Läst

Jag har läst..

Av
den
20 mars 2011

En dåre fri av Beate Grimsrud

“Jag är ensam i lägenheten. I staden. I landet. På jorden. I världen. Allt mänskligt liv är släckt och bara jag finns kvar och de andra som just nu är bältade runt om på världens alla mentalsjukhus. Maten är kvar i kylskåpet. Pengarna finns kvar på banken. Hästarna finns kvar i hagen. Pillren kvar i sina burkar. Böckerna kvar utan sina läsare. Solen kvar på himlen. Regnet kvar i molnet. Snart ringer väckarklockor på hela norra halvklotet. Det finns ingen som stänger av dem.
Jag skulle kunna driva allting vidare. Men kommer inte loss. Jag har språket kvar i munnen. Ljud i strupen. Men inte tillgång till några öron. Jag ropar igen. Vet inte vad annat jag ska göra. Jag har mål i mun men till ingen nytta. Kommer jag att be min sista bön högt, eller tyst inom mig?”

En roman om skörhet och styrka. Om Eli, som bor ensam i sin lägenhet och ändå inte…Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer även prins Eugen. Terapeuten Jonatan kommer också, för att hjälpa henne att klara vardagen och vanligheten.

Efter att ha läst två mediokra deckare så fann jag något att verkligen sätta tänderna i!
Jag har ingen erfarenhet från världen som den skildras här, ett liv i helvetet, med schizofreni och psykoser. Ett liv fullt av tvångsvård, bältesläggningar, självskador och tonvis med mediciner. Ett liv som levs lika mycket på insidan av ett mentalsjukhus som på utsidan.
En kvinna som inte är en kvinna, en galning som är både kreativ och intelligent, en dyslektiker som är en stor författare!
Allt detta i en och samma förpackning, Eli, en androgyn medmänniska.
Detta var ingen munter läsning som du säkert förstår, ändå gav den hopp och tro, vi behöver varandra, vi kan leva ett rikt liv även med en allvarlig sjukdom.
Elis psykoser är fantastiskt välskildrade, jag förstod precis varför hon inte vågar sig fram till fönstret i lägenheten, hur hon upplever att fönstren lutar utåt så att hon ska falla ner, känner suget i magen.
Det är också lätt att förstå de olika roller som alteregona spelar, pojkarna, de som följt henne sedan barndomen och som lever kvar i barndomen trots att Eli själv blir vuxen. En gråter, en förstör och en är rädd. Emil, Espen och Erik, de kommer för all framtid att finnas kvar hos Eli, men kanske blir de lite mindre högljudda….
Det här är en bok som tar tid att smälta, jag rekommenderar dej att läsa den
Mitt betyg: ***

Kärlek i cancerns tid av Anders Sundin

Detta är Anders Sundins kärleksförklaring till Karin som dör, bara 38 år gammal.
Anders berättar om den lyckliga tid de fick tillsammans, hur de börjar förverkliga sina gemensamma drömmar och hur allt rasar samman när Karin blir sjuk.
Skildringen av Karins dödskamp och död, begravningen och tiden därefter är stark och gripande.

Detta är en berättelse som säkert fungerat som en sorts terapi efter ett stort trauma och en stor sorg.
Boken är vackert och ömsint skriven.
Det den har att säga till oss alla är att ta tillvara på det vi har, att vara förberedd på att livet kan förändras hastigt, att sjukdom även drabbar unga till synes friska personer.
Mitt betyg ***

Spådom av Magnus Dahlström

Under en vandring i bergen möter en läkare oväntat en skadad pojke. Pojken behöver vård omedelbart, och en helikopter tillkallas. Några ord utbyts med mannen i pojkens sällskap – men vad var det han sa? Var det en varning? Eller en spådom?
En berättelse i tre delar, som samtidigt är ett sammanhängande drama. Tre personer med yrken som berör samhällets gränser. Men var går egentligen gränsen mellan dem själva och omvärlden?

Förstod du något av ovanstående epilog? Det gjorde inte jag, och efter att ha läst hela boken på 500 sidor så är jag egentligen inte mycket klokare.
Boken är mycket omtalad, kritikerrosad, och jag har plöjt igenom recensionerna för att försöka få en översättning av vad jag egentligen har läst…Utan att lyckas!
Genren skulle kunna kallas “skräckel”, den är hotfull men inte blodig.
Den är skriven på ett sätt som jag aldrig tidigare läst, detaljerat beskrivs interiörer, landskap, människors utseende intill minsta atom. Boken är skriven i jag-form men egennamn förekommer inte i hela boken! Varken fruar eller barn har namn…Huvudpersonerna är läkare, polis och socialarbetare, de är misstänksamma, missunsamma och ser sig själva som misstolkade.
Hela boken är neurotisk med paranoida drag och ärligt talat begriper jag nada!
Att läsa en bok utan personnamn, utan känslor, varför gör man det? Det undrar jag också, trodde det skulle bli en utmaning att försöka förstå, och det blev det, en utmaning som jag misslyckades totalt med. På boktipset finns flera som läst boken och överlag gett den ett höjdarbetyg.
Mitt betyg blir * och nu tänker jag sannerligen byta genre till något jag förstår mig på!

TAGS
9 kommentarer
  1. Svara

    Mia

    20 mars 2011

    Då vet jag vad jag INTE ska läsa, det tackar jag för…*L*

  2. Svara

    Eva-Lena

    20 mars 2011

    Hej Paula!

    Kul att du också berördes av Beate Grimsrud, hon skriver fantastiskt. Anders Sundins bok sträckläste jag en kulen lördag strax efter dem kommit ut, och kudden jag låg på blev väldigt blöt.

    Jag har boktorka nu (efter “En dåre fri”) och har därför läst några deckare (jag är iofs deckarfan, men man vill ju varva) som är livsfarliga, man kan INTE sluta. Jo Nesbö kan verkligen hålla en kvar i hans värld. Kul att se honom i Skavlan i fredags.

    Tack för alla dina bokrecensioner, vardagsreflektioner och att jag och många andra får komma hem till ditt mysiga pörte!

    Kram från Eva-Lena

  3. Svara

    Paulas Blogg

    20 mars 2011

    Tackar för tipsen! Kram

  4. Svara

    Mia

    20 mars 2011

    Och vinnaren äääääär: TEAM HOT DOGS från Umeå 😉
    Dom har varit med i 20 år, men aldrig vunnit förrän nu *L*

  5. Svara

    Ninni

    21 mars 2011

    En dåre fri och Kärlek i cancerns tid har jag nu skrivit upp på min “Böcker att låna” lista. Båda verkade intressanta på olika sätt.
    Jag har ju jobbat på psyk. avdelningar och vet lite, lite grand om schizofreni. Måste vara jobbigt att ha dessa “personer” med sig i livet som ingen annan ser eller förstår sig på.
    Spådom tänker jag INTE försöka mig på att läsa för om inte du förstod dig på den så gör då jag det definitivt inte.
    Tack för dina recensioner.
    Ha det gôtt!
    Kram.

  6. Svara

    Malin

    21 mars 2011

    Å du är lika flitig på läsa som vanligt!! 🙂

    Ang våra isvägar, Kommunen plogar upp ca 13 km isväg runtom stadskärnan varje vinter, o bredvid den blanka isen finns en sträng med snö där man kan gå eller skidra.

    Sen finns det flera mil m bilvägar. Så vi som inte har båt får uppleva skärgården vintertid.

    Men idag har det varit många plus, o då kan säsongen snabbt vara över.

    Ja det verkar som om blogglusten hittat tillbak.

    Kramis

  7. Svara

    annette

    21 mars 2011

    Tack för tips, behövde få lite sådana nu då det varit lite torka på bokfronten ett tag, sugen på lite nytt så ettan och tvåan skall snarast hem hit!

    Ha det så gott, hoppas Blinka mår bättre!

    Kramar!

    annette

  8. Svara

    Kicki

    22 mars 2011

    Nu är jag snart uppe i samma takt som du med avverkade böcker. Men den stora skillnaden är att jag inte läser dem själv utan lyssnar på ljudböcker.
    Men jag måste skaffa tillgång till ett större biblioteks utbud, för lilla Säter har inte så många att välja på som jag skulle vilja.
    Bl.a. har jag tittat igenom din kategori “läst”, för jag vet är där finns många böcker som jag vill läsa. MEN, dom finns ju inte som ljudböcker, inte på min bibla iaf.
    Nu äntligen kan vi njuta av solen med tillhörande VÄRME!
    Kramen

  9. Svara

    Anki N

    22 mars 2011

    Tack för du läser för mig också Paula….
    Min granne o jag diskuterade böcker igår, han frågade varför jag inte läste böcker..
    för att jag inte kan sluta förren boken är slut sa jag. Men han sa de fan små tricks för att sluta just när de var som mest spännande – men si den lätta gick jag inte på.
    Kärlek i cancens tid, den måste vara stark, undrar om jag verkligen skulle orka läsa den, jag skulle bli så sorgen, så förtvivlad så känsoladdad….jag har svårt att klara denna enorma sorg ur verkligeheten som jag anar att denna bok handlar om.

    Kramiz Anki

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 391
  • 421
  • 1 559 397
  • 4 479
  • 57 154
Sök här