Min terapi – biblioterapi

Jag läser att forskningen visar att “systematisk läsning och samtal kring litteratur hjälper läsaren att nå fram till sina egna känslor och stärker jag-känslan.”

Läsningen kan vara bra terapi för sjukskrivna, ett andningshål i tillvaron, men dess effekter är svåra att mäta.

Efter första världskriget användes dikter och berättelser för att minska soldaters trauman.

Allt detta låter för mig helt självklart.

I min familj läste vi, så jag blev ett läsande barn, mycket också för att jag inte hade syskon och tillbringade en hel del tid ensam.

Under tonåren var läsningen en lisa för jag tillbringade hälften av min lediga tid i husarrest, och då var läsningen nästan det enda jag hade att ägna mig åt.

När jag drabbades av mitt första utmattningssyndrom i slutet på 90-talet förlorade jag förmågan att läsa. Och att skriva, att se på teve, att umgås med andra, ja, det mesta som rör sociala sammanhang tappade jag bort helt.
Men för mig var den största förlusten just läsningen, när jag inte kunde koncentrera mig utan bokstäverna bara dansade framför ögonen utan att ge något sammanhang eller mening.

Tack och lov gav jag mig inte, så småningom kunde jag titta på teve (utan ljud) och bläddra i böcker igen.

Jag har fortfarande idag vissa problem med koncentrationen, men jag löser det genom att ha flera böcker på gång samtidigt. Lite schizofrent kanske, men det funkar för mig!
När koncentrationen börjar vackla, då gör jag först något helt annat en stund och sedan väljer jag att läsa i en annan bok…

Min nyfikenhet får mig att närma mig de mest skiftande ämnen, jag har precis läst ut boken “Världens längsta resa” om ensamkommande unga, med syftet att öka min egen förståelse för dessa många irrationella uttryck ungdomarna tar till för att visa sin sorg, saknad, hemlängtan och ensamhet.

Likaså har jag nyss läst ut “Vegetarianen” av den sydkoreanska författaren Han Kang som handlar om en kvinna som efter att ha drömt en otäck dröm bestämmer sig för att bli vegetarian och hur detta faktum påverkar inte bara henne och hennes man utan hela hennes familj och hela hennes tillvaro på ett sätt ingen trodde var möjligt.

Att läsa författare från olika kulturer är berikande men ibland också knepigt då man inte känner igen sig i beskrivningarna av levnadssätt och miljöer.

På mitt nattduksbord just nu ligger en nyutkommen bok med titeln “Brev från en klostercell” skriven av en svensk man som lämnade en tjänstemannakarriär på hög nivå för att gå i katolskt kloster där han sedan tillbringade de följande tolv åren som munk…

Som motvikt till detta liv “i fångenskap” ligger på köksbordet ett praktverk som heter “Kaxiga fåglar” och handlar och personligheter och relationer i den fria fågelvärlden!

Hittar ni någon röd tråd? Det gör egentligen inte jag, eftersom jag inte har ett allt överskuggande intresse för något specifikt ämne så väljer och vrakar jag hejvilt.
Många “vanliga” romaner, en och annan deckare ingår också i min bokmeny, det viktigaste är att jag aldrig saknar böcker att läsa, jag måste alltid ha ett par “på lut”, ungefär som när jag var storrökare och hade minst två extrapaket cigg hemma, annars fick jag panik!

Sommar som vinter och allt där emellan, i en hammock, i sängen, vid köksbordet, med böcker är du aldrig ensam!

Detta var mina tankar denna söndag som annars har gått i hundmatskokningens tecken med en liten extra dagishund som åskådare, glatt viftande på svanstippen.