Idag firar vi Hundens Dag

Jag läste i morse att man idag firar Hundens Dag.

I min almanacka är varje dag hundens dag!

Antalet hundraser är stort…

Själv har jag inte erfarenhet av så många raser.

Som barn hade jag inga hundar i mitt liv, varken i min egen familj eller mina kompisars.
Det var inte vanligt att man hade hund om man bodde i lägenhet mitt i stan.
Över huvudtaget hade jag inte mycket kontakt med djur, de första jag lärde mig tycka mycket om var kossorna på bondgården som låg bredvid den nybyggda förorten där mamma, mormor och jag bosatte oss när jag var åtta år gammal.
Jag lärde mig namnen på alla tjugotalet kor och tillbringade mycket tid i ladugården.

Åren gick, jag blev vuxen, började jobba, flyttade hemifrån och skaffade en kattunge!
Det var inte någon av mina bästa ideér eftersom jag i stort sett aldrig var hemma, och katten fick flytta till mina svärföräldrar där den blev en älskad utekatt.

När vi flyttat från Stockholm till Kloten i mitten av 90-talet lärde vi känna ett par som hade uppfödning av rasen rottweiler, och jag var livrädd för de stora och lite burdusa hundarna.
Men när jag lärde känna dem bättre förstod jag vilka underbara hundar de var.
När vi beslutat oss för att lägga ner verksamheten föll det sig så att våra vänner hade en valpkull som skulle vara leveransklara just då vi skulle flytta.

När Larissa valde oss i valphagen höll mitt hjärta på att stanna!

Vi hade vunnit högsta priset, och vi fick den finaste hunden någonsin!
Larissa och jag blev oskiljaktiga när sambon jobbade på distans i Stockholm och vi levde för oss själva uppe i skogen.
På bilden tar hon hand om en av kattungarna vi hade, de var rätt många genom åren. Hon älskade att vara barnvakt!

Efter några år skaffade vi en kompis till Larissa, valet föll på Loppan, Fleur de Lune, en petit basset griffon vendeen, en härlig hund med mycket jakt i sig..med allt vad det innebar.

Vår tredje hund blev min älskade Blinka

Hon kom till oss som en niomånaders-valp som hade lite svårt att finna sin plats bland andra hundar och barnbarnen och därför fick flytta till oss på prov.
Hon blev en underbar familjemedlem, min bästa kamrat i vått och torrt, hon blev hastigt sjuk i början av året och gick bort på tok för tidigt, otroligt sörjd och saknad.

Min kloka dotter insåg att jag behövde en kompis och att Daniel som var hennes och Paulinas hund fick för lite tid när bägge jobbade heltid.
Först kunde jag inte ens tänka mig att “ersätta” Blinka med en annan hund, även om jag kände Daniel och visste att han var en gullegris.
Men det tog bara en vecka innan jag ändrade mig, nu när jag var fri att göra vad jag ville med min tid, vad ville jag då?
Jo jag ville gå ut med min hund!
Alltså ville jag ge Daniel en tillvaro med mera sällskap ute på landet.

Och det blev så lyckat, vi lärde snabbt känna varandra och nu är han min bästis.

Fast ibland undrar jag om jag inte har fått hem en lemur…

Jag behöver inte gå en hundkurs med en hundherre på tio år, och ärligt talat finns heller inget behov.
Han är den minst rymningsbenägna hund man kan tänka sig, varje gång vi är på uteplatsen och jag undrar vart han tagit vägen har han utan undantag gått in o lagt sig i sängen!

Det blev en riktig nostalgitripp idag, jag har mina hundar att tack för så oändligt mycket!

6

12 Comments:

  1. Så fint du berätta om dina hundar. Och att du älskat dem framgår verkligen. Hundar har jag alltid tyckt om men inte haft någon. Redan som barn var vi en resande familj. Döttrarna ville gärna ha en hund men eftersom vi också reste mycket och hade heltidsjobb blev det inte så. Men dotter Helen med familj köpte en älskad labrador, Curre, för åtta år sedan – Och han blev en vårdhund och är med Helen 4/5 dagar på jobbet. (Han klarade efter andra försöket alla tester i utbildningen)
    Curre är ofta här hos oss också och det är uppskattat.
    Förstår att Daniel nu tillsammans med katterna verkligen berikar din tillvaro.
    Kram

  2. Vilket roligt inlägg. Ren nostalgi för dig! Du är ju en djurmänniska och kan dina hundar efter alla år. Du har ju erfarenhet av hundar och verkar veta precis vad de behöver.
    Att du också hade en rottis var nytt för mig. Rottisar och schäfrar är jag livrädd för. Är ju varken hund- eller kattmänniska som du vet.

    Å vilken beteckning får Daniel då? Knähund ;-)

  3. Fin bilder och rörande berättelse. Tänk om alla djur hade det så där bra. Här är det kattensdag varje dag. Ha nu en bra torsdag! Kram

  4. Läser och känner verkligen hur mycket kärlek du har och har haft till dina djur <3
    Ingen hund eller katt kan ha det bättre än hos dig, finaste Paula….stor varm kram!

  5. Tänk att det var Hunden Dag igår … har totalt gått förbi mig – kanske för att jag inte har någon egen … men Sixtens dag är det alla dagar!
    Skrattade gott åt alla hundraserna och fick nästan en tår i ögat av din varma berättelse om ditt hundliv :)
    Kattungen hos Larissa är nästan en kopia av vår KF :)
    Finaste Daniel … tänk så bra det blev för både dig och honom!
    Kram

  6. Så är de ju hunddagar varje dag :) härligt inlägg. Våra fyrbenta vänner är de bästa som finns. Kul bilder. Den sista kursen var extra kul.
    Vi hade faktiskt hund när jag var liten, han hette Morre, för att han låg alltid under soffan och morrade när det kom någon. Vad då gå fram :)
    Fast på den tiden var jag inte speciellt hundbiten.
    Kramiz

  7. Vad härligt att “höra” din djurhistoria. Vilka underbara minnen och mycket finns kvar att senare lägga på minnet också :-)
    Jag är uppvuxen med djur av allehanda slag och har till och med jobbat som djurvårdare under några år. Hund har “jag” dock bara haft en, och det var en dalmatiner i mycket tidiga barndomsår. Fraja var mest mammas hund och det var lite jobbigt för mig, för när hon blev glad när mamma kom hem så var svansen (typ vidjan) precis i ansiktshöjd. Inte hade jag vett att flytta mig heller :-D

  8. Visste inte att det var hundens dag igår men alla dagar är Mintons. Planschen med hundraser är så kul men ingen liknar våra små. Larissa och kattungen får mej att smälta. Fina Blinka har jag följt tills hon blev en ängel i himlen och sedan kom Daniel den lille godingen.
    Igår kväll tyckte Minton att han skulle ha hela sängen när jag försökte putta på honom la han sej på rygg med benen i luften. Men jag fick en liten remsa att ligga på.
    Kramar från oss

  9. Vilket fint inlägg och jag fäller nästan en liten tår, så berörd blir jag. Tänk vilken lycka att vi har fått vara kompisar med fina hundar och katter genom livet. Jättekul att få lära känna dina älskade vänner, några lite i efterskott men Blinka, Daniel och deras kattkompisar tycker jag att jag känner. I alla fall lite grann.
    Kram

  10. läst en bra bok om en hund för hundra år sedan.

  11. Ja, hur skulle vi klara oss utan våra kära hundar? Alla med sina egenheter, men så älskade.
    Kram

  12. Så fint inlägg om dina djurvänner.
    Jag förstår att du saknar Blinka och ingen kan ersätta henne. Roligt att du och Daniel har funnit varandra. Kul att han går in och lägger sig istället för att ge sig iväg på egen tass.

    Det var också roligt med sista bilden av valpskolan. :-)

Kommentera