Vitsippsfrossa

Varning:
Hela detta inlägg är tillägnat vitsippan, Anemone Nemorosa

Vi startar vitsippsrallyt hemifrån och Daniel är genast med på noterna, luktar och sniffar, dessa vita blommor ska vi följa!

Hela kalhyggsområdet är vitprickigt och faktiskt….nästan vackert :mrgreen: !

Ingen mobbning i vitsippsvärlden, lila och rosa och vita, alla trivs tillsammans i den bästa av världar!

“Jamen så kom då slökorv, så brant är inte backen!”

Nu dyker vi in i skogen där skuggorna leker med solens strålar

Allra finaste hundrumpan visar vägen

Det är viktigt att välja rätt dag för den här ljuvliga vårpromenaden, vitsipporna ska ha vuxit sig stora och maffiga, vädret ska vara rätt, inte direkt sol men inte heller mulet, ja det är mycket som ska stämma för att upplevelsen av vitsippehavet ska bli optimalt.

Det lyckades vi otroligt bra med i år!

Frossan är över, men skönheten vitsipporna skänker består ett litet tag till, redan nu börjar..

harsyreblomman ta över, oansenlig kan tyckas men i stora mängder är den lika fin, och dessutom god att äta!

Jag har läst..

Brev från en klostercell - Längtan efter det heliga Book Cover Brev från en klostercell - Längtan efter det heliga
Hans Gunnar Adén
Carlsson Bokförlag
2017
190

Hans Gunnar Adén gjorde allvar av en mångårig dröm. Han fattade ett stort beslut och lämnade en trygg karriär som internationell tjänsteman. Vid 33 års ålder gick han i kloster. Inte mindre märkligt: Efter 12 år som munk återgick han till ett vanligt liv.Hans Gunnar Adén tillbringade två år i ett benediktinkloster i Belgien och tio år i ett cistercienskloster på en ö utanför Cannes, ett av de strängaste klostren i katolska kyrkan där munkarna lever avskilt och i total tystnad förutom en stund på söndagseftermiddagen. En gång i veckan läser en av bröderna upp vad som hänt i världen, det vill säga vad man skrivit i den katolska tidningen La Croix. Det är ett liv fyllt av bön och arbete där det viktigaste är att finna Gud.När Hans Gunnar Adén lämnade klostret 1993 vidtog en svår tid. Han var 45 år, flyttade till Tyskland, säsongsjobbade som bland annat diskare och snöröjare tills han bestämde sig för att söka sig tillbaka till det förvärvsliv han hade övergivit.Detta är hans berättelse, en existentiell och självutlämnande text mestadels utgående från hans brev och dagboksanteckningar under dessa 12 år i kloster.
Hans Gunnar Adén har varit verksam som svensk diplomat i Frankrike, Ryssland och Ukraina. Under åren 20062010 var han Sveriges ambassadör i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Han anses vara en av våra främsta Kaukasien- och Rysslandskännare.

Utdrag ur boken:
"Tystnaden är vår ordens huvudsak...Vår kongregations särmärke är en anda av ensamhet, bön, iakttagande av regeln och förakt för världen. Syftet med vårt ensamhet är att leva ett övernaturligt liv, med Jesus, i Gud."

"Klosterlivet syftar till en förvandling och fulländning av hela människan. Vi är ju skapade till Guds avbild, och det gäller att återställa den likheten, som till stor del gått förlorad genom arvssynden."

Så är jag då här o petar i det allra heligaste, jag som inte är troende och som inte ägnat många timmar av mitt liv till att fundera på religionen och vår allsmäktiga...
Men bara att se omslaget där en snygg munk med ett svagt leende påminner om prästen i Törnfåglarna (Richard Chamberlain) blir jag självklart nyfiken, hur hänger det här ihop?

Jag är alltså inte så intresserad av olika trossamfund och skillnader mellan dem utan mer av det världsfrånvända livet i ett kloster, även om det förstås i mångt och mycket inte alls är världsfrånvänt, det tvättas och sys, lagas mat och bakas, städas, sås och skördas och allt där emellan. Bara utan att yttra ett ord!
Och precis som i vår materiella värld så förekommer samma schismer och problem mellan människor som inte alltid kan komma överens.
Själv är jag ingen sökare men jag kan alltså inte låta bli att känna en fascination för dem som den smala vägen vandrar, antingen den bär eller inte.
Lättläst, intressant, annorlunda. Varför inte glutta in i en värld som få människor någonsin har tillgång till

Hos doktorn

Igår hade jag tid hos doktorn, en årlig kontroll med provtagning för att se att mina värden är vettiga, såsom jag gjort varje år sedan jag fick min tia för sex år sedan och fick igång mitt “tablettmissbruk” på 9 piller om dagen…

Det här besöket blev dock minnesvärt…av olika anledningar..
Jag hade skrivit upp lite frågor jag hade, bl.a har jag upplevt klåda och torrhosta, symptom jag aldrig tidigare haft och som jag kanske misstänkte berodde på någon medicin.
Jag ville också gärna spörja om det inte fanns någonting att tillgå som kunde lindra min artros, för just nu är vänsterhanden i stort sett obrukbar…

Likaså hade jag skrivit upp att jag skulle fråga vem som kunde hjälpa mig att kolla upp några födelsemärken. Dels har de vuxit sig större, dels sitter de så himla tokigt till, en under bröstet precis vid behå-sömmen och en precis vid byxlinningen…

Jag hann hälsa på doktorn och sitta ner, ta fram min lapp, då utbrister doktorn:
“Nej nej nej, listor är det värsta jag vet, vad står det på listan, jag har inte tid för så många frågeställningar!”
Lite snabbt rabblade jag upp vad jag skrivit, och då säger doktorn: “Okej, nu får du välja en sak, en enda sak. Något mer har vi inte tid för! Då får du beställa ny läkartid för de andra besvären…”

Jag såg nog ut som ett levande frågetecken, sen började hjärnan gå på högvarv och jag svarade: “Då tittar vi på födelsemärkena, men jag kan väl ändå få höra resultatet på mina prover, om de var okej?”

-“Nej, du valde ju inte årskontrollen utan födelsemärkena” utbrast doktorn och lät mer som en general än som en sympatisk doktor..

Jag tog av mig kläderna, doktorn tittade och konstaterade att det förmodligen inte var någon fara men det ena var lite missfärgat så det kanske var lika bra att ta bort det…
“Jag kan göra det idag, men, bara mellan patienterna. I så fall får du ligga här och vänta medan jag tar andra patienter och så kommer jag in när jag hinner mellan patienterna”

Jag svarade att min buss inte gick på flera timmar så jag hade gott om tid..

Jag blev placerad i ett rum dit en sköterska kom för att förbereda mig för ingreppet och sen kom doktorn och gav bedövningssprutor.
Därefter låg jag och väntade kanske en kvart o sen började proceduren att med skalpell skära loss födelsemärkena och sedan sy ihop såren.

Så långt allt väl, men, jag har aldrig varit med om att doktorn har så bråttom att det inte finns tid ens för en fem minuters konsultation om patientens hälsoläge!
Min kropp hänger ju liksom ihop, liksom mina krämpor, ska jag då ha klippkort till doktorn varje vecka för att ta upp dennas tid fem minuter per gång, det blir ju varken hackat eller malet!

Ja man lär så länge man lever sägs det, och nu fick jag verkligen lära mig att inte ta upp den dyrbara doktorns tid med en massa bagateller…

Jag hann med en trevlig promenad i ett vårfagert Sunnansjö

en ort man annars bara passerar förbi

och avslutade med en fika på uteserveringen hos Marias salong och present innan jag i ensamt majestät fick hela bussen hem för mig själv..

Olika världar…

Igår klättrade jag uppför klinten, det var varmt, disigt och soligt. Och grönt, om man tittar på barrträden….

Idag åkte jag till vårdcentralen fyra mil österut….
Där var det varmt och soligt,….och grönt… i björkarna 8-O

Idag såg jag knoppande liljekonvaljer i Sunnansjö…

När jag kom hem gick jag upp och tittade på mitt liljekonvaljställe….lite skillnad! :lol:

Nog är det otroligt hur stor skillnaden är när det inte är större avstånd än så…

Men oavsett grad av grönska, våren har kommit även till Säfsen och inatt sov jag med öppet fönster första gången för säsongen!

Vad doktorn sa och gjorde…det återkommer jag till under helgen

Trevlig helg till dig som tittar in!

Older posts «