Omtumlande dagar
Idag blir det inga naturfoton, det blir inga foton alls i min blogg.
Istället ska jag försöka skriva ner senaste dagarnas händelser som varit både omtumlande, oroväckande och även positiva på ett märkligt sätt.
Ska jag tro på slumpen eller på en skyddsängel?
I torsdags åkte vi till Falun för ett återbesök på ögonkliniken. Träffade samma läkare som förra gången, han är AT-läkare och måste därför rådfråga en äldre kollega innan han fattar beslut.
Jag berättade för honom att ögat kändes mycket bättre men att jag haft några episoder då synen försvunnit på höger öga. Bara i någon minut eller två, men det var något jag aldrig förut upplevt.
Läkaren gick iväg för att konsultera sin kollega och kom tillbaka och mätte mitt blodtryck!
Det verkade lite konstigt men han sa att synbortfallet inte hade med inflammationen i ögat att göra.
Den äldre kollegan kom in i rummet och förklarade att detta bör undersökas närmare och att en remiss skulle skrivas ut till medicinakuten.
Jag satt som en fågelholk och frågade :Nu? Ska jag till akuten nu?
“Ja”, sade läkaren, det är så vi gör på det här lasarettet!
Sen gick han….
Vi hade nu begripit så mycket att man misstänkte en liten blodpropp i ögat som orsakat synbortfallet.
På akuten fick vi förstås vänta några timmar, och den utlovade middagen vi tänkt bjuda dottern med familj på försvann i väntekön…..Hasse åkte över till henne med våra jyckar, ingredienser till middagen och ett muntligt “gör-det-själv-recept” på kycklingburritos.
Efter några timmars väntan fick vi så träffa en fantastisk läkare som förklarade att när något sådant som synbortfall händer då vill man kolla upp att det inte ligger fler eventuella proppar som kan utlösas. Man gör ultraljudsundersökningar på halsen och hjärtat. Eftersom det var kväll ville han att jag skulle stanna över natten för att få undersökningarna gjorda direkt följande morgon!
Så blev det, jag lades in på akutens vårdavdelning och Hasse hämtade hundarna och åkte hem.
Det var en märklig känsla att ligga på akuten när man inte var sjuk! För det var jag ju inte, jag kände mig precis som vanligt, och när personalen bekymrat frågade mig hur jag mådde kände jag mig som en skurk som upptog en dyrbar vårdplats i onödan…..
Undersökningarna genomfördes nästa morgon men jag fick inget besked om hur det gått. Däremot fick jag åka till röntgen igen, denna gång för en CT-scan, en skallröntgen. Hmmm nu började jag bli lite bekymrad, vad letar dom efter?
Än värre blev det då jag ett par timmar senare åter ombads åka till röntgen för en ny CT undersökning, denna gång med kontrastvätska.
Den undersökningen var en upplevelse i sig, kontrastvätskan gjorde att man blev alldeles het inuti kroppen, som att sitta i en bastu där värmen kom inifrån istället för utifrån! Blickstilla med tejpad panna skulle man ligga och dessutom för att inte röra på mig blev jag ombedd att andas genom ett sugrör!
Ja jisses, när jag var klar och steg upp från britsen blev jag varse att det bakom glasdörren stod en hel armé av folk och tittade på mina skallröntgenbilder!
Klockan tickade på och jag började nu bli orolig för att inte få komma hem. Hasse hade kommit, gått ut med hundar, kommit tillbaka, skjutsat hundar till dottern, kommit tillbaka och när han gjorde det så var jag tvungen att berätta för honom att jag nu var fastande inför en eventuell operation!
Han fick alltså åka hem utan mig denna dag också.
Jag hade fått en del upplysningar av en läkare som berättade att jag hade en förträngning i ett av halsens stora blodkärl. Nu diskuterade man om detta skulle opereras eller ej.
Senare på kvällen fick jag reda på att någon operation inte var aktuell, en läkare kom in och sa att man bedömde risken vid en operation större än nyttan…och att jag istället skulle medicineras.
Sömnen ville inte infinna sig den natten, jag hade väl för mycket som snurrade i huvudet samtidigt som jag hade en rumskamrat som hade väldigt ont och kallade på personal flera gånger under natten.
Igår morse satt jag och skrev ner alla frågor jag skulle ställa den utskrivande doktorn. Jag tänkte som så att en stressad läkare på akuten skriver väl ut mediciner och skickar hem mig och där står jag och fattar egentligen inte vad som har hänt! Så jag plitade ner mina frågor och så väntade jag, och väntade….
Precis när läkaren klev in genom dörren gjorde också Hasse det, va bra, då kunde vi bägge ta till oss informationen!
Det visade sig att alla mina farhågor kom på skam, överläkaren vi träffade verkade ha all tid i världen och vi satt nog i över en halvtimme och lyssnade på hans analys av läget.
Jag fick reda på att förträngningen var så total att man inte vågat operera eftersom det med stor sannolikhet hade kunnat förorsaka en massiv propp. Egentligen borde min vänstra hjärnhalva inte längre vara syresatt och fungerande, men eftersom kroppen är finurlig och finner egna vägar så har blodet hittat alternativa vägar att ta sig till den vänstra hjärnhalvan! Kroppens egen läkförmåga är otrolig!
Åderförkalkningen kan bero på många saker, dels ärftliga betingelser, mamma dog ju i hjärnblödning vid 48 års ålder, dels genetiska orsaker, finländare har överlag högre blodfetter än andra folkslag, dels förstås mitt eget leverne. Det är ovanligt med en förträngning i halsådern i min ålder..
Jag kommer nu att få medicinera livet ut med både blodförtunnande och blodfettssänkande, gå på täta kontroller så att bl.a blodtrycket hålls i schack och så det allra viktigaste: ett totalt RÖKSTOPP är helt livsavgörande. Det finns ingen medicin i världen som ens tillnärmelsevis är lika effektiv som ett rökstopp!
Ja så lyder nu domen, och jag har väl inte riktigt landat än, eller rättare sagt, vi har inte gjort det!
Igår kväll satt vi vid köksbordet och pratade om den uppkomna situationen och var rörande eniga om att det tar lite tid att smälta allt detta!
Imorgon ska jag i alla fall kontakta vårdcentralen för omedelbar hjälp att sluta röka, trots att jag rökt i över fyrtio år har jag aldrig känt mig motiverad att sluta, så detta blir inte lätt!
Jag sänder en tacksamhetens tanke till doktorn på ögonkliniken som såg till att jag kom vidare till akuten och blev grundligt undersökt! Var det en tillfällighet eller ödets nyck, det lär jag aldrig få veta, nu gäller det i alla fall att förvalta den chans jag fått att leva vidare ett tag till….
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Eva-Lena
Kära Paula!
Det här var så starkt, att jag inte finner ord. Tårarna rinner på mig just nu.
Visst ska du tro på att det finns en ängel som vill att du ska leva vidare och få uppleva många badsomrar till, gosa med dina hundar, se barnbarnen bli vuxna, plocka svamp, laga mat och blogga så vi andra får uppleva dina fantastiska bilder och betraktelser! Lycka till med rökstoppet, dessa förbannade giftpinnar som är så beroendeframkallande, du fixar det, du har ju inget alternativ, dessutom är du vad jag förstått en fighter av guds nåde! Heder åt en fantastisk sjukvård i ert landsting!
Kram från en tagen Eva-Lena!
Anki N
Nä men, oh Paula, tack o lov att du kom iväg o fick hjälp. Jag är mållös. Ibland har man små skyddsänglar med sig, små som ser till att man kommer dit man ska. För om de inte upptäckt detta ja…du vet. Sluta röka – du kommer att klara det, jag lovar, jag klarar det, då klarar du det. Det finns så mycket hjälp idag. Håller alla tummar o tår o allt jag kan, både för ditt rökstopp och att allt nu går bra o åt rätt håll. Jag tycker nog ni haft tillräckligt backigt sista tiden – nu måste Ni får in glädje, hopp och välgång i Ert liv. Krya på dig nu gumman o ta´t lugnt. Allt ordnar sig!!!!!
Tusen kramar från Anki
Britt-Inger
Snacka om omtumlande dagar! Skönt när sjukvården fungerar …
Mm, onekligen verkar det som om du har fått en andra chans, och med livet som motivering kommer Du att klara sluta röka också!
Varma kramar /Britt-Inger
Astrid
Men herreminje vilket sjukbesök. Tack och lov att du blev ordentligt undersökt ´
Dotter noch jag pratade just om sjukvården i går kväll
Det klagas med stora rubriker,men vi hade en känsla av att när det verkligen behövs s gör dom allt
Det känner jag i ditt fall också
Tack och lov att inget hänt i flyttstressen och när du blev sjuk
Jag är helt säker att det är en ängel , bevara gåvan
Doris/doje
Sitter här med gåshud efter att ha läst din blogg …
Tack för att dela med dig av detta, kanske var det också bra för dig att skriva om dina omtumlande dagar ?
Du hade ju en otrolig tur som fick så många grundliga läkare och det verkar som ett mycket bra sjukhus !
Självklart blir det svårt att sluta röka efter så många år men du ska absolut ta emot all hjälp som du kan få ( och H naturligtvis också ! ), det GÅR att sluta röka 😉 ( jag rökte två paket om dagen och lyckades ! ).
Sköt om dig !
Kram
Anett
Ja du Paula!! Vilken tur i oturen att du fick rätt hjälp!!! Lycka till med rökningen, du kommer att klara det!!! Och var rädd om dig nu!!! Skickar många varma kramar!!! / Anett!
Anki
Ja, du Paula, vad säger man? Krya på dig! (Men du känner dig ju inte sjuk!) Det här kommer att gå bra för dig.
Jag upplevde något liknande i somras, då jag fick propp först i benet och sedan i lungorna. Först kändes det så märkligt och jag hade så många frågor. Nu tänker jag knappast på det längre, bara när jag ska gå på kontroll och när jag ska ta min medicin.
Kramar!
Anki
Mia
Men Paula! Vilken himla tur du hade som fick så bra läkare, på båda ställena…
Nu håller jag tummen för att det ska gå bra för dig med rökstoppet, men framför allt med allt annat också! Stor kram till dig och en puff i rätt riktning!
Ingegerd
Kära Paula! Det här var dramatisk läsning, det går rysningar i kroppen. Tack och lov att Du fått den hjälp som behövs och att det nu ska ordna till sig så småningom.
Jag instämmer med övriga: ta emot all hjälp som finns får att NI ska sluta röka! Det mesta går lättare om man är två och motivationen kan inte bli starkare än efter det här. Din kropp vill fortsätta leva och jag sänder alla goda tankar till er båda! Kram!
Margaretha
Himmel Paula !! Jag blir alldeles tagen av dina ord….
En sån himla tur at det har skötts på ett proffsigt sätt….
Nu är det bara rökstoppet kvar…det skall nog gå bra….Jag håller alla tummarna..
Kram på dig
Margaretha
Nilla
OJ, vad ska jag skriva om detta? Blir alldeles omskakad jag också. Tack gode gud, ödet, slumpen eller doktorn, att detta uppdagades. Nu sköter du om dig ordentligt i fortsättningen. Hoppas att du kan få hela din familj med dig i rökstoppet. Det kan ju drabba fler än dig om det är ärftligt. Jag har ju aldrig rökt så jag har svårt att föreställa mig suget efter en cigarett. Men alla i min närhet rökte tidigare. Mamma, pappa, syster, make, svåger, mostrar och morbröder. Men alla har slutat. Och de flesta hade ju rökt i en herrans massa år. Så det går!!! Ge inte upp bara. När min man slutade så var han så fruktansvärt sur och grinig, jag var flera gånger på väg att säga till honom att börja igen, men tack och lov så gjorde jag inte det. Och tänk på alla pengar ni sparar in på cigaretterna.
Lycka till, jag ska heja på er!!!
Kram
Monica
Tänk så lite man vet. Jag är så glad för din skull att du träffade på rätt läkare och att du blev bra omhändertagen och fick genomgå bra undersökningar.
Nu håller jag alla tummar & tår för att du ska fixa att släppa taget om dina cigg – jag som själv är rökare vet hur svårt det kan vara. Men på något sätt tror jag du kommer greja detta Paula.
Sköt nu om dej.
*kram*
Ninni
Nämen huvvaligen vad du varit med om!!! Vilken tur att de tog allt på allvar och skickade dig vidare! Inte är det roligt att medicinera resten av livet (och sluta röka) men det är ju roligt att leva och det vill vi att du ska göra i många år till. Jag tror du hade dina skyddsänglar med dig och turen att ha en läkare som skickade dig vidare till andra skickliga läkare.
Brr… nu måste jag ta itu med mitt öga också. Ska ringa ögon i morgon för jag har mer ont i ögat nu eller rättare sagt omkring ögat och så “ser” jag pulsen som blinkanden framför mitt dåliga öga… *ryser* Hoppas jag har läkare som vet vad de gör också.
Bra att du skriver om det här så vi blir påminda om att det är viktigt att ta sina symtom på allvar och många av oss läsare börjar bli lite till åren så det kan bli alla möjliga fel på oss som vi inte har en tanke på.
Skönt att allt blev upptäckt och det är skönt att kroppen finurligt tar tillvara andra sätt att frakta blodet då det täpps för någonstans. Men det är inte alla som har sån tur…
Krya på dig och massor med kramar från ôss i Järvsö.
åsa
Vilken tur att du kom till läkare!
Att sluta röka, det kan vara både lätt och enormt svårt, jag rökte ju 37 år innan jag fick min hjärtinfarkt och så snusade jag också..
Jag har inte tagit ett bloss sen dagen då jag hamnade på lasarettet (6 år i januari), ingen snus heller, men “fejksnus” har jag använt och gör fortfarande, det funkar bra för mig.
Hoppas, att du får bra hjälp från VC, det finns ju enormt mycket att tillgå idag och jag tror på dig och din envishet!
Man kan ju inte låta bli att ta chansen man fått..
Ha dé!/Kram
Synne
Det är inte ofta jag blir tyst! Men nu vet jag inte helt vad jag ska säga!
Säger bara att jag är glad för den doktor på ögonkliniken som tog dig under sina vingars beskydd!
Ibland spelar ödet nog en stor roll i våra liv. Större än vi tror skulle jag tro.
Jag är glad att du får den hjälp du måste ha.
För jag hade inte klarat av att förlora den bästaste nabokärring jag har.
(Sitter och grinar lite nu ska du veta.)
Säg åt Hasse att han ska sluta han med. Med ciggen alltså. Då kommer det nog att gå bättre för din del.
Jag vet att du kommer fixa det.
Sänder en stor, stor kram från oss här.
KRAM från nabokärringen
Snigel
Åh, Paula…! Du har nog inte bara en, utan en hel flock med skyddsänglar som vakar över dig! Ta vara på varje dag, och lycka till med rökstoppet! Det här, om något, borde väl vara motiverande?
*kram*
Snigel
Menageriet
Vilken tur att vården fungerar när man som bäst behöver den!
Ja, det är otroligt vad kroppen fixar till det. Det måste ha varit en rejäl chock för Er alla?! Skönt i alla fall att Du inte behövde op, utan klarar Dig med medicin.
Att sluta röka går nog som en dans nu när Du har en orsak. Jag tror i alla fall att Du klarar det!
Kramar från oss!
BrittMarie
Men Paula då! Detta var verkligen omtumlande läsning. Så tur att du sökte, och att du fick hjälp. Spännande att läsa om din upplevelse av röntgenundersökningarna. Det är ju helt annorlunda att stå på andra sidan dvs vara personal. Det där med att andas genom ett sugrör på CT hals har jag aldrig hört talas om. Intressant. Nu hoppas jag verkligen att det blir bra nu när du får medicin. Säkert är du riktigt motiverad att sluta röka nu också. Det går säkert bra om ni gör det tillsammans, och tar emot all hjälp ni kan få. Alla vet ju att det är svårt, men att det går.
Massor av kramar
Tette Merio
Jisses syster och hugaligen! Men vilken tur, som sagt, att du kom under läkarvård i tid och nu alltså kan sätta in motåtgärder!! Håller tummarna HÅRT för att rökstoppet inte ska bli alltför jobbigt för dig. (Måste sluta själv också så jag kanske skulle passa på nu samtidigt, när nästa och sista paketet cigg jag har hemma är slut?!? ;-)).
Massor av styrkekramar!!/Lillsyrran Tette.
Marketta
Men jösses, vilken tur du har haft. Säga vad man vill om vården, men när det gäller så fungerar det bra, som nu för dig. Det där med rökningen fixar du lätt, det är ju ditt liv som står på spel.
Kramizzar
Marketta
Malin
Men oj då, vilken pärs du har gått igenom vännen. 🙁
Vad bra att detta upptäcktes i tid innan ngt värre hände. Paula nu om nånsin har du väl blivit motiverad att fimpa för gott?
Du måste vara rädd om dig nu.
Mångar kramar från mig med.
Maria
Som jag sa på Saijas sida. Ibland klaffar allt som det ska och man träffar rätt personer. Så skönt att du får den behandling du behöver och att de tog tag i det så bra. Och det är skönt att vara rökfri. Oavsett anledning. 🙂
Gunbritt
🙂 Skönt att du har änglavakt…Så du fick hjälp snabbt, innan du råkade ut för något värre…Inte lätt att veta att man har något allvarligt fel när man mår “bra”
Tur du frågade om synbortfallen!!!
Ta vara på dig och de dina nu och låt dom pyssla om dig…Är ju en stor chock för er allihop detta!!!
KRAM Gunbritt
Gun
Ja herregud så lite man vet om livet! Det finns dom som säger att det är en mening med allting, kanske en väckarklocka att göra en förändring ?
Hoppas du får bra hjälp med rökavvänjningen, det är naturligtvis jättekämpigt att sluta utan motivation, du får ha små delmål där du belönar dig själv !
Sen har vi finnar vår sisu och ger oss inte så lätt eller hur!
Riktigt stort lycka till!
TT
Jag ryser när jag läser detta… tur i oturen och skyddsängel i en kompott!
Hade du inte fått detta i ögat hade du inte heller fått veta om förträngningen, vilken sablars TUR!
Förstår hur du kände dej när du röntgades…
Dessutom är det väl också tur i oturen att Hasse är arbetslös just nu när ni behöver varandra så väl.
KRAAAAAM!
Jag lyckade sluta röka efter i alla fall 20 år så du fixar säkert det!
Paula
Oj, vilken tur att de bestämde sig för att kolla dig lite mera noga. Hoppas medicinering är nog för att lösa det. Att din hjärna fungerar helt o fullt finns inga tvivel på!
Tufft med rökstopp men alternativet är ju inte bättre. La själv av för många år sen.
Pappa har just gjort samma sorts undersökningar, från att ha åkt in med ett hoppande hjärta till inläggning akut med ev blockering på kranskärl och något i halskärlen och oroat oss. Själv är han lugn och säger att varje dag ovan jord är en bra dag.
elisabeth
läser din omtumlande berättelse och man blir sååååå berörd och tagen, det tar som sagt dagar att smälta och vice versa för diig, men tur att du har maken din och tillsammans kommer ni bli starka och din hjälp från vc kommer nog att gå men visst kan det bli tufft, du får väl gå lite omplåstrad och så………
kram på dej Paula !
elisabeth
Christina
Fy,vilken opplevelse.Men kroppen är ju som sagt unik.
Nu slutar du upp med rökandet direkt.Hör du det.Jag är övertygad om att vi är många som vill ha våran Paula kvar i många,många år till.
Kram!
Kicki
Oj, jäklar vilken “resa”. Visst finns det läkare som tar sitt arbete på allvar, tur att du fick träffa en sån.
Kommer ni sluta röka tillsammans nu? Det borde ju gå lättare om ni stöttar varandra.
Berra fick totalt nikotinförbud för 6 år sen när han fick pacemaker. Han snusade ju och det ska visst vara änu värre att sluta snusa, men han fixade det.
Lycka till!!
Stor kram!
Gunvor
Oj..jag ryser när jag läser detta! Har tänkt på dej hela kvällen. Vilkenhimla tur att du nämnde synbortfallet för den doktorn o han var klok nog att hämta hjälp när han var osäker. Visst har vi en bra sjukvård här i Sverige när det gäller. För det mesta tror jag. Jag är så glad för dej o din familjs skull att det gick så bra ändå.Och nu är det bara rökningen! Ja jag säger bara..jag som inte röker! Men nu finns det ju en stor anledning för er båda att sluta o det kommer att gå så bra så! Sköt om dej nu kära vän! Massor av styrkekramar skickas till Pörtet!
Darkangel och Mumma
Omtumlande är ingen överdrift! Tusan också.
skickar också styrkekramar
Anki N
Tack för din omtake Paula i din egna kamp. Det här kom så plötsligt o tog och så hårt så vi är mållösa. Vår riddare i klanen lämnade oss hastigt i går. Vi kan inte förstå, vi kan inte ta in. De e så tomt, så oändligt tomt. Vår schäfer har slutat sin tjänst o är så saknad av oss alla.
Kramiz
catja
Vilken berättelse du levererar. Blev helt tagen. Vilken tur att det finns kompetenta folk som inte bara viftar bort symtomen och går vidare. Hoppas att det kommer att gå bra med att sluta med rökningen. Du får motivera dig med livet och kärleken till familjen och barnen. Tur i oturen att du har Hasse hemma. Kanske du också kan ta med honom på ett rökstopp, att ni stöttar varandra. Det är nog lite lättare då. Var rädd om dig!
varm kramar och tankar
/catja
Ragnvi
Men herre min je! Denna min morgon lär väl gå till min historia…vilka överraskningar den bjuder på! Inne hos Trolda läser jag att hon blivit mamma! Inte ett ord hon knystat om den saken, fniss!
Sen kommer jag till dig och får nästa chock! Tack gode gud att akutdoktorn skickade dig vidare!!!!!! Nu får vi hoppas att medicinering funkar o att du får må bra! Rökstoppet är ju bara ett måste för dig nu! Jag är rökare själv…försöker dra ner….
Styrkekramar i massor!!!!
Ragnvi
Ragnvi
Fniss…har ju bytt mejladress !
Kramen igen!
Ragnvi
Ninni
Hur går det för dig? Inga fler bakslag hoppas jag. Du måste vara rädd om dig!
Själv fick jag plocka bort Voltaren efter kontakt med ögonmottagningen för jag fick tydlligen en överdos så det var därför jag fick myrkryp/domningar och hjärtrusning i förrgår kväll. Men kortisontabletterna tror jag på för jag tycker det känns lite bättre med mindre värk i och omkring mitt öga. Inget fel på blodtrycket heller. Men jag ser min puls i “det onda ögat” fortfarande.
Hör gärna av dig.
Massor med kramar!
hönsakadorran
Men rara Paula vad är det du varit med om, verkligen omtumlande. Man vet inte från den ena stunden till den andra, och tur är väl det. Att man kan vara så sjuk och ändå vara så pigg. Tror också det går lättare för dig att sluta röka om även Hasse beslutar sig för det. Ni kommer säkert att klara det, ska komma från mig som bara provat på en gång och jag var dålig nästan en vecka efteråt, sen var jag botad från det. Det är snart 50 år sedan, men jag har andra laster så tro inget annat. Krya på dig nu och ta väl hand om er.
Kram
SolSkuggan
Paula.. Sitter här och blir så innerligt glad och tacksam över att du bara så där.. kom ihåg att nämna om dina synbortfall sen att du fick en doktor som verkligen gick vidare med detta!
Lät inte alls skoj att behöva tillbringa lång tid på akuten men resultatet var guld värt. Nu har du fått medicin för detta så himlarns bra=)
Tänk hur det kan bli man åker in på en rutinundersökning och sen står man på livslång medicinerig.. Fast det är det ju i sanning värt i detta fall.
Goa fina Paula.. Så fint du har berättat allt var nästan som att vara med dig där på sjukhuset=)
Men vilken tur att du fick problem med ögonen, vilken sagolik tur!
Lämnar massa goa kramar till dig vännen=)
leila
😥 mina ögon tåras av ditt inlägg men samtidigt är jag glad att du blev ordentligt undersökt så du kan ta tag i saken. jag önskar dig all lycka med att sluta röka och att du kommer att få må bra nu i ditt Pörte.
Jag har slutat röka en gång i tiden och det var ett helvete, jag tänker inte säga att det är lätt för det är inte det men det går………..lovar 😉 idag är jag en periodare då det gäller snus och kan både ha och vara utan, jätteknepigt.
kram från mig