Jag har läst..

Hemkunskap Book Cover Hemkunskap
Mathias Dahlgren
kokbok
Bonnier fakta
2016
120

Glöm skolans lektioner i hemkunskap!
Lär dig Mathias Dahlgrens hemkunskap för vuxna och matlagningen blir roligare, enklare - och din mat godare. Mathias är stjärnkocken som gjort sig ett namn för sina raffinerat enkla rätter i fine dining-miljö, men han har också en stadig slev i vardagskastrullen. Han vet vad som går bra att laga hemma, vilka tekniker man ska använda, hur man planerar, förbereder, kombinerar, smaksätter och lagar smarta rätter med schysta råvaror och en och annan himmelsk soppa på spik.
I bokens fyra kapitel står 20 minuter för det snabba men välkomponerade, 40 minuter för middagar med enkel dessert att göra de dagar det finns lite mer tid. 120 minuter eller mer för basrecepten och långkoken som ger grunden till en stressfri vardag vid spisen och Sött som funkar hemma för enkla bakverk och sötsaker.

Bokens allra bästa mening lyder:
"Hur eftersträvansvärt är ett långt liv om förutsättningen är daglig kulinarisk självspäkning?"

Jag läser intresserat om framtidens mat, och ställer frågan: Måste maten vara - antingen god - eller nyttig?

Den här boken hade inte mitt bibliotek köpt in, men jag var så nyfiken på den att jag gjorde ett fjärrlån för att få tag på den. Jag fick vänta flera veckor, frågan var om det var värt väntan?
Tyvärr Mathias, jag tyckte inte det...
Boken är trendig, modern, med foton från folkvimlet på gator och torg, med handskrivna rubriker tvärs över sidorna, med mjuka pärmar, men innehållsmässigt?

Jag förväntade mig mer...
Recepten är säkert väldigt innovativa, på 20 minuter svänger du ihop sotad gurka med bläckfisk, dock inte om du bor där jag bor...
Du behöver tillgång både till delikatessaffärer och du behöver definitivt ha tillgång till en fet plånbok för att ha råd att handla hem patanegra-skinka, bonitofilé, rådjursfilé, vit misopasta, hälleflundra osv.
Bor du i storstaden och har saluhallar att tillgå, okej, då kan jag begripa, men för oss vanliga dödliga, i synnerhet på landsbygden, var detta bara en flashig yta. vi lever liksom i skilda världar..

Inte heller hittar jag tänket om matsvinn, om att ta reda på rester, om vikten av närproducerat och ekologiskt, kanske är det uttjatat, vad vet jag...

För mig handlar hemkunskap om att ta tillvara på råvaror på bästa sätt, tillaga dem med kärlek och andra kryddor, att tänka på miljön och att ta tillvara på rester...det får jag lära mig på annat vis.

Smidig som ett kylskåp..

Jag bjussar på mig själv och berättar vad som hände mig igår…

Jag har som vana att lägga ut överblivna grönsaker och frukter till rådjuren som går här kring gården…
Nu då det ligger ett snötäcke har jag inte plumsat in i skogen som annars, utan tänkt att jag kollar var rådjuren passerar vägen och lägger maten där…
Tanken var god igår, jag såg var rådjuren hade gått, tog fram min påse med grönsaker, vände påsen upp och ner och liksom kastade innehållet en bit från vägen…
problemet var bara att påsen också for iväg….och det såg inte så trevligt ut..
Därför klev jag med ena benet ut i vägkanten för att plocka upp påsen…men…hoppsan, benet sjönk rakt igenom snön, ända ner till ljumsken!
Där stod jag…med ett ben fast i snön och det andra med knäet böjt uppe på vägen..

Nå, för att komma loss fick jag liksom vända och vrida på min lekamen, alltså i klartext fick jag lägga mig ner på mage och rulla runt samtidigt som jag drar upp benet som satt fast..
Det gick riktigt bra, och ingen såg mig…ja förutom Blinka då som såg ut som ett levande frågetecken…
Men, något hände när jag vred mig som en mask, det knäppte till i ryggen och idag har det känts sådär i slutryggen…

Men igår fortsatte vi vår promenad som om ingenting hänt, kanske stod jag en stund längre än vanligt och beundrade utsikten..

Blinka hade fullt upp med att läsa alla tidningar som kommit ut sen sist vi gick här

Och nu kan jag ju inte låta bli att visa vägen ner på byn igen…för femtielfte gången… jag vet, men är ju så himla tjusigt nu!

Visst börjar man ana hur härligt det kan vara i mars när solen värmer

vyn med den fina gärdesgården vid Susannes ostkoja

Det är nästan lite läskigt hur mycket all snö ljudisolerar! Jag brukar höra på långt håll när bilar närmar sig, nu hör man ingenting innan fordonen passerar, samtidigt är det ju så skönt med tystnaden!

Så fort vi kommit över stora vägen så släpper jag lös Blinka så hon får gå och sniffa och sniffa och sniffa…

Nu ska jag överraska och avsluta det här inlägget med något heelt annat!

Jag har nämligen gått på en reklamkupp och köpt mig en sweeper-borste!
Så här ser mina mattor ut allt som oftast, djuren ligger och gosar på dem och lämnar efter sig ett helt fågelbo..

Borsten har mjuka piggar av plast som snabbt befriar mattorna från alla djurhår, fort går det och man slipper plocka fram dammsugaren!
Jag är nöjd med köpet, men, en sopskyffel är nödvändig för att kunna få upp dammet och pälsen.
Vill du ser hur det fungerar, kolla här

Tema: lämplig

Tema: lämplig

I rådande väderlek är det mest lämpliga transportmedlet en spark!

Några har funnit det lämpligt att sätta ner rumpan på en parkbänk men det skulle jag nog inte välja denna årstid!

Jag har läst..

Allvarligt talat Book Cover Allvarligt talat
Lena Andersson
filosofi
Natur & Kultur
2015
199

I två omgångar har Lena Andersson deltagit i Sveriges Radios programserie "Allvarligt talat" och tillsammans med PO Enquist respektive Horace Engdahl svarat på lyssnarnas frågor i existentiella frågor.
Bland annat om hur man bör förhålla sig till döden, om huruvida man måste älska sina föräldrar och om potatisen är en varelse eller inte.
Denna bok innehåller Lena Anderssons alla svar.
Det är tankeväckande, stärkande och roande läsning.

Utdrag ur boken:
-"Varför är jag rädd för lyckan?" Man kan vara rädd för lyckan av många skäl, Ett av dem är att man vill vara på botten för att slippa hamna där.
Jag tror inte att någon är rädd för lycka egentligen, utan för att mista den. Det är förfärligt att mista sin lycka. Men med den lycka man själv skapar åt sig och som inte kräver andras inblandning är risken nästan försumbar.

"-Gör man bäst i att bli en egoist som skärmar av allt elände för att kunna se framåt utan att känna sig hjälplös. Hur kan det gå ihop, det egna livet och den stora världen?"

Detta var högst intressant läsning. Jag har tidigare läst Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" och den föll mig inte på läppen.
När jag sett henne i olika tv-program har jag uppfattat henne som allvarlig och tråkig, en person utan karisma.
Kanske ska jag omvärdera henne, i alla fall hennes förmåga att dissekera och tydliggöra svåra frågeställningar.
Hur man än vrider och vänder på vissa frågor så har man ändå ändan bak...men man behöver ändå fundera och kanske ta ställning till vad man själv tycker och varför.

I förordet skriver hon själv att
"Det är olyckligt om sådana här frågor fastnar i terapirummen eller predikstolarna, och om man genom att inte ta sig an dem i offentligheten underblåser ideér om att vi gör bäst i att låta bli- Att förnuftet inte för oss fram till visshet och absolut förståelse betyder inte att vi bara ska följa känslan, odla den intellektuella lättjan eller bejaka dunklet och mystiken."

Det finns en bok till i samma ämne, jag kommer definitivt att läsa den också!

Older posts «