Röda lockar faller över bårens kant och Andreas hjärta stannar.
Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn men medvetslös på båren framför honom i akutrummet ligger hans älskarinna.
Olyckan får sanningar att bubbla upp till ytan medan Andreas försöker hålla ställningarna. Hans fru försöker förgäves berätta för honom vad hon vet, men är det han som stöter henne ifrån sig eller hon som drar sig undan?
Det förflutna spelar ut sina kort.
Runt människorna på ett sjukhus i Halmstad utspelar sig livet i sin mest dramatiska form.
Sjukhusets kulvertar vindlar sig likt livsuppehållande kärlträd kring trasiga människor som söker kärlek men finner ensamhet, svartsjuka och ond bråd död.

Utdrag ur boken:

"Ännu en fåordig dialog. Hon var inte mycket för romantiskt gullegull, ändå saknade hon småpratet mellan dem. Framför allt saknade hon värmen hon hade känt förr. Den tiden då Andreas fortfarande hade frågat henne om vad hon gjort på dagarna. Vem hon hade träffat och till och med vad hon hade ätit till lunch. Nu var deras förhållande tomt på nyfikenhet. Tomt på kärlek. Det var som om barnen fick ta emot deras ömhet nuförtiden, som om den inte räckte till för fler. Hans ointresse över hur hennes kväll sett ut hängde kvar i luften. Som rimfrost klädde kylan köksluckorna."

Om man har en vurm för sjukhusmiljö vilket jag har så är den här romanen njutningsfull läsning.
Författaren är själv sjuksköterska så hon vet vad hon skriver om.
Dock finns lite mycket kringsnack och utfyllnad i vissa avsnitt som gör att det blir lite ojämn fördelning mellan spänning och banalitet.
Ändå tycker jag att den tidvis var spännande och jag läser gärna flera romaner skrivna av henne.