Ulriksberg i försommarskrud

Ulriksberg är en by som ligger endast 15 km från Fredriksberg och varje gång vi “säfsingar” eller “fredriksbergare” åker till stan (Ludvika) så passerar vi Ulriksberg, dock utan att åka in i själva byn.

Igår hade PRO ordnat en träff där med samåkning med bil.
Billös som jag är stod jag förstås med tummen i vädret och hoppades på en ledig plats i någon bil, och si det fungerade utmärkt.

När vi stiger ur bilarna ser vi denna vy över Hyttsjön

Vi bjuds skyndsamt på både svalkande dricka, grillkorv och hembakt “läfsa”, ett mjukt tunnbröd som gräddas direkt på spishällen.
Det var försvinnande gott så det hann jag självklart inte fota…

Vår ciceron Ann berättar om Ulriksbergs historia, Sebastian Grave anlade en hytta här 1736 och 1840 hade den vuxit sig till Dalarnas största. Hyttdriften upphörde 1876

Idag bor det ett trettiotal fast boende i byn.

Efter en helt “omöjlig” tipsrunda där undertecknad fick två rätt av 12, förmodligen sämst i klassen, så vandrade vi iväg för att bekanta oss med kvarnen.
På vägen såg jag denna grå stuga huka sig i skogskanten.

Jag stoppade in huvudet under det blommande äppelträdet och jag lovar att det surrade där! Jag blev så glad att höra en massa bin som jobbade febrilt!

Glittrande vatten fångar alltid mitt intresse

och strax blev ett litet vattenfall synligt

Trädgårdarna var välskötta och vackra, en del hade fantasieggande installationer, här några bilder

Min gikt-fot mådde bättre, svullnaden är lite mindre och jag hittade ett par för stora sandaler som fungerade bra att gå i. Vi gick inga längre sträckor i värmen, byvandringen på ett par kilometer blev inte av denna gång, men jag får väl lifta dit flera gånger!

Vit rhododendron? Flera ymnigt blommande buskar lyste vita i gröngräset.

Nu är vi framme vid kvarndammen vid den restaurerade kvarnen

Kvarnen byggdes 1821 och renoverades för bara några år sen av eldsjälar på orten

Här kan man läsa hur mycket säd som maldes i oktober 1917, 11,2 ton! Vilket slit och släp med säckar…

Fotar ut genom ett inte helt rent fönsterglas

Det fanns mycket att titta på, inte minst gamla verktyg och redskap, okunnig som jag är så var mitt intresse lagom svalt..

Några klättrade upp på logen, jag gick ut i friska luften

Jag kände nämligen himmelska dofter och efter lite spejande hittade jag anledningen, en hel täppa med blommande liljekonvalj

Vackrare by får man leta efter, vi tuffade hemåt efter en trevlig eftermiddag och insåg åter en gång att det är lätt att glömma bort smultronställena vi har nästgårds!
Ann var glatt överraskad över antalet deltagare, vi var drygt tjugotalet glada pensionärer som nu fått anledning att vika av från “stora vägen” flera gånger!

Och nu kära läsare, ni som inte gillar reptiler kan sluta titta här…o komma tillbaka en annan dag..

Titta vilken liten sötnos vi fick beskåda! Ann berättade att det funnits hundratalet små snokar som övervintrat och som tagit sig ner i bystugans tvättstuga, så hon har fått nöjet att flytta på dem!

Nu finns dom lite överallt, inte minst simmar de gärna i sjön, försökte fota en på långt håll, inte lätt i solglittret men nog kan man se en sirlig snok ta sig fram i vattnet!
De ligger gärna på stranden och solar sig men är mycket skygga och smiter undan så fort någon nalkas.
Helt ofarliga vill jag påpeka, till skillnad från

huggormen som jag hittade mitt på landsvägen här hemma för någon vecka sedan…den stackaren blev överkörd och dog.

Så slutade ett trevligt inlägg med kalla kårar eller?
Flåt flåt men jag är angelägen om att visa naturen som den ter sig i verkligheten och snokar och ormar är bägge duktiga på att fånga skadedjur och gör alltså nytta i naturen.
Själv tycker jag fästingar och älgflugor är mycket otäckare djur…