Den glömda trädgården av Kate Morton

1913
På ett engelskt passagerarfartyg till Australien hittas en liten flicka övergiven. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men istället försvinner damen spårlöst.

1975
Som gammal återvänder Nell O´Connor till England för att finna sanningen om sin familj. Sökandet för henne till Cornwalls vindpinade kust och Blackhurst Manor, ett stort herresäte med en gåtfull historia.

2005
Bland Nells kvarlåtenskap finner barnbarnet Cassandra en sagobok, skriven av en författarinna som oförklarligt försvann i början av 1900-talet. Dessutom bjuder Nells testamente på en överraskning, ett lite hus beläget på en stor lantegendom i Cornwall. I detta hus och dess trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

En romantisk och fantasieggande roman vars handling utspelas på flera olika tidsplan. Lager för lager avtäcks en sällsam och ödesmättad historia.

Detta är en genre som man antingen gillar eller skarpt ogillar.
Jag lägger mig faktiskt lite i mitten. Jag tyckte det var ganska trevlig och underhållande läsning, bra miljöskildring (utom kanske lite väl mycket trädgård, men det anspelar ju även titeln till), många spännande karaktärer och en bra story.
Men, jag gillar inte särskilt att handlingen i varje avsnitt pendlar mellan de tre tidsepokerna, tycker det blir ganska rörigt.
Huvudpersonen är en sagoberätterska och det tycker jag bokens författare också är, dessutom kryddar hon romanen med tre “riktiga” sagor!
När jag sett hur andra tyckt om boken så är variationen stor, allt från minus till fem plus…
Jag säger såhär: en helt okej läsupplevelse men nu har jag fått nog av denna genre för ett bra tag, en tjock romantisk kärleksroman räcker nog ett helt år…
Mitt betyg ***

Himmelsdalen av Marie Hermanson

Himmelsdalen är en idyll.
Vattendragen är rena och luften är klar. Restaurangen serverar nyfångad fisk och personalen tar väl hand om dig. Här kan man vila ut och bli sig själv igen.
Hit kommer Daniel för att hälsa på sin tvillingbror Max, och när Max ber Daniel att byta plats med honom några dagar ger han till slut med sig.
En kort tid på ett naturskönt hälsohem är väl ingen fara?
Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka. Och Himmelsdalen är inte alls så trygg som den verkar. Daniel börjar frukta att dalen blir det sista han ser i livet.

Här hamnar man i en helt utflippad värld bland värsta psykopaterna!
Och spänningen den byggs upp steg för steg tills man inte vågar lita på någon och undrar hur sjutton detta ska sluta.
Det finns mycket tankemöda bakom historien, det döljer sig en förvrängd men ändå sanningsenlig bild av vårt samhälle, hur det kan gå om inte haspen är på, dvs. vart är vi på väg?
Jag gillar böcker som ger olika perspektiv och väcker tankar och känslor och Marie Hermanson har blivit en av mig mycket omtyckt författare. Kanske känns slutet lite tillrättalagt, men boken som helhet är mycket läsvärd och får därför
**** många stjärnor!

Ljusets dotter av Elisabet Nemert

Det är 1700-tal i Sverige och på Edsbergs slott i Sollentuan utanför Stockholm styr förmannen Sten Wessman med järnhand över drängar och torpare. Men också över sin familj. Oftast är det hustrun, en kuvad och uppgiven kvinna, som får känna på hans knytnävar, men även dottern Maria och hennes bröder råkar illa ut.
Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt gör att hon ständigt blir utsatt för skämt och jämnårigas trakasserier.
Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln på söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna.
I hemlighet lär hon sig hantera morfaderns fiol och när en av samtidens största musiker besöker Edsbergs slott upptäcks hennes sällsynta begåvning.
Ödet för henne till storstaden och en annan tillvaro. Och när den unge prästen Johan Stjärna tillträder en tjänst i Sollentuna kyrka tar hennes liv än en gång en ny vändning.

Kärlek och ondska i ljuv förening, som vanligt när Nemert fattat pennan. Sedelärande historia där det goda vinner. Jag har läst alla hennes böcker, hon håller alltid stilen, men, nu tycker jag att denna berättelse var lite väl tillrättalagd. Från första sidan kunde man exakt säga vad som skulle hända. Inga överraskningsmoment överhuvudtaget och det var lite trist. För då blir huvudpersonerna stereotypa, en Askunge-saga helt enkelt.
Dock är den noggrannt och vackert skriven och man får en inblick i livet på 1700-talet. Har man läst en av Nemerts böcker så har man dessvärre läst alla och det drar ner betyget. Har du inte läst henne ännu då har du en trevlig läsupplevelse framför dig.

Skrivet i Läst den 26 January, 2012 kl 16:46
8 Kommentarer »

Igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och städade pörtet!
Jag skjuter upp denna tråkiga syssla så länge det bara går, men nu gick det inte att blunda för fakta längre..dammtussarna fullkomligt överföll mig..

Har man två katter och en hund så krävs nog lite mer engagemang än vad jag visar..

Redan kvällen innan åkte mattorna ut!
På morgonen låg ett tunt lager snö ovanpå dem och det var bara att ta piskan och piska skiten ur dem!
Kanske hade jag behövt ett större adrenalinpåslag, men nog märktes ändå skillnad, snön bakom huset är inte vit längre…
Däremot har jag mattor i fräscha klara färger, så länge det nu varar..

Erbarmligt tråkigt är det också att gno inne på dass!

Det var nog inte så hon tänkt sig…

Idag fick jag betala priset, benen är stela som lyktstolpar och ryggslutet ömt och värkande..
Men det var inte så mycket städningen som gjorde det utan det faktum att det är dåligt plogat just nu. Eftersom det bara kommer några millimeter snö åt gången anses det väl inte ekonomiskt försvarbart att skicka ut plogbilen så ofta, med följd att det är otroligt moddigt på vägarna. Det innebär att jag trots broddarna halkar omkring och spänner benen extremt mycket.
Tänk, man kan köpa träningsskor för över tusen spänn som ska ge extra träning åt ben och rumpa genom en rullsula som gör att man efterliknar ojämn terräng. Kanske ska jag börja anordna promenader i Björsjö för en billig slant istället. Inga specialskor krävs och jag tar bara en Selma för en timmes promenad!

Idag håller jag i alla fall till på motionscykeln istället medan Blinka får en dag “på jobbet” med maken!

Skrivet i Bloggen den 25 January, 2012 kl 14:50
11 Kommentarer »

Jag håller på och experimenterar med vegetariska rätter.
De ska vara fett- och kalorisnåla, goda, lättlagade och gärna lämpliga att frysa in i portionsförpackningar.

Jag har ingen aning om huruvida det finns några som är intresserade av recepten men jag plitar ner dem för min egen skull.
Har jag väl hittat något som funkar bra då arkiverar jag det här i bloggen.

Till 4 portioner rödbetspudding behöver du:

5 dl vatten
3/4 dl korngryn
1 tsk salt
300 g rödbetor
1 liten burk majs (säljs i trepack)
2 vitlöksklyftor eller efter eget tycke
2 dl matlagningsyoghurt, turkisk el. lätt
1 ägg
2 msk god senap, t.ex dijon
2 tsk salt
2 tsk mejram

Koka korngrynern i saltat vatten 30 minuter. Skala och riv rödbetorna. Hacka vitlöken. Rör ner allt i korngrynen. Vispa ihop yoghurt och ägg, rör ner i smeten. Krydda. Bred ut smeten i ugnsform, grädda i nedre delen av ugnen i 225 grader knappt en timme

Under slutet av gräddningen lät jag skivad chevré smälta ner över puddingen, vanlig riven ost funkar säkert också.
En klick yoghurt kan vara gott att servera till, liksom en liten grönsallad.
Ingredienserna är magra, prisvärda och goda, varför inte prova?

Skrivet i Matrecept och kökstips den 24 January, 2012 kl 10:32
7 Kommentarer »

Jag ser sällan domherrarna vid fågelbordet, men de sitter mer än gärna i min gamla lönn utanför mitt datarumsfönster.
Gissa om de gör mig glad?

Honorna brukar sitta för sig i en grupp, de är lite färglösa jämfört med hanarna, men jag vet ju vem det är som bestämmer var skåpet ska stå!

Idag har det snöat hos mig och på många andra håll, och jag undrar i mitt stilla sinne om jag är helt omgiven av vinterhatare?
Kommentarerna på Facebook är överlag negativa, man vill inte ha snö, inte slask, inte is, inte vinter, men herregud vi bor ju i Norden!

“Bättre att gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja” sa den kloke Robert Broberg!

När jag går ut med mina stavar så låtsas jag att jag åker skidor! Ja jag vet, jag är inte klok, men det struntar jag i.
När jag låtsas att jag har skidor på fötterna så tar jag nämligen mycket längre kliv, sådär som bara Björgen kan i sina bästa stunder. Hon “åker stort” säger dom, medan jag “går stort”.
Tyvärr har det varit moddigt senaste dagarna, is under o snömodd ovanpå och då blir jag osäker på stegen och jag liknar mer Johaug (förutom storleken förstås!)som frenetiskt tar sig fram som en Duracell-kanin med små korta steg!
Ja ni får väl komma till Björsjö och titta, det bjuder jag på!

Men visst, jag kan erkänna att igår kväll längtade till och med jag efter sommaren!
Jag bläddrade nämligen i en kokbok, “Vegetariska kokboken” då jag försöker lära mig mer vegetarisk matlagning, och där hittade jag ett recept på “Melon- och jordgubbssallad”!

Och inte nog med det, nästa recept var “grillad aubergine med pesto”!
Jag lovar att jag kände doften av träkolsgrill i näsborrarna!

Idag ska ni få lära er något nytt, i alla fall var det mesta nytt för mig som aldrig skickat ett enda sms…

GGPBL

Skrivet i Bloggen den 22 January, 2012 kl 17:14
19 Kommentarer »