Jag har läst..

Om nu någon till äventyrs trodde att hela Paulas värld stannade under vinter-OS så är det sant, men bara delvis.
Läsningen, böckerna, dem släpper jag aldrig!
Så det blev några stulna lässtunder även under OS…

Svart kvark av Annica Wennström

Om dagen är hon flickan med tvättkorgen, “splitvedsjäntans” föraktade dotter. Men Sandor vet bättre. Det är om kvällarna som Josefas själ får liv. På klipporna ut mot havet med honom, Nikanor och Mildred talar hon sig varm om kvinnosaken, förändring och en värld bortom Holmsund. För Sandor är Josefa den enda, i sina manskläder och med sitt utsläppta hår står hon för något okuvat som han till varje pris vill vara nära.
Fyrtio år senare är Josefa försvunnen och drömmen om en bättre värld punkterad, liksom den gamla vänskapen. Men mellan tonåringen Alexandra, lika mycket mot strömmen som en gång Josefa, och den åldrade Mildred växer en udda vänskap fram, och även hos Sandor och Nikanor rör Alexandras frågor upp känslor och minnen.

Den här boken påminner till sitt innehåll om “Bergets döttrar” som jag läste för lite sen.
Geografiskt sker inte handlingen på samma ort, men tidsandan, miljöskildringen och kampen är densamma. Jag gillar denna historia bättre, tycker om Wennströms språk som klingar lite poetiskt men ändå sakligt. Hon är varsam med karaktärerna, tränger sig inte på men man får ändå en känsla för dem. Visst är historien lite dyster och vemodig, men mycket läsvärd.
Mitt betyg ***

Inte längre nunna av Helene Hägglund

“Jag hade levt i klostret i nästan tolv år, jag hade avgett mina högtidliga, eviga löften och därmed bundit mig för alltid vid Gud, och jag levde i kyskhet, fattigdom och lydnad. I andras ögon hade jag kommit långt, och för några var jag till och med ett föredöme. Men varför hade jag då denna ständiga känsla av att något var fel?”
Danska Helene är sexton år när hon blir nunna. Hon lockas av en karismatisk ledare, ett liv i trygghet med tydliga ramar och en nära gemenskap med de andra systrarna.
Men livet i klostret blir inte som hon drömmer om. Hon kämpar med sin gudstro och sin stigande misstanke om att abbedissan, som hon till en början avgudat, systematiskt manipulerar de människor hon är satt att leda. Samtidigt gör de upprepade kränkningarna Helene blind för det absurda i situationen.

Den här boken har jag sett fram emot att läsa. Jag tycker det är fascinerande och fängslande att läsa om människor som väljer ett annat sätt att leva, jag vill gärna höra deras röst och försöka förstå motiven bakom deras val av livsbana.
I detta fallet handlar det mycket om religion och tro, men ändå inte. För egentligen handlar det mycket mer om den unga kvinnan som helt kommit vilse i tillvaron, som inte själv förstår att hon flyr undan det riktiga livet genom att gå i kloster och som aldrig känner att hon kommer tillräckligt nära Gud.
Ändå blev jag ganska besviken, för trots att berättarens röst är trovärdig så tycker jag att hon hoppar över de avsnitt jag skulle vilja veta mer om. Hennes diskussioner med abbedissan och de andra systrarna slätas mera över och hon konstaterar ofta att sakernas tillstånd är hennes eget fel.
Men, hon hittade vägen ut ur det liv som inte passade henne, och hon är idag gift och har barn.
Men någon riktigt fängslande historia blev det inte.
Mitt betyg **

Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen

“Jag har iakttagit svenskar på avstånd i hela mitt liv. Avståndet har varierat, men knappast intensiteten. För mig är Sverige synonymt med kärlek, svenskheten är en dröm. Svenska medborgare, även de alldagligaste, är mina förebilder. Jag är bergsäker på var jag hör hemma. Och den platsen ligger väster om Finland”.
Ja, Mikko Virtanen har onekligen ett problem. Han är en svensk man instängd i en finsk mans kropp. Men efter vissa inledande svårigheter går det vägen. Han blir Mikael Andersson, en trygg äkta man och tvåbarnsfar från Majorna i Göteborg.
Men han spelar ett högt spel och drar sig inte ens för att mörda på sin väg mot att bli fullvärdig svensk. För vad gör man inte för att få leva i världens bästa land präglat av folkhemmet, Pippi Långstrump och Kungen och Silvia.

Jag var ju bara tvungen att läsa denna skröna, dråplig och satirisk, en hyllning till det trygga lagomlandet Sverige. I många punkter har författaren slagit huvudet på spiken och hittat rätt, ibland tycker jag berättelsen haltar på ett betänkligt sätt. Men underhållande är den, i alla fall för mig som bott i bägge länderna ungefär lika länge.

Utdrag:
“Min första arbetsdag går mest åt till möten. På svenska arbetsplatser har man många möten. Under ett av mötena blir det omröstning. Det handlar om huruvida kostnaderna för kaffet ska dras av direkt från lönen eller om man ska samla in pengarna i ett skrin. Till slut lägger alla sina lappar i valurnan. Omröstningen blir oerhört jämn. Lönedebiteringen vinner. De som förespråkade skrindebitering suckar besviket. I slutet av mötet tackar VD:n alla och berättar att han ordnat med en psykolog till kontoret nästa dag mellan klockan tio och tre för att de som förlorade omröstningen ska ha en möjlighet att ventilera sina känslor”.

Ja det finns onekligen många guldkorn i denna tänkvärda betraktelse över svenskheten…
Mitt betyg **

Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist

Selma och Artur Jakobsson bor på en liten gård i Tommarp. Jordbruket är nedlagt och de enda djuren som finns kvar är hönsen och katten Murran. Selma och Artur har några år kvar till sjuttio och de lever ett stillsamt liv med lite smågnabb som enda spänning.
En dag börjar det lysa i Nils Bloms fönster. Hans dotter Disa har bestämt sig för att flytta dit permanent eftersom hon fått elallergi. Längre upp på vägen flyttar Arne och Britt Hernemo in, som visar sig vara strängt upptagna med att leva enligt Bibelns ord.
Samtidigt försvinner en man spårlöst från Simrishamn och Artur börjar ana oråd. Vad sysslar egentligen Hernemos med på kvällarna i skydd av mörkret? Artur vet inte vad han ska tro.
Det blir en tid av oro för Selma och Artur. På ena sidan vägen frireligiösa tältmöten och på den andra Disas trevliga men new age-inspirerade sällskap.
Efter många turer och missförstånd lägrar sig lugnet igen över den skånska myllan, så som alltid i Karin Brunk Holmqvists böcker. Alla inblandade har blivit lite klokare och kommit ett steg vidare i sitt liv.

Det här var den första boken jag läst av författaren.
En lättuggad och lättsmält småputtrig historia utan schvung. Det mysigaste är ändå smågnabbet mellan de gamla makarna, hur det förgyller sin egen vardag och hur mycket dom trivs i varandras sällskap, egentligen.
Ingen stor litteratur men helt okej tidsfördriv
Mitt betyg blir **

En liten historia av Eva Adolfsson

“mot kvällen, ett visst ögonblick.
Vi står på en tröskel, den här mannen och jag. I dörröppningen till en restaurang. Ska vidare men ett våldsamt regn faller. Vi väntar på en taxi. Står i dörröppningen sida vid sida och framför oss är en hel ridå av regn med skval ur tuprännor och vattenvirvlar längs trottoarkanten.
Vad händer?
Att vi liksom rinner över i varann. Bildar en helhet, en tablå: en man och en kvinna sammanflutna, på en tröskel.
I regndoften, i regnljuden. I åsynen av allt nedfallande bortfarande.
Man måste inte fastna. Det är inge idé att försöka fastna – allt flyter, så är det
Och är på samma gång förblivande, så vill jag se det, där står vi på en tröskel, i regn, fortfarande”.
Det börjar som ett äventyr, just när tillvaron är riktigt mörk; flyga iväg till ett annat land, möta en man som det lyser om, och något uppstår. En bredvidkärlek – en underjordisk kärlek.

En känslosam historia, en poetiskt skriven berättelse som handlar om en friktion av livet, ett ögonblick som leder till något, men som inte någonsin inkräktar på det vanliga livet med barn, jobb och man. Och det är just det jag har svårt för, jag vill veta mer, jag har hundra frågor och får inte svar på en enda. Och det är inte meningen, meningen är ju bara att skildra detta möte mellan två människor som bor ofantligt långt borta från varandra och som aldrig är ämnade för varandra.
Men det räcker inte för mig, betyget blir **