Frustrerande…

Välkommen till finnkäringens gnällhörna!
Här avhandlar vi idag:
-en telefon som dog
-en bildskärm som svartnade
-mediciner som fortfarande saknas, mycket!

I morse vaknade jag och konstaterade att klockan skulle ringa om fem minuter. Pyttsan heller, inget larm satte igång fast klockan passerat åtta…
Jag masade mig ur sängen, tog med mig mobilen till köket och konstaterade att den var stendöd…
Inte värre än att den när jag satte den i laddningsstationen talade om att den hade 0% laddning och att den skulle börja ladda.
Men hur i världen var det möjligt, den var på över70% laddad när jag gick och lade mig!
Detta mysterium har inträffat förut också, jag begriper bara inte vad som ligger på och äter batteri!?!
En gång fick jag meddelande att jag förbrukat all surf, den lilla mängd jag handlar kontant varje månad eftersom jag mest använder min pc för att surfa, och det var ett lika stort mysterium, vem hade käkat upp all surf, det hade i alla fall inte jag gjort! Förmodligen någon app eller program som var extra hungrigt?

Sedan ett par dagar tillbaka släcker min bildskärm ner så fort jag inte petar på den, skriver eller använder musen. Det betyder att om jag t.ex sitter och läser tidning eller någon blogg eller annat så släcker skärmen ner, och inte nog med det, det är inte alltid den vaknar till liv när jag försöker aktivera den med musen! Då blir jag tvungen att starta om hela tröskverket och jag blir än mer frustrerad. Snart återstår inte annat än att kontakta min support som kanske kan lösa problemet via fjärrstyrning. Jag har försökt ändra nersläckningstiden men utan att lyckas.

Och så undrar jag hur de som dag ut och dag in går omkring med rejäla smärtor orkar? Visst skaver och gnager det och gnisslar i min kropp, lite ont här och där men inget som ens kräver medicinering. Men nu då jag haft ordentlig värk som inte gett sig på över en vecka, nu har jag verkligen fått full förståelse för hur andra lider…såna som man kanske äschar lite åt inombords när man lyssnar till deras “gnäll”. Jag fick en ny bekräftelse idag på att försändelsen är skickad för andra gången, men har svårt att tro att den verkligen ska nå slutstation :pörtet!

Tur man har hunden som glatt viftar på svansen och frågar om vi inte ska gå ut snart..
Nästan alla träd står nu kala och huttrar medan isande vindar viner…det börjar lukta vinter i luften..

Här prasslar vi ikapp Blinka och jag, längs stigarna som förvandlats till lövbäddar

Och visst finns det färgklickar kvar!

Och visst kan min lilla kamera ta skapliga närbilder utan macro!

Och visst har hon finnkäringen två bästa vänner som håller henne sällskap framför teven vareviga kväll, så nu slutar hon gnälla, just precis nu!

0

Skyltsöndag #180

Det är tunnsått med nyheter på byns anslagstavla så här års, men en sångkväll i kyrkan får stå för veckans evenemang

Hittade ett snyggt ekipage utanför vår närbutik, ingen vanlig syn kan jag lova!

På ett tak nära mig …

Skylt och skylt men i älgjaktstider måste man få göra reklam, detta var den godaste älgkorven jag någonsin smakat!

Plockat den sista från internets skylthimmel!

BP förvaltar det roliga skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

0

Söndags-smakbit # 42

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Denna vecka har jag läst den nyutkomna boken
Fågelsångarens son av Richard Hobert, kanske mest känd som filmregissör. Detta är han skönlitterära debut.

Boken bygger på en verklig händelse på Färöarna under 1800-talet.

Min smakbit kommer från sid. 135

“Två pojkhänder grep tag om det tjocka dragrepet. Två flickhänder rättade till handgreppet. Johannas tidiga och varsamma uppmaning till storasyster Vigdis att ta ansvar för sin bror hade haft sin verkan. Det var Vigdis, nu femton år gammal, som visade Frans hur man skulle hålla emot när deras far skulle fira ner sig längs branten till fågelbona på klipphyllorna.
Bakom barnen ansvarade sex starka, vuxna dragkarlar för den riktiga säkerheten. De hade ett fast grepp om det tjocka repet när det sakta ringlades ut från de två träpålarna som var nerslagna i marken och utgjorde repets förtöjning.”

1

Vitlöksmarinerade strömmingsflundror

Jag brukar steka strömming med olika fyllningar, ibland har jag dill och tomat, ibland pepparrot, ibland kaviar.
Nu hade jag sett ett lite annorlunda recept där man marinerar fiskfileerna och det måste ju testas!

Till 600 g strömmingsfilé gör du följande marinad:
2 ägg
½ l mjölk
2 tsk salt
2 krm vitpeppar
3-4 msk dijonsenap
3-4 pressade vitlöksklyftor

Blanda ihop marinaden och doppa ner fisken, se så marinaden täcker. Låt ligga några timmar i kylen, gärna över natten.
Panera i rågmjöl och sedan ströbröd och stek i smör.

Jag tyckte strömmingen blev saftig och god och serverade den med nässelmos, dvs. potatismos kryddat med torkade nässlor.

Nu har nätterna blivit kalla så herr Frost biter i gräset..

Pilfinken har hittat till min matstation, men som han skvätter! Han gillar ju bara solrosfröna och jag har en fröblandning så han sprätter ut alla frön han ratar!
Men ingen fara, på eftermiddagarna kommer tamduvor och äter rent på marken, så inget går förlorat!

Jag har ju haft en jäkla otur, först av att ha drabbats av vissa krämpor som varit väldigt smärtfyllda, och när jag sedan beställt medikamenter på apoteket så har försändelsen försvunnit i hanteringen!

Visst kan man skoja om PostNord, men just nu tycker jag inte det är särskilt lustigt då jag med Alvedon försökt lindra plågorna som kräver andra mediciner.
Jag reklamerade försändelsen igår och det sista som hänt är att det är registrerat i Rosersberg den femtonde. Sen är den puts väck…och nu menar PostNord att jag måste kontakta apoteket och be att de gör en reklamation.
Självklart är allt betalt också, så nu blir det spännande att se hur och när jag får mina pengar tillbaka…

Pga att jag har mer ont än vanligt så är jag också mer disträ, något som drabbade min stackars hund härom kvällen.
Jag hade varit på ett möte om huskurage som vårt bostadsbolag ordnade och kom hem kring åttasnåret.
Hungrig som en varg var jag och fixade snabbt i ordning en nudelsoppa.
Nästa morgon förstod jag inte varför det låg en hundmatspåse på diskbänken…jojo
Stackars Blinka fick aldrig någon middag….

Dottern frågade om inte hon sa något men hon kan ju inte prata!
Å andra sidan hade mina katter nog aldrig funnit sig i att bli utan mat, de åmar och kråmar sig kring benen och jamar högljutt, något Blinka alltså inte har lärt sig.
Ja det blev ett extra smaskigt ben som ursäkt för försummelsen, så jag hoppas hon förlät sin virriga matte..

2