Kaneltimmen av Jane Morén
De blir fler och fler men du ser dem sällan. De finns i skymningslandet bakom dörrar i de gamla gränderna.
De som nästan har levt färdigt sina liv, de som har minnena inom sig och väggarna fulla av barndomens bilder. dHär finns längtan, ensamhet och oro. Men också förväntan och stillsam förnöjsamhet.
Din ledsagare in i gränderna är en timvikarie i hemtjänsten i början av 2000-talets Stockholm.
Hon berättar om ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför.
Den här berättelsen är skönlitterär, alltså ingen dokumentär vilket man nog gärna skulle vilja tro.
Detta är nämligen en helt underbar bok. Den tar dig verkligen med på en resa hos dem du sällan ser. Miljön är detaljerat beskriven,jag kliver med in i vardagsrummet med plyschgardiner eller i köket bland pelargonerna, karaktärerna är trots att de är så korta mycket bra levandegjorda.
Jag har aldrig själv jobbat inom vården, men jag har vänner som jobbar inom hemtjänsten och jag tror att de med ett leende kan känna igen sig. Det hoppas jag, för denna timvikarie har känsla och respekt för de gamla, hon vill göra ett bra jobb och hon har empati.
Alla har vi någon eller flera gamla människor omkring oss, släktingar, vänner och bekanta, kanske grannar. I vår trappa bor en farbror som har hemtjänst. Han är världens gladaste gubbe, hans skratt rungar genom golvet rakt upp till oss och maken och jag ler.
Så vill jag också bli, den tanten som alla på hemtjänsten slåss om att få åka till för hon är så fryntlig!
Jag kan bara hoppas…att jag blir den tanten och att hemtjänsten fortfarande har underbara medmänskliga medarbetare…när det blir dags..
Mitt betyg blir full pott ****
Skrivet i Läst den 8 February, 2010 kl 14:24
4 Kommentarer »
Först vill jag tacka för alla uppmuntrande ord inför mitt tandläkarbesök!
Dom hjälpte, jag klarade det med bravur!
Sörjan jag fick att dricka som skulle göra mig lite dåsig och lugn hade nog inte hunnit verka när tanden drogs ut men jag fick ju bedövning och denna gång inträffade inga komplikationer som förrförra året då tanden som skulle ut splittrades i bitar…
Däremot var jag inte “talbar” efteråt enligt min kära make, jag somnade sött i bilen och väl hemkommen kröp jag ner mellan lakanen och sov i tre timmar!
Enligt Hasse snarkade jag innan huvudet hann landa på kudden….
Bara en värktablett behövdes under eftermiddagen, o idag är det bara lite ömhet kvar.
Nu återstår dessvärre ett nytt besök nästa fredag, då ska en trasig tand lappas, men det gör mig inte lika nervös.
Genrep kallade jag inlägget, och det betyder för mig förstås genrep inför den stundande OS-festen som börjar nästa fredag!
Ikväll och imorgon tävlar våra olympiska medaljhopp i längdåkning, hela världeliten är inte på plats, men ändå känner jag att det börjar pirra i magen inför de verkliga dusterna som står för dörren!
Min kära dotter gillar att byta stil, ibland när vi inte setts på ett tag känner jag knappt igen henne om vi möts någon annanstans än hemma!
Här är senaste looken, visst är den häftig! Hade jag varit tjugo år yngre hade jag hakat på det rosa temat, haha!
Sol har utlovats i helgen så jag hoppas det blir några sköna promenader ute på sjön ifall nu skoteråkarna varit där och kört efter senaste snöfallen så det finns spår att gå i.
Trevlig helg på er alla goa vänner!
Skrivet i Bloggen den 5 February, 2010 kl 16:54
17 Kommentarer »
Jag har förstått att det råder en viss nyfikenhet kring farmen där jag sitter och leker om dagarna…
Nu har jag lekt paparazzi och tagit några snapshots från min farm “exclusively for You”
Håll till godo!
här syns den omtalade “röran” på min farm, dvs. djuren strövar och betar fria. De rör sig fritt så när jag hälsar på om morgnarna brukar jag hitta grisarna hos hästarna och kaniner hos kossorna….sånt gillar jag!
Paulas pörte, här bor jag!
Jag har nyligen öppnat en lanthandel
där ska jag sälja dessa paprikor som nu är färdiga att skördas!
Det må vara full snöstorm utanför fönstret, men vad gör det, på farmen kan jag sätta mig under körsbärsträden och bara njuta!
“Som en åsna mellan två hötappar” Ordpråket stämmer ju!
Nu har ni fått se lite av min farm, den växer och frodas och här råder ständig sommar! Men fördelen är att här slipper man svettas fast solen gassar, hihi
Maken åkte igår till Stockholm. Goaste svärmor har varit riktigt dålig, och nu ville Hasse och hans syskon ha ett möte med ansvarig läkare. Vilka åtgärder ska man sätta in och vilka inte när det gäller en gammal människa som “inte vill”. Hon vill inte äta eller dricka och inte ha dropp. För ett par dagar sedan fick hon en blodtransfusion och var nu riktigt pigg när maken besökte henne idag. Men visst är det ju lite “konstgjord andning” när kroppen börjar säga ifrån.
Nu får vi vänta och se hur länge hon håller sig pigg, men man räknar med att hon kommer att behöva fler blodtransfusioner framöver…
Jag hoppas att vädret inte är lika illa hela vägen hem, för hos oss har det fallit ett par decimeter nysnö och blåsten gör att snön ligger i drivor mitt ute på vägen.
Pulsade fram med lilla Blinka som faktiskt ser ut att njuta av busvädret. Loppan är med Hasse, o tur det, för det hade varit jobbigt med två hundar i koppel som det nu ser ut.
Hoppas nu att plogbilarna sköter sitt jobb innan vi ska ge oss av till tandis tidigt i morgon bitti….
Nu när jag är mentalt förberedd så det vore snopet att bli insnöad…
Mycket olyckor och avåkningar rapporteras, hoppas ni slipper ta bilen!
Skrivet i Bloggen den 3 February, 2010 kl 15:01
16 Kommentarer »
I morse blev det en ny typ av bassängträning för finnkäringen!
När jag hade duschat och begav mig till bassängen var det smockfullt !
Jag räknade till åtta guppande huvuden, jag var alltså nummer nio, och åtta är maxantalet som får plats i bassängen…
Det var ju lätt att räkna ut att alla platser vid bassängkanterna var upptagna så för mig återstod bara att bege mig till djupa sidan där det förstås var tomt.
Och det är ju bra för en som mäter ca 157 cm över havet…
Men hellre det än trängas bland dom andra, på köpet fick jag uppfinna nya rörelser, mestadels bestod dom av att trampa vatten, haha
Efter 45 minuter var jag ganska mör i benen kan jag säga.
Trots att jag vet att de flesta av er inte vill se en endaste vintervy till så prackar jag på några, vem vet när vi och om vi får en sån här vinter igen!
Solen strålar från en klarblå himmel när vi klivit ut genom ytterdörren
Snö är ingen bristvara!
Några skridskoisar är det inte tal om, men med skoter går det bra
Vassen ser frusen ut
Zoomade in våra vindkraftsnurror, dom skulle behöva en varm stickad mössa tror jag
Någon mössa behöver inte den här rufsiga damen!
Hon har nog sett Anja Pärson göra “sälen”,,,haha
Då var det måndagkväll, maken är ute och jobbar sent idag, det har snöat nästan hela dagen så jag hoppas vägarna är plogade där han tar sig fram.
Det är dom inte här hos mig, tack o lov är nysnön lätt som dun att promenera i.
Ha en bra vecka!
Skrivet i Bloggen den 1 February, 2010 kl 20:35
14 Kommentarer »
