Nyårsafton, same procedure as last year..
Djurens värsta dag på året är här igen…
Det är inte bara våra husdjur som lider, jag kan inte tro annat än att skogens vilda djur är lika rädda dom när det tjuter på himlen.
Som ansvarsfull djurägare har jag alltid valt att fokusera på att djuren mår så bra som möjligt, dvs. jag tillbringar nyårsaftonen hemma och låtsas som om det är som vilken kväll som helst. Då känner sig djuren tryggare.
Vår första hund, rottisen Larissa, blev rädd för raketerna men det kunde hon ju inte visa, så hon stod och skällde på dem istället…
Loppan, vår basset, blev alldeles förstörd, och hon blev inte hund igen förrän efter en vecka…
Hennes rädsla och ångest smittade dessvärre vidare på Blinka, men jag tycker det har blivit bättre på senare år.
Rättare sagt så går ångesten över fortare, hon kommer till ro och lugnar sig när smällandet upphör.
Jag har inte reflekterat så mycket på året som gått, men i stort är jag skapligt nöjd.
Jag bryr mig mindre och mindre om materiella saker, så länge jag har mat på bordet och djuren får sitt så är jag nöjd.
Jag gläds åt många goda vänner i mitt liv, något som inte alltid varit självklart eftersom jag prioriterade bort umgänge och vänner under så många år då jag jobbade som mest.
Jag är så glad att jag fått chansen att hitta nya vänner istället för dem jag slarvade bort, och ju mer omsorg jag visar mina vänner desto mer får jag tillbaka.
En excentrisk tant med hög integritet är jag dock, kommer alltid att förbli, men jag är envis nog att ständigt söka nya vägar, att lära mig mer.
En del skulle kalla mig nyfiken i en strut, jag väljer att kalla mig vetgirig, för hur ska man annars begripa hur världen kan vara beskaffad så som den är.
Det är så oroligt i världen nu så man lätt skulle kunna tappa allt hopp om framtiden, stänga in sig, låsa dörren och kasta bort nyckeln, men hur blir livet då?
Att leva isolerat i små grupper av likatänkande?
Nej för mig är det viktigt med ett öppet sinne, vi kan alla lära oss så mycket av varandra.
Tolerans och kärlek, de blir mina ledord in i det nya året.
Jag hoppas du vill följa med i min lilla vardagsblogg även nästa år och jag tackar för alla fina kommentarer och hälsningar under året.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kajsa
Med nyfikenhet och vetgirighet, kommer man mycket långt. Min ledstjärna under alla mina år.
Dina vänner “nysvenskarna”, vad tycker de om pyrotekniken?
Mia
Gott Nytt År finaste Paula…jag gör som du, stannar hemma och kryper upp i soffan med lilla fröken, jag vet ju inte hur hon reagerar på fyrverkerier. Kram på dig :love: :love:
Eva-Lena
Tack underbara människa! Du som alltid har så mycket klokt att säga, så mycket vackra bilder att dela med dig, du som har den bästa bloggen, den som jag ALLTID läser, men är dålig på att kommentera. Din finska SISU använder du på allra bästa sätt, och din energi får alla vi dina bloggläsare, djuren, vänner och de nyanlända i din by ta del av!
En stor KRAM och jag hoppas att du och alla andra får ett gott 2017??
Eva-Lena
Hm det skulle vara hjärtan INTE ?-tecken 😀
Kajsa
Gott Nytt År!
Kram från mig
Hillevi
Tack för dina berättelser under 2016. Ser så fram emot 2017! Ha det smällfritt och gott!
åsa
Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag dig, världens bästa Paula!
Ha dé!/ Kram
Nette Cecilia
:party: Sätter en parygubbe för jag har party för mig själv i år mannen började jobba 11 idag och slutar 11 i kväll sonen och jag har varit och satt på värmen i barndomshemmet som står där osålt ,tände också ljus på gravarna ,hälsade som hastigast på mamma på hennes boende nu blir det väl TV om där finns något att se ,grevinnan och betjänten kommer väl .Hoppas på ett gott nytt år för dig 😯 !
Eva
Tack Paula för dina vackra ord :love:
Jag bjuder dig på tre fina citat som jag gillar.
*Rikta blicken mot ljuspunkterna ! *
*Tänk vad man orkar – i kärlek. *
*Det är en förmån att få försöka på nytt. *
Gott Nytt År ! Kram/ Eva
Ninni
Fortsätt du att hålla på din integritet och fortsätt att vara vetgirig. Tolerans och kärlek låter som bra ord för det nya året.
GOTT NYTT ÅR!!! :party:
"LillaSyster"
Klart jag följer dig min härliga bloggvän 😀
Önskar dig ett fint 2017! Kram
Anki
Fortsätt vara den du är du fina vän… klart jag fortsätter följa dig!
Gott Nytt År!
Gun
:party: Så kloka reflektioner! Kan bara hålla med, tror att vi alla kan bidra med någonting för att göra det här klotet lite bättre. Det är ett citat som fastnat i mitt huvud och det är när artisten Darin står på en soptipp i Manila och ser hoppet i den lilla flickans ögon som bor på den hemska platsen, ” vi kan inte hjälpa alla,men vi kan rädda en människa och det är ganska mycket, ett helt liv”.
Du gör ju en fin insats med ditt arbete för dom nyanlända, själv skall jag skaffa ett nytt fadderbarn, flickan i Indien står nu på egna ben,,,
Gunnel
Varken Milou eller Santos brydde sig om nyårsraketerna, men jag tycker synd om alla skotträdda djur. Raketer behövs inte…det blir nytt år ändå. Jag önskar dig en god fortsättning på det nya året.
Kersti
Vetgirighet och ett öppet sinne är bra egenskaper att ha med sig i livet. Att hitta nya vänner är också en gåva att vara rädd om. När du beskriver dina möten här på bloggen låter det som om du mer än väl lever efter ledorden kärlek och tolerans. Och tack vare att du delar med dig får även jag möta alla dessa fantastiska människor.
jag är glad att ha dig som vän här i bloggvärlden. Och självklart följer jag med dig även in i detta år.
Kram
Gunvor
Hej min kära vän! Nu var det längesen jag hälsade på här.Så skönt att helgerna snart är över. Aldrig har jag känt sån konstig känsla inför jul o nyår. Jag har vari sjuk så gott som hela November o December. Haft dubbelsidig lunginflammation som aldrig velat gå över, trots intravenös behandling på sjukhus i två omgångar. Sen tablettbeh. hemma som slutade dan före julafton. Först nu börjar jag få lite bättre ork. Sonen med barnbarnet, lille Axl, två o etthalvt år var hem en sväng nyss och till trettonhelgen kommer gänget från Sthlm.Julafton var vi hos dottern här i byn. Det var skönt! Nyår firade vi själva med dotterns hund Wilma som är extremt rädd för smällare. Men det gick ändå bra! Vi såg på Tv o hade högt ljud o drog för persiennerna, så det blev bara dom högsta smällarna som hon hörde. Men som hon skakade o flämtade! Usch så hemskt det såg ut! Man blir så arg o frustrerad på dessa hemska ljudeffekter! Men det blev lugnt sen o vi gick o lade oss. Och hon sov hos mej hela natten.
Nu har matte hämtat hem henne. Och vi har det lugnt skönt. Och kan man tänka sej..DET SNÖAR! Härligt tycker jag!
Ha en god fortsättning på det nya året och tack för dina fina bilder o inlägg! KRAM från din gamla bloggvän i Färila!
Pernilla
Vi har orädda hundar och så ska det förbli. Jag tillbringa hade 12-slaget på golvet framför tv:n tillsammans med pojkarna.
/P
Bia
Jag har ju inga djur, numera, men jag fattar inte varför smällare och raketer ska säljas. Kan vara vackert i någon sekund, kostar massor, de flesta som bränner av smällarna är barn och dessutom blir så många djur vettskrämda.
Håller med dig om att en inte behöver så mycket för att vara nöjd och lycklig.
Ju äldre jag blir, desto mer gläds jag åt småsaker.
Ser ju hur lyckliga ni är, både du och Blinka, när snön kommit.
Så jag gläds med er då. Blinka är så vit och fluffig så hon ser ut som en snöflinga, hela hon!
Ha det gott, Paula!
Kram!