kunde i det nya landet, utan beskydd.

Ämnet är mycket intressant då den berättar om något jag inte alls kände till, hur man skeppade över barn till Australien, bara ryckte upp dem med rötterna och skolade dem skoningslöst till exemplariska medborgare i sitt nya land, allt för att trycka undan aboriginerna till förmån för den vita rasen.

Jag har lyssnat till boken, ca 12 timmar, uppläsare Lo Kauppi
Tyvärr fann jag romanen på tok för melodramatisk, utdragen och seg.
Författaren kramar en tår ur varenda mening i boken och det känns inte det minsta naturligt för mig.

Jag kan inte ge någon smakbit då jag inte har tillgång till den fysiska boken.

Boken har fått översvallande höga betyg, kanske var det därför mina förväntningar var höga.