Som läkare visste han att nära-döden-upplevelser bara är ett spratt som hjärnan spelar oss när den utsätts för extrem stress.
Men efter att han själv hamnat i en sju dagar lång koma ändrade neurokirurgen sin uppfattning.
Att han överlevde den svåra hjärnhinneinflammationen kan närmast beskrivas som ett mirakel. När han slog upp ögonen och var tillbaka kunde han beskriva hur han hade färdats bortom tid och rum och upplevt en gudomlig dimension av tillvaron.
I den här fascinerande berättelsen delar han med sig av sina erfarenheter och förklarar varför hjärnan inte kan ha fabricerat upplevelserna.
Följ med in i den andliga världen och ta del av det som händer efter döden!

Som uppskatta gäst i Oprah Winfreys teveshow har Eben Alexander väckt stor uppståndelse och boken har legat i topp på den amerikanska bestsellerlistan i ett års tid.

Utdrag ur boken:
"Att uppleva tänkande utanför hjärnan är att träda in i en värld av omedelbara kopplingar som får det vanliga tänkandet att framstå som sömnigt och tungfotat. Vprt sannaste, djupaste jag är fullkomligt fritt. Det tyngs inte ner av handlingar i det förflutna eller identitet eller status. Det förstår att det inte behöver känna någon rädsla för den jordiska världen, och därför inte heller har något behov av att bygga u pp sig självt genom berömmelse, välstånd eller erövringar.
Detta är vårt sanna, andliga jag, som vi alla någon dag kommer att återupptäcka. Men till dess måste vi, tror jag, göra allt som står i vår makt för att komma i kontakt med denna mirakulösa aspekt av oss själva - att odla den och ta fram den i ljuset. Hur kommer vi närmare detta äkta andliga jag? Genom att visa kärlek och medkänsla . Varför? Därför att kärlek är långt mer än de abstraktioner vi tenderar att föreställa oss att de är. De är verkliga. De är konkreta. Och den andliga sfären är uppbyggd av kärlek och medkänsla."

Författarens hemsida hittar du här

Jaha, vad ska nu den mycket krassa finnkäringen ha att säga om detta fenomen?
Jo, att man bör vidga sina vyer, lyssna in berättelser från olika personer i olika ämnen och försöka ta in vad de har upplevt och vill föra vidare till oss.
Tror jag på ett liv efter döden? Egentligen inte, men, jag hoppas! Jag hoppas på att vår själ blir reinkarnerad i en ny skepnad där vi fortsätter utveckla oss till bättre människor. Jo, det låter buddistiskt, heliga kor och allt det där...
I ärlighetens namn tyckte jag boken var rätt svårtolkad. Här sitter vetenskapsmannen som ägnat sitt liv åt tekniska färdigheter och svamlar om universum och Gud och allt han upplevt medan han i själva verket låg i koma. I bokens avslutande del finns en bilaga under rubriken "Neurovetenskapliga hypoteser jag har övervägt som förklaringar till min upplevelse"
För mig låter det som rena grekiskan men jag tvivlar egentligen inte på hans äkthet, han är inte ute efter att bluffa eller tjäna stora pengar på detta.
Han är redan en välsituerad vetenskapsman som snarare förlorar anseende genom att publicera en dylik bok där alla teser och teorier faller ihop som ett korthus.
Vi är alla tänkande varelser oavsett om vi tror på en Gud eller inte. Jag tycker vi ska söka kunskap så mycket vi kan. Jag kunde inte tillgodogöra mig allt i den här boken, men den öppnade ändå en dörr lite på glänt....lite nyfiken blir man allt!

Sara Greta Pehrsdotter, oäktingen, lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara Greta är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.
Så blir Sara Greta uppvaktad av en bondson, Nils, som snart också friar. Lyckan är stor. Men hans föräldrar säger blankt nej. Hon kommer att dra vanära över familjen. Nils är envis och bröllopet blir ett av de mest omtalade i bygden. Snart föds deras son - men nu blir hotet från barndomens illavarslande himlatecken verklighet.

Utdrag ur boken:
"Och inte grät dottern heller, bara nästan. Hon hade sovit oroligt, känslan av skam och övergivenhet. Utdragssoffan hade känts liten och trång. I det första knappt synbara gryningsljuset hade hon klivit upp, klätt på sig och lagt ihop sängkläderna. Vemodigt men utan större saknad. En period av livet var till ända. Ätit ett par strömmingar, en bit gröt från kvällen innan, druckit ett glas nattljummen mjölk. Sedan smugit sig iväg. Stängt dörren efter sig och börjat vandringen bort. Beslutet hade väckt nya krafter till liv inom henne. Hon skulle överleva, visa att hon redde sig själv. Att även ett oäkta barn kunde reda sig.
Sist av allt hade hon gått ner till hägnan och tagit avsked av djuren. Korna som hållit dem vid liv, gett dem mjölk och kalvdans. Hon klappade dem. Tillät sig att gråta ännu en smula. Nu när ingen såg. Så tog hon ränseln och knytet med maten och lämnade den lilla plats på jorden där hon var född och dit hon sannolikt aldrig skulle återvända."

Historien utspelar sig under första halvan av 1800-talet i Västerbotten. Författaren har hittat en egen nisch där hon använder autentiska historiska skeenden som grund för sina romaner. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker och tyckt om dem. Denna roman är inget undantag.
Språket är vackert och vemodigt som poesi. Man kommer in i en särpräglad sinnesstämning när man läser, en stämning som dröjer sig kvar långt efter att man läst ut boken.
Jämmer och elände är det till övermåttan mycket och inget lyckligt slut så långt ögat kan nå. Är man bara medveten om det, och det är jag, så är berättelsen både verklighetstrogen och mycket välskriven.