Friska promenadvindar

Just när hösten är som vackrast blåser det som sjutton!
Jag gillar egentligen vindar, då händer det något, det blir lite omväxlande..
Men, som jag konstaterat tidigare, det är ju omöjligt att fota när träden svajar och löven fladdrar..

Men bilder blir det, vad skulle det annars vara för blogg?

Världens bästa draghund, fast bara när man vill stanna för att fota!

Vackert men sorgligt när löven börjar släppa….

Ett ihärdigt jamande avslöjade vad som hänt…vi hade fått sällskap på promenaden!

Hon får så gärna följa med när vi inte går över starkt trafikerade vägar, men måste hon jama hjärtskärande hela tiden?

Nu är hon helt utslagen efter en för henne oändligt lång promenad

Vilken fjant, vad håller hon på med? undrar Blinka

Jag har så omtänksamma gulliga människor omkring mig, eller hur?

Jag hade alldeles svarta fingrar efter att ha rensat citronslemmisar, nu slipper jag det…i ett litet kuvert låg gummihandskar..

Titta så fina svampar, och händerna är rena..

Avslutar med en liten rar hälsning i min nya lånebok…

Trevlig helg från pörtet!

Gems weekly photochallenge # 38

Tema: ord


(bild från nätet)

“Ett uppmuntrande vänligt ord kan göra under”

Jag älskar ord, hur skulle det annars se ut med tanke på hur mycket jag läser?!?

Orden använder vi för att kommunicera med varandra

Ibland tycker vi att orden tar för stor plats och..

..vi väljer att använda symboler istället för ord….ja och här ser du hur bra det fungerar !

Det är inte alltid så lätt med ord på andra språk

Det finns språk där orden avviker betydligt från andra språk..

“Sanna mina ord

Särskrivna ord är både lustiga och olustiga om du frågar mig

Lustigt eller olustigt, vad tycker du?

En hund lär kunna förstå minst 50 ord, en del hundar förstår upp mot 200 ord och då är det inte betoning eller röstläge eller gester som avgör utan man har testat orden helt neutralt uttalade utan andra åthävor.

Detta var min tolkning av temat ord, klicka på hjärtat så hittar du många fler tolkningar!

Inbillingssjuk???

Alltså, nu blir jag allvarligt oroad över mitt förstånd!
Jag som hållit på att klia mig sönder och samman i flera dagar är helt kli-fri!

Jag fick ju en tid hos doktorn igår eftersom jag slutat ta min blodförtunnande nya medicin som jag trodde orsakade klådan.

Enligt doktorn var det inte alls sannolikt att medicinen orsakade klåda, och i så fall skulle jag även ha drabbats av röda utslag, vilket jag inte hade.
Klådan har flyttat sig runt i kroppen men några utslag har jag inte sett till annat än vanlig hudrodnad där jag kliat för länge. Ibland har det kliat i ögonen, ibland i öronen, ibland mellan tårna, ibland i handflatorna, ibland på skinkorna osv.
Däremot tyckte doktorn att jag var rätt torr i huden och att jag skulle smörja in kroppen minst två gånger om dagen…
Jag bara satt och gapade!
Jag har aldrig använt mig av mycket cremer, av ren lathet tror jag, och eftersom jag inte haft torr eller fnasig hud så har jag inte ens tänkt tanken att efter duschen stå o smörja in mig.
Jo tanken har slagit mig, såtillvida att jag sett andra smörja in sig och konstaterat att oj så jobbigt att behöva hålla på!
Dessutom har jag trott på devisen att börjar man vänja huden vid cremer så börjar huden kräva cremer…
Nähä, fel fel fel, enligt doktorn är det tvärtom ytterst viktigt att smörja in sig och dessutom ännu viktigare i min ålder!
Okej då, det köper jag, att huden torkar mer när man blir äldre..
Så jag fick en stoor flaska med salva som heter Canoderm som jag skulle använda flitigt…

Dessutom skrev hon ut en antihistamin-medicin som heter Desloratadine Actavis (jag bara älskar alla enkla medicinnamn!) som är i tablettform att intas morgon samt kväll vid behov när klåda sätter in.

Och så är klådan bort, puts väck! Försvann lika snabbt som den kom!

Men, istället har jag fått en rejäl förkylning, snorig, ont i halsen, kan klådan ha varit bara en förvarning om en förkylning?
Det har jag aldrig varit med om förut, men är det så så kom jag ju lindrigt undan ändå!

Jag hade några trevliga timmar igår när jag reste till vårdcentralen. Först fick jag egen “limousine” med en minibuss från Ludvika Taxi. Chauffören var en pigg ung och pratglad tjej som jag satt och pratade med hela vägen, och blev avsläppt precis utanför sjukstugan.
Väl därinne kunde jag åter konstatera att det minsann var inte mindre än tre säfsingar där…alltså patienter som kört dit med egen bil…
Vi har numera en facebook-grupp där man kan höra om man kan samåka med någon annan som också ska till VC vid samma tidpunkt.
Problemet är bara att de som åker dit i egen bil inte är med på sociala medierna..

Nu hade jag ju kunnat få åka hem med någon av dem, men eftersom bussen måste bokas minst två timmar innan så vågar man ju inte chansa…
Så jag väntade snällt på den förbeställda bussen hem, denna gång med en chaufför från Vansbro taxi.
Ombyte förnöjer, det visade sig att vi hade flera gemensamma bekanta så även den resan blev en trevlig pratstund.
Jag som laddat med både bok och korsord…

Jag njuter av hösten, alla vackra färger och omväxlingen som ömsom sol och ömsom regn ger i tillvaron.

Men, något bra fotoväder är det inte för det blåser friskt i trädkronorna

Måste ju påpeka det så ni inte går och tror att käringen har blivit darrig på handen!

Vi ska masa oss iväg till biblan idag också, även om djuren inte verkar vara alltför angelägna, två ligger lugnt vid min stol..

Men nog är det bra märkligt, jag bara måste ha ett par tre böcker på lager när helgen närmar sig, annars blir det panik!
För tänk om jag läser ut böckerna jag har eller hemska tanke, tänk om jag inte gillar de böcker jag har hemma!

Exakt likadant var det då jag rökte, jag var tvungen att ha minst ett oöppnat paket cigaretter hemma, helst en hel limpa…

Det var väldans vad mycket jag skrev idag då, kanske var det bara skrivklåda jag drabbats av!

Jag har läst..

Scener ur hjärtat Bokomslag Scener ur hjärtat
Malena Ernman, Svante Thunberg
biografi
Bokförlaget Polaris
2018
225

"Den här historien handlar om mig, min familj och om den kris som drabbade oss. Men det är framför allt en berättelse om krisen som omger och påverkar oss alla. Den handlar om utbrända människor på en utbränd planet där väder, vind och vardag ökar i styrka för varje dag-"
Malena Ernman är en av Sveriges mest älskade sångare och artister, lika känd för sin vinst i Melodifestivalen som för sin internationella operakarriär. Malena har gått sin egen väg. Alltid ot strömmen och nästan alltid med maken Svante vid sin sida.
Tillsammans berättar de i boken om en vardag i upplösning i samband med döttrarna Gretas och Beatas diagnoser. Om kampen för hjälp och upprättelse. Samtidigt som de söker svar framträder en större bild. En bild av en planet som också den går på knäna, på grund av vår ohållbara livsstil. Varför talar ingen om det som sker runtomkring oss? Och vad kan vi göra åt det?
Det handlar om att hålla ihop som människor och samtidigt finna vägen till hållbarhet. Det är det viktiga. Det är hjärtat.

Utdrag ur boken:

"Det är varmt och trångt i skolmatsalen. Ljudnivån är öronbedövande och plötsligt är den där flottiga köttbiten på tallriken inte längre en bit mat. Det är en söndermald muskel från en levande varelse med känslor, medvetande och själ.
Hon gråter och hon vill gå hem, men man får inte gå hem för här i skolmatsalen så måste man äta döda djur och prata om märkeskläder, smink och mobiler. Man ska ta en tallrik full med mat, säga att det är jätteäckligt och peta lite lagom i den innan man slänger allt i soppåsen - utan att signalera nån autism eller anorexia eller nåt annat jobbigt."

"Ray Kurzweil är utvecklingschef på Google och påstår att ett barn utrustat med en smartphone som lever på den afrikanska landsbygden har tillgång till mer information än vad den amerikanska presidenten hade för bara 20 år sedan. Vi upplever mer, vi känner mer, vi tycker mer. På sociala medier debatterar vi samhällsfrågor i en hastighet som får 1990-talet att framstå som det gamla bondesamhället.
Ingenting får vila, allt ska polariseras och ställas på sin spets."

Du läser den här boken på ett kick, men det tar betydligt längre innan du börjar smälta vad du nyss läst. För det är en furiös Malena som står vid katedern och pekar med hela handen. Hon kräver förändring, här och nu!
Boken är en enda stor käftsmäll och vi bör skämmas, varenda en av oss, som inte gör något som inte bryr oss som inte tycker att det handlar om oss...

Malenas beskrivning av familjens vardag med två barn med diagnoser är så förfärlig läsning så jag inte vet hur jag ska tackla det. Så illa samhället är förberett för att ta hand om de som far illa. Du ska vara frisk, stark och ha en auktoritet för att orka kämpa.

Jag har läst kritiker som tycker att boken är spretig.
Må så vara, för det är livet också! Och den här boken handlar om livet, hur vi tar hand om oss själva, varandra och hur vi har lyckats förstöra den enda planet vi kan leva på.

Ska du bara läsa en bok i år, läs den här!