Jag har läst..

Kockor - skogsbrukets glömda hjältar Bokomslag Kockor - skogsbrukets glömda hjältar
Gustafson, Löfdahl, Rautio, Öbom, Östlund
ekonomi, skogsbruk
SLU, Skogsmuseet, Skogssällskapet
2020
mjuk pärm, illustrerad
128

"Palten och stekt fläsk och bruna bönor med stekt fläsk och inte var det nån som räkna nå kalorier. Dem fanns nog int´ på den tiden"
Anna-Gunborg Börjegren, tidigare kocka

Kvinnor har haft många betydelsefulla roller i svenskt skogsbruk- De har planterat skog, röjt i ungskogar och hämtat hem den oumbärliga veden.
Kvinnor har också haft en mycket viktig uppgift i de avlägsna skogskojorna under en stor del av 1900-talet. Under det gemensamma kosthållets tid har de lagat energirik mat och hållit ordning i kojor och på manskap. Detta är en mycket speciell epok i svensk skogshistoria och deras slit hade både stor påverkan på skogsbruket, men också på samhället i stort.
Som unga flickor kockade tusentals vkinnor åt skogshuggare, hästkörare och flottare. Det är oerhört viktigt att deras berättelser får leva vidare och i den här boken vill vi lyfta fram just dessa kockor - de glömda hjältarna och synliggöra deras fantastiska arbete.
Bokens texter bygger på kockornas tankar och erfarenheter av hårt arbete under ibland svåra förhållanden. Deras röster, oftast på dialekt, är det bärande temat i boken.

Boken är fokuserad på Norrland där t.ex åren 1942-43 6000 kockor jobbade i skogskojor. De flesta var mellan 14-20 år gamla. De skötte matlagning, disk, bäddning, städning och klädvård i de trånga otäta kojorna.
I boken kan man även läsa om skogsarbetare i Finland och de andra nordiska länderna. I Finland uppförde man (hör och häpna) ett pörte som bestod av ett förmansrum, ett kök som även utgjorde bostad för två hushållerskor, samt ett manskapsrum.

Dessa kockande kvinnor arbetade upp mot 17 timmar /dygn. Kvinnoarbete var likställt med ständig sysselsättning, och en kvinna i vila var ett okänt och otänkbart fenomen...

På 30-talet bestämdes att kockorna skulle utbildas, i näringslära, ekonomi, förbandsläggning och sjukvård.

"Nä, int var det nå mycket fritid. Man behövde ju int fritin för he var ju mitt i skogen"

Boken berättar mycket och utförligt om kosthållningen i skogskojorna, och även recept ges på rätter som Stekt salt sill med potatis och tjockmjölk, paltbröd med fläsksås. hastbullar, och kornmjölsgröt med mjölk.

Förutom att sätta fokus på en mycket speciell yrkesgrupp under en tidsera, så är det fint att de intervjuade kvinnorna ännu är i livet och att de tyckte åren som kocka var utbildande och givande. Som en intervjuad svarade:
"Som piga var jag slav, som kocka blev jag chef"..

Läs gärna en superintressant bok om förgångna tider som belyser kvinnans roll i det mansdominerade skogsbruket.
Boken är illustrerad med foton på varje sida.

3

På “bruket”

Riktiga infödda säfsingar säger “bruket” när de menar byns centrum.
Man går “upp på bruket”, eller “ner på bruket” beroende på om man bor på “övre egnahem” eller på “nedre egnahem”

Bruket, alltså det gamla pappersbruket ligger alldeles i närheten där jag bor och jag kommer att sakna den höga och maffiga skorstenen när väl hela rasket rivs…

Eftersom jag visade vackra vyer från Säfsbyn förra veckan, så vill jag gärna visa att det är lika vackert även i Fredriksberg!

Säfsbyn ligger högre, men det är inget fel på utsikten nere i Fredriksberg heller!

Skoterspåren är på vintern lika vältrafikerade som bilvägarna..

Så här ska det se ut en vacker vinterdag, eller hur?

Någon som minns det här trädet när det stod i vackraste höstskruden? Även vinterskruden är maffig

Vid sågverksdammen

Efter tjugotalet år i bygden har jag ännu inte blivit hemmablind utan upplever det vackra vyerna varje dag

En lisa för själen…

“Lägg undan kameran nu” tycker Daniel, vi är nästan hemma…

När jag kikade igenom gamla inlägg detta datum hittade jag de här sötisarna, Simon och Daniel, fotade för nio år sedan, 2012

5

Skyltsöndag # 297

Då ska vi se vad jag kan vaska fram ur gömmorna denna vecka!

När vi gick den snöiga promenaden i Säfsbyn hittade jag en skylt som inte var helt lätt att tolka.
På översta raden står det Eldpallkojan och på den undre Stugbyn

Monica har skickat ett bidrag på en något märklig skylt hon hittat i sin hemstad Skellefteå

Har ni sett vilken huvudlös man! Det råkar vara mitt X, haha
För många år sedan då vi gick i skogen och letade svamp hittade vi denna jättetall. Jag fotade den självklart och den hamnade i bloggen.
Det gick några år och plötsligt fick jag ett mail angående detta foto, avsändaren var en trädkramare av än större mått, han katalogiserar alla stora träd i hela Sverige. Han ville ha reda på koordinaterna till det exakta läget där denna tall växte! Jag kunde inte hjälpa honom med det, men jag gjorde så gott jag kunde och angav platsen som ligger i Klenshyttan på en karta.
Nu, flera år senare tog denne man åter kontakt och frågade om han fick använda mitt foto när han ska publicera en skrift, och det fick han.
Snäll som han var högg han huvudet av x-et för att han inte skulle bli igenkänd…
Är inte detta kul så säg!

Avslutar med ett fynd på nätet:

Ett ständigt aktuellt ämne…

BP förvaltar skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

4

Söndags-smakbit # 2

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser nu sjunde boken i serien om sågverksarbetaren Bricken.

Boken heter Som skuggan följer ljuset och titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.
Serien är skriven av Vibeke Olsson.

Smakbit sid. 34

“Jag har bestämt mig för att inte disputera med Nikanor. Han är så påläst och tycker inte att morsan begriper så mycket.
Men jag begriper mer än han tror, det gör jag visst det. Jag läser Nya Samhället och Sågverksindustriarbetaren noggrant, även så Veckoposten, som skriver mer om världens angelägenheter än vad storpojken min tror.
Det är bara det att jag läser med käringögon, tänker alltid på hur maten ska räcka och vem som ska tvätta kläderna. Vem ska städa upp efter revolutionen? Allt som blir sönderslaget, och blod eller ännu värre, inkråm – nog begriper man att det blir arbetarkäringar som ska ta reda på eländet. “

1