Gems weekly photochallenge # 3

Tema: värme

Vilket lämpligt tema när snön yr utanför fönstren, det har hållit på mest hela dagen, inte en plogbil i sikte än så länge.
Men, inte mig emot, jag gillar oväder, men jag gillar inte alla trafikolyckor som följer med dålig sikt och mycket snö

Den enda värme jag verkligen uppskattar, som äkta finne förstås, det är bastuvärmen!
Här ett foto på den pyttelilla bastun vi hade i lägenheten i Blötberget! Bara den var ju värd hela hyran…

Spisvärme är ju heller inte helt fel, helst då en gammeldags vedspis med bra drag. Såna har jag haft i många bostäder under åren

Om jag nu tänker efter lite så kan jag ju ärligt tillstå att även värmen från en brasa i kvällningen vid sjön där man campar är ganska nice…

Små kycklingbebisar behöver värmelampa för att hålla sig varma efter kläckning om inte mamma höna finns tillgänglig

Annars tycker jag som min första hund Larissa, att sommarvärme är mest jobbig och jag sitter och flämtar i skuggan

Tro nu inte att Blinka tackar mig för att jag klär henne så hon ska hålla värmen i vinterkylan…

Flera bidrag till temat värme finns om du klickar på hjärtat!

2

Jag har läst… Olen lukenut..

Hertta Bokomslag Hertta
Heidi Köngäs
roman, utspelar sig på 40-talet i Finland och Ryssland
Otava
2015
285

Hertta Kuusinen vapautuu vankilasta keväällä 1939 nälkäisenä ja täynnä tahtoa. Poika Juri on jäänyt Moskovaan, samoin nuoruus. Hertta tutustuu komeaan Yrjö Leinoon, ja rakastuu.
Talvisodan Hertta ja Leino piileskelevät maan alla ja joutuvat jatkosodan aikana turvasäilöön. Rauhan tultua koittaa kommunistiparin loiston aika. Leinosta tulee ministeri ja Hertasta maan tunnetuin naispoliitikko. Hertta on valmis antamaan aatteelle koko elämänsä, mutta mihin Leino on valmis? Kenen puolella hän on?

siv. 119
"Onko minustakin tullut varovainen? Minusta? Mistä pidän kiinni? Siitä nuoruudenuskosta, että meidän on luotava
uusi ihminen, ja varsinkin uusi nainen. Nainen, jota ei orjuuta enää yksikään mies, ei hella eikä lapsenhoidon velvollisuus. Uusi nainen on toveri, taistelija, jotain muuta kuin vain miehensä kautta määrittyvä."

Jag tyckte boken var mycket välskriven, ämnet finska kriget är väl inte min favorit men samtidigt var vinklingen intressant då man får följa ett par finska sovjet-kommunister och deras kamp, tankar och val i livet.
När jag själv var barn och ung i Finland hörde jag aldrig talas om den politiska kampen under krigsåren.

0

Jag har läst..

Arv och miljö Bokomslag Arv och miljö
Vigdis Hjort
roman
Natur & Kultur
2018
366

"Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg. "
Sår skiver Bergljot i ett mejl till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra vuxna syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mera.
Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till kan man komma vidare.

Utdrag ur boken:sid. 283
"På väg från mötet med Bo stötte jag ihop med några gamla studiekamrater från teatervetenskapen och tog en öl med dem. En hade sin flickvän med sig, en kvinna som jag omedelbart kände antipati mot, hon pratade för högt och för mycket, tog stor plats på ett självklart sätt, sedan förstod jag och rodnade. hon var lik mig. Delade egenskaper med mig som jag hade ett oavklarat och ambivalent förhållande till. -Titta som hon gör sig till och vill ha uppmärksamhet!"

Den här romanen beskriver ett ämne jag personligen är helt obekant med, en arvsstrid. Som ensambarn till föräldrar utan egendom att ärva är begreppet något jag bara fått en uppfattning om genom att läsa om andra.
Jag läser och läser och när jag är framme vid sidan 175 berör berättelsen mig fortfarande inte, inte ett dugg. Det känns mer som att jag läser ett kammarspel, men även de kan vara intima, kusliga, och ruskigt bra. Jag har inte förmåga att tränga mig in i karaktärerna och deras situation. Jag har dock inga problem med själva ämnet som är fruktansvärt och inte alls så ovanligt som gemene man kanske tror. Auktoritära föräldrar kan skapa mycket kaos och hemska följder för ett oskyldigt barn.
Så, vad ska jag då säga när pressen i övrigt är helt begeistrad i denna roman? Kritikernas superlativer som : taktil känsla, måleriskt, talspråksflöde, febrighet, oavlåtligt engagerande....
Jag kan inte hålla med. Tyvärr.
Boken är för mig lika tråkig och oengagerande som titeln.
Nu vill jag inte att du som är intresserad av den här boken låter bli den bara för att jag inte gillade den. Kanske rentav tvärtom, läs den och tala gärna om vad du tyckte!

0

Helgen som bara rusade iväg

Har man kärt besök så går ju tiden alldeles på tok för fort…

Direkt på fredagkväll fixade dottern nya teven! Och så bra det gick, inga krångligheter alls, men jag hade inte fixat detta själv! Nu blev jag också av med boxar och sladdar och jag vet inte allt vad…
Chrome-cast är också installerad, även på mobilen så nu slipper jag sitta och titta på lilla dataskärmen när jag streamar…

Vi satt och mumsade på goa ostar, drack skumpa, pratade och bara njöt…

En lyckligare hund än Blinka när hon upptäckte sin “lillmatte” har jag aldrig skådat
Blinka var kvar på loppis medan jag gick ut för att hämta dottern vid bussen. När vi kom tillbaka anade Blinka ingenting, hon såg inte heller något där hon satt bakom disken, plötsligt spetsar hon öronen när hon hör en välbekant röst som säger “Heeeej Blinka!”
Hon var som en studsboll, hon pep, hon flämtade hon sprang i cirklar, hon pussades hon klättrade upp längs benen, ja jag har då aldrig sett något liknande!
Det är åratal sedan de sågs, för de gånger jag varit i Falun har jag inte haft henne med mig.

Men hallå Torsten,här ska ju jag slagga inatt!

Saija blev förtjust i bägge katterna, men Torsten är nog en större charmör!

Och visst är han svår att motstå!

Lördagen blev allt annat än skön för Saija som tampats med en förkylning med en jobbig skrällhosta. Hon hade så svår huvudvärk att hon knappt kunde röra sig…
Innan mörkret la sig kom vi i alla fall iväg till pizzerian för lite käk.

Saija lyckades faktiskt under sitt besök här pricka in drygt tio motiv till sin fotoutmaning 365 bilder!

Igår tog inredningsgurun (dottern) vid och vi möblerade om vardragsrummet, hon spikade upp tavellister och hängde tavlor.
Nu har finnkäringen ett helt nytt hem!
Och katterna, ja dom gör som katter gör, är alltid i vägen. Konstant är dom där man inte vill ha dem…just då!
Här i fåtöljen har jag nu iordninggjort min läshörna, jag ska fota bättre bilder när andan faller på…

Ja så var det plötsligt dags att vinka av dottern som tog bussen härifrån, den enda bussen som går på söndagar. Hemfärden gick bra och jag fick senare på kvällen ett foto på ett badkar fullt med badskum …jag kan ana mig till att en fryslort njöt av ett varmt skumbad!

7