Det trodde jag väl aldrig..

Om någon för bara ett par år sedan hade påstått att jag skulle umgås med hästar i stort sett dagligen, så hade jag nog höjt på mer än ett ögonbryn…

“Kom nu pållarna” gapar finnkäringen för nu ska kusarna upp till gården på minizoo, och Indy och Irja, mor och dotter, de beskedligaste snällaste lunkar på och låter mig tro att det är jag som bestämmer..

Visst ser det idylliskt ut, men dom har en räv bakom örat även dessa juveler. Huxflux får dom för sig att maten i hagen är slut och då går dom genom staket och stängsel och letar upp bättre marker, gärna nattetid när matte ligger och sover på söta örat..

Men idag var alla på lika soligt humör som vädret

..och vips hade det gått ett par timmar och det var dags att lunka till hagen igen..

Annars då, jo jag har gjort som jag alltid gör när jag inte är på topp, jag lagar mat och äter!
Min ständiga terapi, synlig för blotta ögat…

Trakterade mig själv med lyxfrukost, stekt ägg på knäckebröd toppat med smörstekta kantareller..

Att skiva och hacka grönsaker är underbar sysselsättning när händerna behöver arbeta, fast så här småttigt blir det rakt inte…nej inget finlir, inget asiatiskt och vackert för ögat, utan svenskfinskt och vackert för gommen!
Därför tillagades en hederlig kålsoppa i helgen, den färska vitkålen är ju så läcker!
Förutom den så hackades purjolök, kålrot, morot, potatis, rökt bogfläsk och kabanozs
Det blev en stoor gryta, inga problem med mathållningen närmaste dagarna…