Baksidestext:
Hur orkar vi egentligen älska, bygga relationer, lära oss franska, pensionsspara, tapetsera och gå till jobbet varje dag, när vi ändå när som helst kan dö?

Den här boken är till för dig som vill och vågar utmana din egen relation till det slut som väntar oss alla. Istället för att fortsätta förtränga döden har Anna Lindman tittat på den mycket noga, intervjuat psykologer, terapeuter, cancerläkare, präster, begravningsentreprenörer, religiösa, filosofer, människor som vet att de snart ska dö och många många fler.
Detta är en bearbetad version av en bok med samma namn som utkom 2014.
En stark och angelägen bok som handlar om något vi alla kommer att drabbas av - döden.

Resonerande, konkret, många "experter" får komma till tals, ärligt och uppriktigt.
Jag tillhör den lilla (?) skara som rätt ofta tänker på döden, utan att för den skull ha någon dödslängtan.
Kanske beror det på att mina närmaste äldre släktingar alla dog relativt tidigt, att jag blev ensam kvar? Det har jag inget svar på, men jag vet att döden som begrepp alltid fascinerat mig.
Kunskap är makt, i de flesta sammanhang, och att avdramatisera döden är ett sätt att få lite fler perspektiv i ämnet.
Författaren är journalist som just nu programleder nya avsnitt av serien Idébyrån på SVT,rekommenderas varmt!

En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet.
De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad.
Under ytan tar en en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj utgör.

Utdrag ur boken sid. 82
"Han var ambitiös och hade ett fint utmejslat ansikte som kändes alldeles för barnsligt, men som jag visste skulle bli bättre med åren. Det fanns ingenting med honom som egentligen störde mig, ändå kände jag det som om vi i grund och botten var främlingar för varandra. Han brukade ofta säga, på ett kärleksfullt sätt, att jag var lite udda och att jag tog mitt jobb på restaurangen på för stort allvar. På den tiden tog jag allting på stort allvar. Jag pluggade hårt eftersom jag genuint trodde att det tjänade ett högre syfte, och jag tyckte om tanken på att leva livet enligt en särskild strikt regim eller metod. Allt jag ville i livet var att bemästra en enda sak väl. Jag utförde också mitt arbete på det sättet."

En tunn liten berättelse som kändes ganska främmande och banal. Den har egentligen inte någon början eller något slut utan består av iakttagelser och korta ögonblicksreflektioner. Något stannar ändå kvar i mig men jag kan inte sätta fingret på vad.