Påskhälsning från pörtet

Den som ligger o drar sig i sängen på mornarna under påsken kallas:
Skärtorsdagen — SkärKusen
Långfredagen — LångLaten
Påskafton — SketStaken
Påskdagen — PåskLoska
Annandagpåsk — AnnandagsKnös

Jag ska sträva efter att uppnå samtliga öknamn…
För jag ska bara vara här hemma och lulla runt, äta gott, strosa ute i vårsolen och bara försöka må bra…

Jag har nu bott i min nya lya en månad och trivs utmärkt.
Men, förändringen i min livssituation är stor och jag behöver tid att smälta och bearbeta det som hänt.

Jag vänder fortfarande in och ut på mig själv för att försöka förstå…och därför vill jag helst bara vara hemma med min lilla flock i helgen.
Samtidigt kommer jag dagligen i kontakt med människoöden långt värre än mitt,herregud, ingen har dött eller blivit allvarligt sjuk, jag behöver placera allt i rätt perspektiv och ändå samtidigt tillåta mig själv att vara låg och att erkänna de känslor jag inte kan bortse ifrån just nu.

pask3

Ha en fin påskhelg, hoppas du får tid och möjlighet att strosa utomhus i solljuset, att umgås, att äta gott och att koppla av.

visdom8

Jag har läst..

Idag visades en tv-intervju med författaren hos Malou i Efter tio på TV4
Den intervjun gjorde hennes historia ännu mer absurd och otrolig!
Kolla in den på TV4-play och läs boken, man upphör aldrig att förvånas!

Alltid för er – en sann historia av Gunilla Lindh & Cecilia Berglund

lindh

Min man och jag var lyckligt gifta.
Vårt liv bestod av mycket arbete, rikt umgänge, resor, vandringar i Alperna och operakvällar.
Livet var bekymmerslöst.
Problemen i vår relation började när jag upptäckte att vår äldste son var annorlunda.
Under loppet av nio månader slogs mitt liv i spillror. Alla våra tre barn diagnostiserades med autism, utvecklingsförsening till följd av en ytterst ovanlig genmutation med endast tre kända fall i världen.
Min man lämnade mig och barnen för ett nytt liv utan oss i Tyskland. Han ville som han sa “köra Porsche igen”.
Mamma avled i bukhinnecancer och pappa drabbades av en allvarlig sjukdom. Jag förlorade nästan fotfästet.
Det här är min berättelse.

Utdrag ur boken:
“Vi firade dagen hos min syster med familj. Det var den värsta julaftonen i hela mitt liv. Inte nog med allt som redan hänt. Två dagar före julafton på Ludwigs femårsdag hade pappa fått besked om att han hade elkartad prostatacancer. Jaha, tänkte jag, det också. Jag var uppgiven och kände att det regnade lyckor över mig. När skulle pappa dö? Jag orkade inte ta till mig informationen. Mamma, Friedrich och nu pappa? Alla skulle dö eller försvinna. Jag började rannsaka mig själv från mitt allra innersta. Mamma hade jag kunnat tvinga till doktorn tidigare. Skulle det ha räddat henne? Skulle jag ha flyttat med Friedrich redan då han första gången föreslog att vi skulle flytta till Tyskland? Läkarna hade kanske kunnat hjälpa Oscar bättre där? Skulle jag ha rest till USA för att få hjälp med barnen? Skulle jag ha ringt Astrid Lindgrens Barnsjukhus flera gånger om dagen eller kanske gått upp och satt mig där och väntat? Skulle jag ha googlat om autism hela nätterna? Vem hade jag varit gift med? Hur kunde Friedrich förändras så? Hade jag gjort allt fel, från början till slut?”

Ja oavsett hur ens egen tillvaro ter sig så ger ju denna berättelse en hel del perspektiv.
En totalt osannolik situation att alla ens barn drabbas av en ärftlig sjukdom som är mycket grav och påverkar hela livet så att barnen aldrig kommer att kunna klara sig själva i ett vuxenliv.
Att som kvinna missta sig så totalt på den person man gift sig med, och att den personen har mage att plocka ihop sitt pick och pack och dra?
Vilken kvinna som helst blir en tigrinna i sin strävan att beskydda sina barn från allt ont och se till att de får allt de behöver i form av stödinsatser och läkarhjälp.
Men nog kan det tyckas att denna kvinna fått betydligt mer än sin beskärda del.

“Vi kommer aldrig att vara en vanlig familj. Min son har ett IQ på 62. Du lever i en drömvärld som ordnar barnkalas till barn som inte ens vet att de fyller år eller hur gamla de är. It´s like having a goat and a crocodile at home. That´s how much they understand”.

Det är synd om en man som är så ynklig och liten att han uttalar sig på det viset. Jag tror barnen har det mycket bättre utan hans närvaro i sina liv.
Mitt betyg ***

Bestigning till toppen

Den blev av betydligt snarare än jag avsett, klättringen upp till toppen

0414c

Redan när jag kom ut genom dörren i morse kändes det positivt i kroppen.
Solen sken och det var lätt att andas, så jag började gå..

0414d

..istället för att fortsätta vägen uppför så valde jag att gå ut på det gamla hygget.
Hur många djur kan du se? Rätt svar: 2, klart att Torsten är med!

0414f

Nu när jag traskat uppför på hygget en stund märker jag att det inte är så långt kvar till toppen.
Om du tittar nere i höger hörnet ser du lutningen, den är ganska rejäl.

0414h

Och vips, nu är vi uppe! Bästa tidpunkten att se utsikten är nu innan lövverket lägger sig som en grön vägg och skymmer byn där nere.

0414a

På nervägen möter vi en nyfiken kompis..

0414i

Blinka tar gärna upp jakten en stund medan Torsten är ganska ointresserad och mera angelägen att komma hem och få frukost!

Kanske bör man tänka på att ta med mobilen även på morgonpromenaden? :lol: Nu lämnade jag den på laddning för jag skulle ju bara gå på vägen :-D men den här tanten kan få nya ideér i skallen och att gå och bryta benet halvvägs upp på berget är nog ingen bra upplevelse, i synnerhet om man inte kan påkalla hjälp….

godmorgon

..det blev en något försenad frukost idag, men den smakade desto bättre för både två- och fyrbeningarna

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Svar: Klockan förstås,
fast, lite så känns det för mig om mornarna!

Jag går och går uppför berget, försöker verkligen tvinga mig ända upp oavsett graden av trötthet i kroppen.
För jag vet, när jag väl kommit ända upp så är jag mäkta stolt, står en stund och flåsar, (nej, märker ingen skillnad på konditionen) och sen kan jag lugnt börja rulla nerför..

0413d

..fast, i ärlighetens namn, det finns en bra bit kvar att klättra om man vill ända upp på toppen!
Både Blinka och Torsten försöker locka mig vidare upp men jag är envis som en gammal mulåsna och muttrar att jag inte kliver upp på den smala klätterstigen innan sista snön försvunnit!

0413b

Torsten, han tycker han har varit extremt duktig som följt med hela vägen så han pustar ut en stund

Vårvärmen fortsätter att gäcka, när man tittar ut kan det se hur skönt och varmt och soligt ut som helst, men si, väl ute får man uppleva den verkligheten, och där är det kallt, blåser och är allmänt omysigt.
I år har jag valt att inte delta i utmaningen “Vårtecken” och gladast är nog jag, för det är inte mycket till vårtecken jag kan bjuda på än så länge.

På kvällarna kämpar vi om läsfåtöljen, katterna, hunden och jag..

0413a
Här har Blinka hunnit först och nu sitter hon och tittar på Veterinärerna, där en Jack Russell-tik är nyförlöst med kejsarsnitt och de små valparna gnyr ynkligt vilket fick Blinka helt ifrån sig, hon koncentrerar sig maximalt på vad som händer och sker i rutan!
Tack och lov klarade alla 7 valpar pärsen …

Nu är det inte långt borta innan vi lyfter mot Blåkulla, ha en fin vecka du som tittar in!

monalisa

Sida 1 av 47512345...102030...Sista »