Ett oförglömligt minne á la 2009

Idag flyger jag elva år tillbaka i tiden, då dåvarande maken och jag hade en minisemester i

..ett fängelse???

Ja faktiskt, man kan kalla det ett fängelse för somliga, men vi bodde..

så här trevligt! Stort panoramafönster ut mot???

Men vänta nu, något smyger omkring bland träden..

Vilka vackra ståtliga djur!
Jo vi hade styrt kosan till Järvzoo där vi fick bo inne i varghägnet, gissa om det var häftigt!
Den stora älgvandringen samlar storpublik på teve, men detta var nog snäppet bättre, att kunna sitta vid fönstret alternativt ligga i sängen och skåda ut över ett skådespel bestående av något exotiskt, våra svenska vargar.

Man hade berättat att det hände att vargarna ylade på natten, men de verkar vara tröttmössor, för vi hörde inte minsta yl!

Det var i alla fall en stor upplevelse för oss, och genom att vi bodde inne i djurparken så hade vi tillgång till hela zoot när det var stängt för besökare på kvällen.
Helt solokvist kunde vi därför strosa runt och titta på alla de andra djuren, det var en märklig känsla i skymningen.

De här vargarna var mycket skygga, de backade undan så fort de kände vittringen av människor för nära staketet.
Besöket blev ett underbart minne för livet, må vi aldrig utrota dessa djur som hör till vår fauna sedan urminnes tider.
Det finns sätt att samsas om utrymmet och kunna leva sida vid sida…

5

27 Comments:

  1. Förstår att det är ett oförglömligt minne! Det där skulle jag också vilja uppleva.

    • Människor reagerar så starkt på att djurparker får existera. Men för mig är det självklart. De tillför väldigt mycket både kunskap och information till publiken, de ser till att djurarter som håller på att dö ut får hjälp att överleva osv. Men självklart tycker väl alla att djuren har det bäst i frihet. Vargarna i hägnet ökar förståelsen för arten väldigt mycket, bara genom att se dem på riktigt, höra dem och följa deras rörelser och läsa all info är guld värt.

  2. Ett fantastiskt minne här som du har med dig hela livet. Vilken upplevelse. Jga har väldig respekt för vargar och nöjer mig nog numer att se dem genom fönster eller via stängsel. Hade vänner uppe i landet som fick sina får rivna och dödade vid upprepade tillfällen och likaså fick sina renar rivna. Vet att det är naturens gång men trist ändå. Men visst är vargar mäktiga.
    Tack för att du berättade.
    Kram

    • Att vargen söker föda bland tamdjur är olyckligt men förståeligt men jag anser inte att det rättfärdigar vargens utrotning. Här där jag bor är de flesta jägare och vargmotståndare mest för att de själva vi jaga viltet istället för att låta vargen få dem. Tänk om alla länder resonerade som vi, då skulle Afrika tömmas på vilda djur vilket år som helst. Det går att leva sida vid sida om man utnyttjar olika sätt att skydda sin tamboskap. Förutom vargstängsel finns exempelvis hundar präglade på t.ex får som bor tillsammans med fåren och avskräcker alla försök till intrång. I Sverige är man rätt fantasilösa tycker jag, det är lättare att tjuvskjuta vargarna. Såg idag att höjdarna inom jägarförbundet vill se en nolltolerans av varg i Sverige. Helt ofattbart för mig. Ursäkta att jag blir väldigt upprörd, jag tog själv risker när jag hade djur som strövade i skogen. Och jag hade varit ledsen om vargen tagit dem som byte. Men, jag hade inte blivit varghatare för det. Då måste man hata alla rovdjur, både fåglar, rävar o dylikt som likaväl t.ex väljer att ta höns. Debatten om varg lär fortsätta. Jag står på vargens sida. Nattikram från pörtet

  3. Vilken fantastisk upplevelse och ett suveränt boende! :-)

    Själv har jag ju jobbat med vargar i djurpark och minns så väl när jag krattade löv inne i hägnet hos dom (då) fyra som fanns på Skansen. Tre av vargarna jagade krattan och den fjärde hoppade runt och sprättade ut dom högar som jag hade lyckats kratta ihop. Kul minne, men just då var det en anings irriterande eftersom det var en hel del övrigt jobb att klara av innan arbetsdagen var klar :-)

    Dom vargarna var handuppfödda och vi var ute och gick med dom i koppel. Härliga djur! Men såklart måste man ha respekt för vilddjuret som finns i dom.

    • Efter olyckorna med vargar har man ju fått backa mycket, många djurparker har slutat med vargar helt, t.ex Kolmården. I mina trakter är de flesta jägare och varghatare, själv står jag upp för rovdjuren, vad blir kvar av världen om vi utrotar alla rovdjur,. Jo bara det största rovdjuret av alla, människan…

  4. Ohh vilken häftig upplevelse. Vargen måste få leva liksom andra rovdjur. Har sett spår men inga djur när jag besökte en väninna utanför Torsby. Hon bodde 2 mil in i skogen och där fanns varg och björn.
    Kramar från oss

  5. Ett härligt minne!
    Jag har fått nöja mig med att klia i pälsen på de ganska tama vargarna på Kolmården, men det var rätt häftigt det också.
    Kram

  6. Vilket äventyr och vilket läckert “room with a view”. Kan inte minnas att jag sett vargar irl, men nu får jag ju se dina som du fotat. Trodde alltid att de går till attack mot människor, men det verkar ju vara precis tvärtom. Man lär sig alltid nåt nytt.

  7. Ett härligt minne och jag förstår att det var fascinerande att sitta vid fönstret och se de vackra djuren :D Självklart ska vi ha vargarna kvar i vår natur och jag är säker på att jag har blivit spanad på av både varg och björn. Men de är skygga och jag lär aldrig få se någon av dem. Lika bra det så jag slipper bli rädd ;)
    Kram

    • Ja det ska mycket till för att lyckas få syn på några av våra stora rovdjur i skogen. Jag tror mig ha sett en varg som gick över vägen för många år sedan…men visst fanns en viss oro där man dagligen gick med lös hund i skogen. Rottisen hade varit chanslös mot en attackerande varg, de har ju helt andra huggtänder, men jag valde att ta risken för möte för den var ju så liten. Ibland måste man låta naturen ha sin gång och hoppas på det bästa. Kram

  8. Åh, en sån fin upplevelse. Jag visste inte att man kunde bo så. Kan tänka mig att åka dit så tack för tipset! :-)

  9. Wow! Kan man bo mitt ibland dem på Järvsö zoo, det visste jag inte. Så klart ett minne för livet!
    Ha det gott!
    Kram

  10. Vilket härligt minne! Skulle gärna göra ett sånt besök med övernattning!
    Efter det som hände på Kolmården för några år sedan med djurskötaren som blev dödad så finns inga vargar kvar där att beskåda … och nu har alfahonan i vårt närmaste vargrevir blivit skjuten, så förmodligen drar hanen och ungarna iväg och det känns lite tråkigt.
    Fina bilder!
    Ha en fin söndag!
    Kram

  11. Vet inte riktigt varför men jag kom på Vargtass – troligen en drink – men bruk den som du vill som kommentar i god mening.
    Den där sängen på bilden ser rund ut i ena sidan, stämmer det?

    • Vargtass är mycket riktigt en god grogg, finsk kanske, jag minns den iaf från ungdomens dagar. Lingon och vodka, inte fel alls. Håller med om att sängen ser lite rundad ut i fotänden, men det är inget jag minns. Mitt fokus var nog helt på djuren utanför fönstret…

  12. Men WOW!!! Vilket minne och så himla roligt att du delar med dig! Hade inte en susning om att man kunde bo så och ändå har jag varit där! Kram på’re fina Paula <3

  13. Wow, vilken upplevelse! Ja, visst borde vi kunna samsas om utrymmet, men jag förstår också dem som drabbas av vargarnas framfart. Å andra sidan är det ju vi som inkräktar på djurens områden. En svår balansgång.

    • När jag med vett och vilje låtit mina hundar ränna fritt i skogen där jag vet att det kan förekomma varg så har jag fattat ett eget beslut, att mina hundar är lyckliga i friheten i skogen o skulle det vara så illa att de blir attackerade av varg, ja då har de i allafall haft ett lyckligt liv. Så tänker jag

  14. Så häftigt och vilken lyx att ha egen tillgång.
    Förra inlägget med den porlande sommar bäcken….. fin men den kommer också att var fin då den fryser till och blir isig och flödet minskar, för att sedan tina upp igen – här har du ett motiv att återkomma till =) Ha en fin söndagseftermiddag. kram

    • Tack. bäcken fotar jag jämnt från olika vinklar men just denna vinkel är fotad från stora vägen o in mellan träden. Närmare kan jag inte komma så jag får zooma.

  15. Ja det må ju vara ett häftigt minne att få bo så nära vargarna och kunna se dem från fönstret. Jag minns ju att ni var där eftersom vi fick ett trevligt besök av er också. :)

    • Javisst, tänk så många år sedan det var…Tiden går fort, vi har ju setts efter det, men nu var det allt ett tag sedan. vi får hoppas på bättre tider, både för oss själva och för läget i landet, så kanske vi snart kan träffas igen. Kram

  16. Fin berättelse! Jag har också varit där för 10 år sedan. Magiskt att kunna gå runt i parken i skymning och gryning … vargarna är för mig väldigt speciella eftersom vi Nåsbor kallas för Nåsvargar sedan äldre tider …

    Inger

    • Ja visst var det magiskt! Jasså ni kallas Nåsvargar, ja i Nås finns nog de flesta stora rovdjur. Vi brukade tälta vid sjön Närsen för många år sedan, o där var det livat om nätterna utanför husvagnen kan jag lova. Helt ensamma var vi alltid då vi valde naturliga platser att stå med vagnen på. Helt underbara minnen. Ha en fin höstvecka.

Kommentera