Liten goodie-bag
Igår tog vi en liten sväng upp i skogen.
Har man ögonen med sig, speciellt svampögonen, då hittar man alltid något nytt och spännande.
En gammal stubbe hade blivit hem åt flera olika sorters tickor, men denna gick jag bet på, liknar droppar på ytan med de är inte blöta.
Blöt om tassarna blev däremot Daniel för det var fuktigt nere i mossan.
På den här stubben var det trångbott minsann, och en snigel lyckades jag också fånga på bild.
Till min stora lycka stod den där plötsligt, så himla ståtlig, alldeles lagom stor, årets första Kalle!
En blandad godiskorg blev det, bär av alla de slag, smultron, hallon och blåbär, några torra kantareller, ett par KarlJohan, ett par rimskivlingar och en enda citronslemskivling.
Såhär i början på säsongen blir man jätteglad även om inte skörden blir så stor.
Tyvärr fick jag även med mig oönskade inkräktare hem.
En kröp på min underarm och en rackare hade sugit sig fast på bröstet! Vilken fräckhet!
Nu får jag hålla koll så inte bitmärket visar tecken på borrelia. Det har jag faktiskt aldrig drabbats av, känner många som drabbas flera gånger per säsong, men då gäller det vänner som tillbringar åtskilliga timmar i skogen varje dag.
Dags också att ge Daniel nya droppar i nacken, de har hjälpt honom bra och han har inte fått några biverkningar.
Varför finns det inte motsvarande medel för oss människor, jag tar gärna droppar i nacken om jag slipper vara orolig för fästingbett!
Nu inför jag en liten minnesresa här på bloggen.
Jag har ju bloggat i över femton år, de två första åren var på en annan plattform som sedan lades ner och därifrån har jag tyvärr inget sparat.
Men sedan jag fick min egen domän så finns allt material kvar, och det börjar ju bli ganska digert.
Därför vill jag nu påminna framför allt mig själv men också visa mina besökare små ögonblick ur bloggens historia, och då väljer jag ut ett foto från dagens datum fast en tidigare årgång.
Här kommer första minnet, ett riktigt härligt foto som får mig att le!
Året är 2015 och jag är så stolt över mig själv när jag ser fotot.
Jag älskar djur men har aldrig haft med hästar att göra.
Men när de dök upp på samma gård där jag bodde, inte mindre än 17 stycken, ja då fick jag lära känna ett helt gäng på en gång.
Och tänka sig, jag tordes leda hästarna till ny hage.
Respekt ska man alltid ha för djur, speciellt dem man inte känner så väl, men snällare kusar än dessa finns nog inte!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Susjos
Vilken godiskorg! Men trist med sällskap hem i form av fästingar! Är du vaccinerad mot TBE?
Underbar bild på dej och hästarna! Jag är också lite rädd för hästar, stora djur!
Ha en fortsatt finfin vecka!
Kram
Paula
Vi har inga konstaterade TBE-fall i kommunen och nu håller jag ju mig här hemmavid så därför är jag inte orolig för det. I grannkommunen är det likadant förutom att det finns en by med ett trettiotal bofasta där man konstaterat TBE hos tio av dem! Verkar alltså vara mycket lokalt…tack för omtanken
Ditte
Vilken fin skogspromenad med en del blandade godsaker i korgen. Men fästingar kan man helt klart undvara. Jag fick ju med mig en hem från Högbo och hoppas dte inte är någon borelia som ingår. Vaccinerad är jag men det är ju bara mot TBE. Droppar i nacken vore bra. Fint att de hjälper på Daniel. Kanske kan du testa lite på dig också.
Vad roligt att blicka tillbaka och att du visar lite härifrån. Härlig bild här med hästarna och ett fint minne. Hästar är stora så försiktig ska man ju vara. Har ridit en del i mitt liv men har stor respekt för hästar.
kram
Paula
Usch så trist att du också blev värd-djur åt en illbatting. TBE finns inte här hos mig, borelia ska jag försöka hålla koll på. Det är ju på tok för varmt nu att klä sig i heltäckande bara för att man ska gå i ett mindre skogsparti…
Kram
bpz3
Vilken svamplycka! Otroligt bra jobbat där. Är helt säker på att Anki kommer att hjälpa dig med svampen på första bilden.
Kalle är ju min favosvamp helt klart. Så den får du extra beröm för. Svampskörden räckte väl gott och väl till minst en macka eller;-)
Å som (o-)tack för besväret fick du två fästingar – yuck! Min man fick ett fästingbett på baksidan av överarmen för några år sedan. Han märkte ingenting tills jag såg den där typiska runda/ovala ringen. Tio dagar antibiotika blev följden…
Men visst kan man vaccinera sig mot TBE. Du som alltid är ute i skogen borde väl ha gjort det.
Himla kul med tillbakablicken, en rolig idé! Du är modig du! Hästar är jag bara rädd för, de luktar illa och väger alldeles för mycket – om de skulle hoppa på mig alltså;-) Har flera kompisar som har fått hästar över sig med brutna revben som följd…
Paula
Jag vet inte om jag är modig, snarare dumdristig, och en optimist…tänker inte efter så mycket före…
TBE är inte konstaterat här i kommunen, så håller jag mig inom kommungränsen borde det vara okej. och visst fick jag hjälp med artbenämningen på svampen!
Anki
Suck … känner att jag blir lite avis … alltså inte missunnsam, utan bara lite avis på att svampen ser så härlig ut och inte det minsta torr! Här är det alldeles för torrt igen och kommer det inte rejält med regn så är nog svampsäsongen förlorad …
Tickan med dropparna är nog pinfärska, ja nästan nyfödda klibbtickor – de brukar ha såna droppar. Klungan på stubben ser ut som någon av slöjskivlingarna … och resten hade du koll på 🙂 Saknar numer rimskivling i närområdet – måste åka en bit för att hitta dem – riktigt goda, trots att de numer anses vara en spindelskivling 🙂
Fästingar är inte kul – synd att de inte tagit fram något skydd så som det finns till hundarna … Hur är det med TBE hos dig – fästingarna har ju vandrat allt längre norrut menar jag … och då ökar väl risken.
Härlig bild på dig och hästarna!
Ha det gott och njuta av svamptiderna som börjar nu!
Kram
Paula
Vi har gott om fästingar men inga konstaterade TBE-fall i kommunen så man erbjuder inte vaccinering. I grannkommun finns en liten by där typ hälften har drabbats, det kan tydligen vara mycket lokalt. Ett år samlade jag in en hel del fästingar i små burkar och skickade till VC som skulle studera dem kanske just för att röna ut om de bar på sjukdomar. Nog är det torrt här också nu, kantarellerna vägde just ingenting. Kram
Tove Olberg
Gott i korg ingen sorg där 🙂 Kul med bloggminnen, ditt påminner mig om att jag har
haft hästar att göra med, först från rädsla till att hantera den i hästhagen.Tilsammasn i en grupp med andra mäniiskor också.
En härlig tid då all skötsel ingick, leda ut och in och ute, köra med vagn och rida. Intresset hade väckts mycket tidigare då jag levde med en hästkar så det blev lite då med. Men inte så lyckad varken med kar eller häst om en säger så 🙂
Bloggminnen har jag inga mer än de som jag minns i skallen 🙂
Fin dag i pörtet från Karlstad
Paula
Tack från sola i Karlstad, visst har den lyst här också. Jag är betydligt räddare för t.ex kalkoner än hästar. Det är liksom inte storleken det kommer an på, men en kuse som stegrar sig är inget jag önskar uppleva.
tanthuset
Klibbticka….se där, Anki hon kan hon! Kul att lära sig nåt nytt 🙂 Jag trodde det hade regnat hos dig!
Jag skulle så gärna vilja hitta ett gäng Kallar det är ju verkligen en favorit, mycket “mat” i varje svamp också! Johan skulle visa mig ett ställe med citronslemskivlingar men jag tror han har glömt det…han är mer glömsk än jag!
Fästingar=äckeldjur!! Undrar hur det skulle funka med några droppar av Daniels medel…. för jag hatar verkligen de där krypen!
Men du fick ju med dig annat som var betydligt trevligare, jo nog är det en riktig goodiebag! <3
Fint minne med hästarna och jag tycker du är superduktig som övervann din rädsla, kram fina Paula!
Paula
Håller tummarna för att du hittar några knubbiga kallar, jag brukar oftast hitta det vi kallar tall-kalle, dvs de som växer på tallmoar, de är vanligare. Men de är ju också knepiga, det sägs att det är ett kalle-år ungefär vart fjärde år, det är inte särskilt ofta det! Kramen
Kicki
Så du har bloggat i 15 år, snart har vi varit bloggvänner och även vänner irl lika länge.
Förbaskade fästingar jag plockar på hundarna och mig själv dagligen, Jag har haft tre som bitit sig fast på mig, men flera krypande. Det gäller att skaka ur kläderna när man kommer från skogen.
Kallen du fann ser helläcker ut.
Kram/Kicki
Paula
Ja vi har känt varandra länge du och jag. Och jag är så glad åt det! En varm uppriktig o innerlig vän är du! Kram
Ama de casa
Grattis till en fin skörd från skogen! 🙂
Härlig minnesbild! Visst är det kul att gå tillbaks och titta emellanåt. Jag har “bara” bloggat sen 2009, dom första 8 månaderna på metrobloggen sen dess WP. När dom la ned (och tog bort) metrobloggen så lyckades Anders hjälpa mig att lägga inläggen därifrån på en WP-blogg, det är jag väldigt tacksam för. Kul att ha minnena kvar 🙂
Paula
Ja jag märker ju hur glömsk jag har blivit och är väldigt glad över att bloggen påminner mig om mycket som hänt. Hur du som har så många reseminnen kan hålla koll på dem begriper jag rakt inte, men kanske hjälper bloggen dig också..
Eva
Jättefin liten skörd. Det ser så läckert ut! Det var inte dåligt att ha bloggat i femton år. Imponerande. Bor i fästingområde och väldigt noga med att kolla på mig efter att ha varit ute i skog och mark. Har vaccinerat mig många gånger. Numera håller ju vaccinet i fem år.
Paula
Jag är i skogen när jag gått ett par hundra meter, kan visserligen gå på asfalt runt byn men annars är det ju vischan. Och nu är det ju så varmt att man inte klär sig heltäckande varje hundpromenad, då får man värmeslag. Men dessa var faktiskt årets första fästingar. TBE finns inte inom kommunens gränser så jag är inte vaccinerad då jag inte besökt några fästingområden. Men borelia får man alltid se upp för
Minton
Vilken skörd du fick både bär och svamp. Hästar är stora så de skall man ha respekt för. Har ridit i tonåren men är försiktig.
Daniel svalkade tassarna i mossan .
Så roligt med tillbaka blickar från din blogg
Kramar från oss
Paula
Vad kul att du också uppskattar hästar. kanske en hästtjej från början? Det var ju inte jag, växte inte upp i den miljön..
Malin K
Tar mig allt för sällan tid att läsa bloggar numera. Det är nog så att Insta o FB stjäl den tiden. Men ibland händer det. Trevligt minne du kikar tillbaks på, minns inlägget. Jag umgicks med kor för ett par veckor sedan, jag blev förvånad över hur trevliga de är. Hoppas du får en fin svamp o bärhöst.
Kram
Paula
Ja man kan inte hinna med allt, inte ens i corona-tider…Jag har inte skaffat instagram-konto just för att inte öka på tiden jag sitter vid datorn. Min hjärna orkar helt enkelt inte ta in mer flöde. Och jag är en textmänniska framför allt, även om jag gillar foton och bilder. Kor är inte dumma som det sägs, de är både personliga och tillgivna. Jag kände inga hästar i min barndom men en hel drös kossor då vi flyttade till en förort som byggdes tätt intill bondgårdar där jag förstås blev en flitig gäst. Vi håller ju kontakten på fb i allafall, vill gärna ha kvar dig som vän! Kram
Herr Nilssons Fru
Ja 15 år firar jag också i år, började när jag köpte Ebbha min Golden 2005 i augusti, men jag har ju långt ifrån varit så flitig som du i bloggvärlden. Gjorde ju nästan ett helt års uppehåll också men ändå, man har varit med länge o de är kul att se tillbaka ibland. Minns när du blev vän med hästarna o vet du skrev när jag hade mina hästar att du var lite rädd för dem. Hästar är fantastiska djur och ger lugn till skälen. Jag har 3 som går på andra sidan vägen här nu, inte mina, nix de är ett avslutat kapitel men jag prata alltid med dem när jag går förbi och Lillan skäller på dem när de springer, hon ser dem inte alltid men hör hovslagen o då skäller hon o varnar 🙂
Det var en gedigen korg du fick ihop med gosaker. Själv är jag som du vet ingen plockare, jag är en av dem så ser till att de som säljer sånt överlever. Men gott är de ju för det. Godast är blåbär och hallon, svamp äter jag sparsamt med och bara champinjoner. Redigt tråkig är jag.
Har ni haft regn? Du skrev Daniel blev blöt om tassarna i mossan. Trodde ni haft varm o gott och torrt där uppe mestadels av sommaren. Annat har de varit här.
Kramiz
ibod11 - Ingrid
Vilka jättefina bilder du bjuder på och jag blev så glad när jag genast kände igen klibbtickan. Den fick jag lära mig av Anki och tänkte att nu kan jag briljera lite. Men jag ser att jag är lite för sent ute för det 😀
Fy för fästingar men förhoppningsvis blir det inga efterverkningar.
Du ser inte ett dugg rädd eller nervös ut på sista bilden. Man kan tro att du har väldig stor hästvana 😀
Kram
Paula
Jag var lite chockad själv över illbattingarna då jag klarat mig bra de senaste åren. Men hundar och katter har ju bevisat att det finns gott om dem i omgivningarna. Vägrar klä mig heltäckt när det är 25 grader och man bara går i närområdet. Jag liksom bara hamnar där, helt oplanerat. Inte konstigt när skogen finns överallt..
Jag hade velat umgås längre med hästarna, var så ledsen att de flyttade, för jag behövde mer tid för att lära känna de ädla djuren. Kram
Karin Eklund
Lyckost är vad du är Paula som har hittat så många godbitar redan. Här är så torrt så vi får vänta på godiset ett tag ännu. Några kantareller är allt vi har hittat och då på marker som alltid börjar leverera allra först. Du fick redan svar på klibbtickan ser jag 🙂
Fästingar kan man vara förutan men det blir vi nog aldrig. Håll ögonen på bettet så du kan söka hjälp snabbt om det blir en ring runt allting. Här är vi vana med fästingar, loppar av oss varje gång vi har varit ute och tar ofta en dusch på direkten när vi kommer in. Varken TBE eller Borrrelia är något man vill ha; jag har haft både ock, Borrelia flera gånger.
Ha det gott med allt det goda!
Paula
Ujuj, jag har faktiskt hört att Åland är svårt drabbat av fästingar, precis som andra skärgårdsöar. Har du uppfattning om vilka som sprider dem, det pratas ju mest om rådjur, och såna har ju vi, men fästingar är ju även vanliga i områden utan rådjur, t.ex på små öar helt utan rådjur. Jag tror att det är fåglar som för dem med sig…de har ju inga problem att ta sig överallt både över hav och land. Man hittar ju odjuren även i parkers gräsmattor nuförtiden, i stadsmiljö…vore skönt om man hittade ett fästingmedel för människor som fungerade lika bra som på hund och katt
Carina Larsson
Även jag har drabbats av fästingbett. Rensade mitt “grönsaksland” och på kvällen kliade det liksom “bakom” armen. Kända att det var något där men nådde inte riktigt så C tittade och hittade en liten fästing som han tog bort. Gissa om vi haft koll på det bettet. Undrar vad jag gjort om inte C tagit bort den? Gått till grannen? 😀
Paula
Ja det är läskigt när fästingen kan bita sig fast precis var som helst på kroppen där du inte själv kan se eller känna den. Hade en gång en i ljumsken, var tvungen att be Hasse ta bort den, kunde inte nå den själv…
Jag har väldigt mycket födelsemärken på ryggen som jag inte själv har bra koll på, känner man med fingrarna kan man tro att de är fästingar som sitter där eftersom de känns knöliga…