En mörkhårig pojke med olivfärgad hy - kanske en jude eller zigenare . vandrar ensam från by till by på flykt undan förintelsen; genom mörka skogar och ändlösa träsk, ibland jagad och misshandlad, ibland vägledd och beskyddad.
Jerzy Kosinski smälter samman ett barns uppväxt med vuxenvärldens mest brutala erfarenheter: I en berättelse om hur kort avståndet kan vara från skräck och grymhet till oskuld och kärlek beskriver han en värld av fasansfulla ytterligheter.
Kosinski berättar genom pojken, allt ses genom hans ögon: bönderna som stjäl kläder och värdesaker från barn som förtvivlade mödrar kastat ut från tågen på väg till koncentrationslägret, råttorna som äter varandra och människor levande, kalmuckerna som våldtar en hel by. Boken är ett angrepp på nedärvd vidskeplighet och fördomar.

Boken filmatiserades 2020 Klicka på årtalet så kommer du till en recension av filmen samt en smakbit därav.

Jag kan bara säga att det inte var någon lättsmält text att läsa,men det var inte heller meningen.
Jag var tvungen att portionera ut läsandet något för att slippa bli alldeles förtvivlad.
Och som alltid när det gäller riktigt bra litteratur så är den en återspegling av verkligheten, för den är också grym.