Ny kvällsrutin…
Vid sjusnåret tar grannen och jag våra jyckar på en kvällspromenad.
Men vänta nu, varför står de här vid vägkanten och glor??
Jo, för här står ena hundens matte (även hon finnkäring) och viftar med aspkvistar allt vad hon orkar samtidigt som hon ropar: Bääää bääää kom då!
Lite sega i starten, de har ännu inte (andra kvällen!) fattat att när vi ropar så kommer kvällsgodiset!
…men nu kommer de från alla håll!
Vi tar med oss en sekatör och ger oss in i slyskogen och knäcker famnarna fulla av kvistar, tänk att jag har en granne som bara hakar på!
Nu har dom ju blivit alldeles stirriga, fårskallarna!
Kolla blicken!
Jag har under så många år samlat ätbart och matat djur i min närhet, och jag har verkligen saknat det! Det började redan på 90-talet när jag lämnat storstan bakom mig och vi hade egna kaniner, grisar och getter, förutom hund och katter som även de fick hemlagad mat gjord på kött från slakteri.
På senare år har jag mest plockat maskrosblad till kanin-familjer som jag bott granne med, och jag kan fortfarande inte gå förbi ett maskrosstånd utan att vilja böja mig ner och plocka med dem i en korg….
Att mata både människor och djur har nog varit lite av ett kall för mig.
Fast numera tillhandahåller jag ingen mat till människor, varken som kock eller matmamma, knappt jag bryr mig om att laga riktig mat till mig själv.
Då är det mycket enklare att tillhandahålla ätbart ur naturen till de djur som råkar finnas i närheten.
Nu kan jag inte längre koka egen hundmat till Daniel som pga sina krämpor behöver äta speciellt veterinärfoder för att må så bra som möjligt.
Vilken tur jag har som har en granne som hänger på alla mina tokigheter…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Synnøve Irene Kjerstad
Goda grannar är viktigt att ha. Tror fåren gillar det dem får av er. Här har vi inga djur mer än hundarna då. Men det går bra. ska se om det blir mycket äpplen så kanske man kan ge några påsar till grannarnas hästar. Men de får mogna först. Äpplena alltså. Fina bilder igen. Tack för att du visar dem. Kram.
Paula
Äpplena är inte mogna här ännu. Men visst älskar hästar både äpplen och morötter, och jag älskar hästar! Nu är det varmt så det räcker, får nog bli ett kvällsdopp. Kram
Äventyret framtiden
Visst är det en lycka att ha en granne som man synkar så bra med och som man också har gemensamma matarintressen tillsammans med förutom de små söta jyckarna.
Grattis till grannen och till naturen runt omkring er!
ibod11 - Ingrid
Vilken tur att ni hamnade i samma hus och att din granne hänger med på dina påhitt 😀 Fåren kommer snart att springa till er så fort de får syn på er så nu gäller det att ni alltid har mat med er. Då slipper din granna skrika bäää bäää 😀 Men det kanske är en del i det roliga. Jag sitter här och ler med hela mig och jag skulle gärna också hänga med er på er matrunda 😀
Kram
Paula
För tillfället smyger jag försiktigt förbi fårhagen och hoppas att de inte får syn på mig. När temperaturen närmar sig trettio grader går jag inte och kånkar famnen full med aspruskor! Kram
Mirjam Halvarsson
Vad kul att ni är två som gillar lika 🙂 och uppskattat är det bevisligen också <3 Kram på're
Paula
Tror stackars grannen blev så häpen att hon inte kom sig för att neka…jag är bra på att överrumpla…Kramen
Susjos
Haha, ni är för roliga ni “finnkärringar”, så trevligt att få en likasinnad som granne! Just i detta nu är yngsta sonen i Finland ( i skärgården utanför Åbo) med sin nya flickvän och ska bli introducerad hos hennes släkt, där hennes mor tror jag varken pratar svenska eller engelska, ska bi kul att höra hur han haft det när han kommer hem!
Ha det gott!
Kram
PS. Idag gjorde jag nästan som du sa, jag hoppade över joggingturen och satte mej i solen istället, dock inget dopp… DS.
Paula
Men vad spännande! Många finländare av äldre generationer förstår nog både svenska och engelska men är för blyga för att försöka prata. De har också svårt med uttalet, och skäms nog…Hoppas de fann varandra ändå! Kram
Minton
Du har en massa hyss för dej. Fåren är säkert nöjda med lite godis.
Kramar från oss
Jossu
Vilken underbar kvällsrutin. Kan tänka er att ni är hjärtligt välkomna om kvällarna till fåren, även om dom inte riktigt lärt sig rutinen än.
Fint att ni går tillsammans så både ni och hundarna får sällskap.
bpz3
Hahaha! Det är då en himla tur att din granne också är finnkärring och lika “galen” som du – hahaha:-)
Åt andra sidan ser man ju pensionärer (inte nödvändigtvis finnkärringar) att mata änder/gäss i sjön, så varför inte mata får(???). Hoppas bonden uppskattar ert initiativ och ger er ett lamm att dela på – på tallriken, sen alltså;-)
Är det din trädgård med de fantastiska solrosorna, eller är det grannens “plätt”? Himla fint är det i alla fall:-)
PS. Det svarta fåret ser smått galen ut, håller med dig;-) DS.
Paula
Bonden är nog lyckligt ovetande om vad som försiggår i fårhagen, men jag tror inte jag skulle få skäll. Ja det är raka puckar här, nu tänker jag göra det och det, hänger du med? Om inte så är det så, jag trugar inte…Ja det är grannarna som har solrosmani!
Ditte
Vilken ny och trevlig kvällsrutin! Och jag hänger gärna på och med. Får och getter är jag delvis uppvuxen med på landet i Norge. Men kan nog inte minnas att vi matade dem.
Tror säkert att fåren uppskattade ert besök och er matning.
Härliga bilder.
Kram
Susie på Stjärnarve...
Vad trevligt att både du och Daniel fått ett par grannar som ni trivs med! Det är guld värt…..
KRAM/Susie
LillaSyster
Underbara solrosor=)
Kul att ni busar lite, bra grannar är viktigt. Ha en fin kväll!