En mamma lever ensam tillsammans med sin pojke. Medan hon går till arbetet eller sitter vid köksbordet växer pojken upp och blir redo för livet.
Så knackar en kväll två poliser på hennes dörr. De berättar att pojken har mördat en annan.
Henrietta älskar sin pojke och åker till anstalten, för att fortsätta älska honom och för att hon inte vet vad hon annars skulle göra. Vid ett av dessa besök träffar hon Grace som bor i ett hus vid vattnet och som också är där för att besöka sitt barn.
Det blir ett möte som förändrar allt. Inget går längre att ta för givet, varken det som skett eller det som kommer att ske.

Utdrag ur boken:
"Jag satt hemma med en obehaglig känslolöshet, inför min pojke som försatt mig i situationen eller så hade jag bara mig själv att skylla. Ville svälta mig för att åtminstone känna hunger. Eller skålla mig själv i duschen igen för att blodet skulle ge sig till känna."

"Den natten kom mardrömmarna tillbaka till mig. När jag vaknade hoppades jag att det betydde att min pojke var befriad från dem, men det skrämde mig också, om mardrömmarna kunde göra vad de gjort med honom, vad skulle de då inte kunna göra med mig?"

Alltså, det här är en skitläskig bok rent ut sagt. Från första raden är den illavarslande, moderns futtiga lilla liv utan glädje och innehåll, initiativlös på grund av hennes egen mor som har präglat henne. Och pojken med mardrömmarna som han desperat delar med sin mor för att få reda på vad de betyder.
Hela boken är som en käftsmäll, ibland märkte jag att jag höll andan när jag läste.
Skickligt hantverk, man får aldrig skrivet på näsan alla fakta utan man får ana, gissa sig till, hitta på egna förklaringar. En gissningslek som är allt annat än självklar.
Vill du läsa något annorlunda och inte är rädd för efterdyningarna, för de kommer, så läs den!

Aldrig har väl vårt miljöfokus varit större än idag.
Det har kommit att omfatta allt från mat till medicin och skönhetsprodukter. Det ökande intresset genomsyrar samhället och sprids som en löpeld via sociala medier. Men få vet hur enkelt det är att tillämpa i vardagen.
I boken tas gamla husmorsknep till vara samtidigt som man blandar dem med moderna tillvägagångssätt.
Massor av tips och lösningar för hela familjen, från hemmets innersta vrå till utlandsresan, trädgården och hur man bör tänka kring mat och dryck.
Författarna ger konkreta råd för ett giftfritt liv inom områden som hygien, skönhet, husdjur, kläder, tatueringar och leksaker.
Här finns gott om inspiration för alla, både för nybörjaren och för den som länge intresserat sig för en giftfri livsstil.

Jag tar nog ganska lätt på detta ämne, rätt eller fel kan andra avgöra.
Visst håller jag med om mycket, gifter behöver eller ska vi inte få i oss och mycket av det vi handlar är helt onödiga produkter som går att ersätta med helt naturliga ingredienser.

Boken är pedagogiskt indelad in avsnitt såsom: tvätta och städa; mat och dryck; sopor och avfall; hud- och hårvård; resor och transporter; husdjur.

När jag ögnat igenom boken, för jag har inte läst varje sida utan valt de områden som jag själv finner intressant så inser jag att genom att införskaffa en enda ingrediens kommer jag långt, nämligen: kokosolja.

Jag kan med den t.ex borsta tänderna, hälla varm i håret som inpackning, använda den som deodorant och bodyscrub och så vidare...

Många tips är bra och enkla, men när man pratar om att behöva skrubba grönsaker eller lägga frukt i blöt innan användning blir jag trött.
Jag tror många kan ha stor nytta av mer kunskap om vad våra produkter innehåller.
Sedan kan var och en plocka ut de tips som känns mest relevant för en själv och ens omgivning.
En vettig bok helt enkelt!