Hundra år…minst!

Ja så känner jag mig nuförtiden, jag är stelare än ett kylskåp, en telefonstolpe, ja kalla det vad du vill!
Varför? Jo dels är min kropp rätt söndervärkt av artros, men, huvudanledningen stavas: SKITVINTER!
Jag vill ju kunna susa fram på sparken, ta långa lugna sparktag, stå upp och gliiiida fram i snön…
Som denna vinter ser ut står min stackars kompis och rostar på gården.. snorhalt efter alla temperaturväxlingar men ändå fullt med grus och sand under ett tunt snölager.
Min gång blir stel, jag spänner hela kroppen, tar inte ut stegen utan trippar fram som en pingvin.. och det gillar inte min rygg!

Igår kväll när jag tittade på Ninja Warriors, ett av mina favoritprogram sedan många år tillbaka då jag satt och tittade på den amerikanska upplagan mitt i nätterna, så försökte jag samtidigt blidka kroppen.
Bara att komma ner på golvet och lägga mig på rygg på min spikmatta var en ren parodi, den är smal, hal, och….stickig! Att få min breda lekamen exakt rätt placerad när man inte kan hålla i med händerna utan att bli genomborrad av “spikarna” tog en hel reklampaus…
Sen, upp med benen på fåtöljen för att avlasta slutryggen där värken och stelheten är som värst.
Där låg jag helt utslagen en stund innan jag försiktigt försökte börja töja och stretcha…

Idag känner jag mig som om en bulldozer kört över mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka, men efter några koppar kaffe hoppas jag vara som ny, beredd för en ny arbetsdag på loppis!
Där mår faktiskt kroppen utmärkt, jag sitter inte en minut men står inte heller still utan pysslar och plockar på ett sätt som kroppen mår bara bra av!
För att inte tala om alla trevliga möten med människor som ger en energiboost!

Såhär skulle man göra..

Många är gångerna då jag heligt lovat mig själv att bli som min hund..
När jag på morgonen ska trä på henne halsbandet så blir det en signal upp i hennes hjärna: stretching!
Hon töjer och sträcker först frambenen, sedan bakbenen, länge och noggrant, vilken klok hund, allt medan jag står där och håller i ett tomt koppel ..
Katter är ju experter på detta, men min hund är faktiskt ännu duktigare, och oavsett om jag någon gång skulle ha lite bråttom så lugnar jag mig och låter henne utföra det som hennes kropp talar om att hon behöver, tänk om jag vore lika klok!

livetarkort

Upp med rumpan från stolen nu Paula, ha en fin fredag!

Jag har läst..

Bli den första att gilla
Tillbaka till Hope River Book Cover Tillbaka till Hope River
Patricia Harman
Historiska media
2015
425

West Virginia 1934
Sjuksköterskan Becky Myers oroar sig för sin arbetsgivare, doktor Blum.
Det senaste året har han förlorat sitt hus, sin praktik och sin hustru. Och nu verkar han även ha mist förståndet. I hopp om att Blum ska bli frisk återvänder de till det lilla samhället Hope River, där gemensamma vännen och barnmorskan Patience Murphy bor.
I Hope River möts de av fattigdom och arbetslöshet. Behovet av en sjuksköterska är skriande, och Becky kämpar för att skaffa mat på bordet och tak över huvudet.
Med stor mänsklig värme skildras livet i den avlägsna dalgången, hur Becky försöker återuppväcka doktor Blums livsgnista - och samtidigt sin egen tro på kärleken.

Boken är en uppföljare till tidigare utgivna "Barnmorskan i Hope River".

Den här berättelsen tycker jag är svår att recensera. Den är varmhjärtad, påminner lite om "Lilla huset på prärien", naivt skriven men med humor.
Mycket av handlingen känns autentiskt medan annat känns som rena fantasier utan minsta verklighetsanknytning.
Doktor Blums häpnadväckande sjukdomsbild och plötsliga tillfrisknande är exempel på ganska osannolika beteenden, men i bokens värld är ju allt möjligt.
Som läsupplevelse är jag dock inte särskilt imponerad, betyget blir därför ganska blygsamt

Överraskning i postlådan!

Vilket mörker!

1-P1000884

Evinnerliga regn och rusk, så här ser det ut när vi går ut på gården efter klockan sex. Snart är vattenpussarna så stora att Blinka kan simma i dem…

1-P1000880

Svampsäsongen har kommit igång, fyndet gjorde jag utanför mitt hus på gräsmattan som alldeles grön tittar fram!

1-P1000888

På hemväg från dagens byatur, så här ser skoterleden ut…ojne vojne
Men, tro mig, när statistikerna ser tillbaka på årets vinter så har den varit perfekt, för slår man ihop tre veckors sträng kyla och sedan tre veckors plusgrader och tö, så blir ju medeltalet helt perfekt. Precis som om du stoppar ner foten i en hink iskallt vatten och den andra i skållande hett vatten och borde tycka det kändes alldeles lagom varmt!

1-P1000887

Så kommer jag hem, går till postlådan och hittar ….????

1-P1000886

Blir man glad eller blir man glad??
En god nätvän, Mat-Mia, har överraskat mig totalt och skickat mig kaffeost!
Hon visade mig förut att hon varit och handlat i finska affären, massor av finska specialiteter, jag måste ha uttryckt ett visst mått av avundsjuka, eller vad tror ni?

1-P1000889

Det blev en högtidsstund kan jag lova!
Kaffeosten som är vanlig i norr, både i Finland och Sverige, görs på bara mjölk och löpe som får stelna och sedan gräddas i ugn.
Sedan doppar man bitarna i kaffet och sörplar njutningsfullt i sig!
Ärligt talat, visst smakar det bra, men det bästa är ju den höga nostalgifaktorn! Jag har nog inte ätit kaffeost sedan jag var barn!
På den tiden drack jag inte kaffe utan smakade osten som den var, och det mest spännande var att den gnisslade mellan tänderna!

Så hjärtligt tack för nostalgikicken Mia!

Tema: kreativitet

Tisdagstema: kreativitet

1-temakreativitet

Födelsedagsfirande!
Mitt barnbarnsbarn Vanessa fyller 4 år och tar en liten paus mitt i kreativiteten bland födelsedagspresenterna….

Flera temafoton hittar du här

Sida 1 av 59112345...102030...Sista »